”Alla är så vänliga här med hjärtan av guld”

Det var jobbet som tog henne till Leksand. Pernilla Evasdotter hamnade först i byn Alvik för att nu bo tvärs över Siljan i Hjortnäs. Pernilla jobbar åt ett företag som heter Ning AB och som är stationerat i Västanvik. Företaget arbetar med teckenspråk. Översätter hemsidor, tolkar, föreläser och är konsulter.

Pernilla är döv och hennes språk är teckenspråket. Hon berättar att hon ser brister överallt i samhället. Det handlar om tillgängligheten. Information som inte översatts till hennes modersmål. Hon kan visst läsa och skriva utan något problem men det kan dyka upp funderingar i hennes huvud när hon skall läsa någon text på någon myndighets hemsida. Dessvärre känner hon sig frustrerad över att tillgänglighet inte är högprioriterat hos vissa kommuner. Sen drar hon en liknelse som får mig att tänka efter. Föreställ dig att personalen inne på Systembolaget endast kan kinesiska. Hur ska du då kunna fråga om ett vitt vin till dessertosten som är tillverkad här i Dalarna? Så har döva det. Fullständig tillgänglighet i samhället för döva och hörselskadade är det hon jobbar för.

Hur länge har du bott här?

— Jag flyttade hit den 23 augusti 2017 så det har inte passerat ett år än. Jag funderar på att fira ettårsdagen ute på Hjortnäs brygga med dans. Jag kan dansa även om jag är döv, det finns faktiskt de som tror motsatsen.

Vad fick dig att välja att bosätta dig just här?

— Jag har ledsnat på Stockholm. Bristen på natur och massor av stressande människor som går förbi men inte säger hej eller ler åt andra. Min familj har två fjällstugor uppe i Sälen. Så lite anknytning till länet har jag. Jag valde dock inte att bosätta mig just här i Leksand, det var jobbet som fick mig att börja om mitt liv i en ny stad eller rättare sagt by.

Pernilla har haft olika drömmar om vad hon skulle vilja göra i sitt liv. Den första var att bli landets döva advokat eller åklagare. Men nu drömmer hon om att ysta ostar från en gård i Leksand med egen försäljning.

Är det svårt att ta sig in i sociala sammanhang på en ny ort?

— Om jag ska vara ärlig nu. Ja, det var svårt i början eftersom jag knappt kände någon här. Jag tillbringade mycket tid med min dåvarande hund och grannen i Alvik. Hon är så snäll och vill mig väl. Jag brukade få vara hos hennes på kvällarna efter jobbet. Vi umgicks, drack te, åt lite kvällsmat och tittade på olika underhållande tv-program. Hon var ett stöd för mig och dessutom så ställde hon upp som dagmatte när jag var på jobbet. Sen blev det bättre och jag hittade några väldigt bra vänner som har varit där för mig i vått och torrt.

När jag frågar henne om vilken den största skillnaden är mellan där hon bor idag och där hon bodde förut så kommer svaret snabbt. Hon säger att det är lugnet. Hon har överhuvudtaget aldrig känt lugnet tidigare. Pernilla som så många andra har alltid trott att hon mått bra av att stressa runt och klämma in olika saker på ett dygn. Men sedan hon flyttade hit så förstod hon att stress kan vara farligt och att hennes kropp nu förlåtit henne efter alla åren i Stockholm. Sen är det en sak till som skiljer och det är folket i byarna som hon upplever som generösa och enormt trevliga.

— Jag trodde nästan inte mina ögon när några främmande gick förbi och sade hej med ett leende på läpparna. Jag måste ha sett ut som ett fån med min gapande mun. Jag lärde mig att man inte behöver veta vem de är för att säga ett trevligt hej. Var trevlig och säg hej med ett leende på läpparna så kan du få nya bekanta.

Vilket är ditt pinsammaste minne sen du flyttade hit?
— Det var nog när jag sade till min arbetsgivare att jag inte behöver en bil. Det räcker gott med Dalatrafik eller cykel, snacka om en korkad före detta storstadstjej som bor mitt i skogen.

Pernilla trivs bäst ute i skogen tillsammans med sin hund och trampandes på sin cykel. Hon har sett allt det där som en nyinflyttad bör ha sett. Från långbryggan i Rättvik till Gropen i Leksand men det är som sagt i skogen hon har hittat sina paradis.

Vad har du för förväntningar på ditt liv här i Leksand?

— Att samhället blir tillgängligt för alla. Jag menar alla oavsett vilken funktionsnedsättning eller diagnos man har. Jag skulle uppskatta jättemycket om anställda som jobbar med service och människor skulle kunna en del teckenspråk. Det skulle underlätta för oss som använder teckenspråk som modersmål. Ta till exempel att busschauffören skulle kunna svara på min fråga om vilken hållplats som bussen stannar vid eller att servitören kan fråga mig om jag vill ha något att dricka på teckenspråk. Ett samhälle som är mångkulturellt.  En annan sak som jag skulle vilja se mer av är olika kurser för unga människor.

Namn: Pernilla Evasdotter
Ålder: 23
Bor: Hjortnäs
Bodde: Stockholm
Intressen: Hund, fjällvandring, matlagning(glutenfritt och sockerfritt) och cykla MTB.
Jobb: Översättningsbolaget Ning AB i Västanvik.

Som du säkert har förstått är hon en stor ostälskare som lätt kan klämma i sig ett kilo ost om dagen. Favoritosten har hon hittat hos Siljanslax och hon säger i samma veva att hon imponeras över vänligheten som möter henne här i sin nya hembygd. Vänligheten och hjälpsamheten med ett folk som verkar ha hjärtan av guld.

Vilket är ditt bästa minne sen du flyttade hit?

— Haha, jag hade bestämt mig för att testa att cykla till jobbet i Västanvik från Alvik, där jag bodde tillfälligt i fyra månader. Min granne och dagmatte Liselotte tittade fundersamt på mig och undrade säkert om jag var tokig i huvudet. Snön hade kommit och vägen var snorhal, jag är glad att jag avstod och tog bilen.

Pernilla säger att hon hittills varit lite dålig på att ta sig ut på olika events som anordnas men att det skall bli ändring på det framöver.

Det låter som om du tänkt att stanna här ett tag?

— Jag drömmer om en gård här med egna fjällkor och några lantraser, så jag blir kvar. Ni slipper inte mig, skrattar hon och fortsätter med att berätta att hon vill göra Leksand till Europas teckenspråkshuvudstad istället för Örebro som är det i dagsläget.

— Med det jobb jag har på Ning så finns alla förutsättningar för det. Det är också en anledning till jag stannar kvar här i fina Leksand.

Avslutningsvis är det dags för språktestet vilket kan vara nog så knepigt att höra på dialekt. Den möjligheten har inte Pernilla som bara får läsa orden, vilket kan upplevas som rena grekiskan.

Språktestet

Kvira – Kanske kvinna eller kalv?

Vimlom – Vimsig

Mackvar – Bensinmack

Ivil – Nej, jag kan inte komma på nåt, haha!

Backa – Gå tillbaka

Rätt svar och en del andra ord hittar du här.

Känner du någon som också borde presenteras i vår serie om Nya grannar?

Tveka inte om att tipsa oss på redaktionen@siljannews.se.