Minskat anslag till studieförbund – men fortsatt många cirklar
Studieförbunden får mindre anslag runtom i hela Sverige, då regeringen minskat den ekonomiska ersättningen. Detta påverkar även Studieförbundet Vuxenskolan i Mora, Orsa och Älvdalen. Dock finns det ännu inga skäl att oroa sig, menar verksamhetsutvecklare Ewa Ros, till följd av det stora intresset för deras studiecirklar.
— Tittar man på statistiken så kan vi ha en annan form av folkbildning, som gör att vi alltid hittar nya deltagare, säger hon.
Det blir allt tuffare ekonomiskt för landets studieförbund. Totalt minskade statsbidragen till förbunden med 350 miljoner kronor 2024 och 2025, jämfört med tidigare år. 2026 kapas anslaget med ytterligare 150 miljoner, enligt SCB och Folkbildningsrådet. Dessutom minskade även det generella antalet studietimmar med sex procent från 2024 till 2025.
Studieförbundet Vuxenskolan i Mora, Orsa och Älvdalen har successivt drabbats av det minskade statsbidraget.
— Den största förändringen var under pandemin. Sedan har det blivit hårdare regler och granskningar – vilket jag tycker är bra. Då vet man att pengarna kommer rätt. Då blir det inget bidragsfusk. Men neddragningar drabbar; då det bland annat kostar att hyra lokaler, säger Ewa Ros, verksamhetsutvecklare för studieförbundet.
Med det sagt så är läget stabilt för Mora, Orsa och Älvdalen. Besparingar gör att de håller huvudet över ytan.
— När någon går i pension tillsätter vi inte någon ny; tjänsten får ligga vakant. Vi täcker upp en tjänst om någon blir mammaledig eller liknande. Man kan då hoppa in i någon annan kommun. På så vis arbetar vi över stora ytor.
Nackdelen är att aktivitetsutbudet riskerar bli mindre och kurserna bli färre.
— Det gör att verksamheten minskar. Man kan inte alltid vara på plats. Det går lite upp och ned.
Vad gäller antalet studiecirklar ser det desto ljusare ut. I studieförbundets regi fanns runt 50 cirklar 2025.
— Tittar man på statistiken så kan vi ha en annan form av folkbildning, som gör att vi alltid hittar nya deltagare. Vi har inte cirklar som hela tiden står och stampar med samma deltagare. En sådan sak gör att vi hittar nya grejer.
Flera studiecirklar hålls digitalt. Det har blivit alltmer vanligt att gå en kurs framför skärmen.
— Man kan säga att det är en rest från pandemi-tiden. Då hade man cirkeln via Zoom och Teams. Genom att ha det digitalt kan deltagaren fokusera på annat än att behöva åka till en lokal. Men viljan finns fortfarande att lära sig.
Efter avslutad kurs får deltagare göra enkäter, med feedback på vad som fungerade bra och vad som kan bli bättre. Ewa Ros har dessutom koll på vad folk kan vara intresserade av – oftast via sociala medier.
— Det är jättesvårt att starta en cirkel om man inte vet vad folk vill göra. Idag ser det väldigt blandat ut. Vissa vill hålla på med kreativt återbruk och andra vill ha en cirkel för ensamma. Några studerar konsthistoria, andra hantverk. Nog för att det finns duktiga cirkelledare på de olika orterna, men det är en lång uppförsbacke innan man kan starta.
Desto lättare är det för den som vill bli ledare. Kunskapskrav finns såklart, men det går också att komma långt på ett genuint intresse.
— Man ska vara kunnig i det man pratar om. Är det en kamratcirkel lär man sig dock tillsammans, genom att gemensamt titta på materialet.
Vissa studiecirklar är högaktuella. En cirkel kan handla om beredskap vid kris eller krig och en annan om hur ett demokratiskt val går till.
Cirklarna fyller med andra ord en viktigt funktion för samhället. Det vill Ewa Ros understryka.
— Det finns många som vill lära utan att gå i vanlig skola. Vissa vill inte känna den där betygspressen eller att bli bedömda. Här vill man lära för sin egen vinning, kanske rentav ha nytta av det i sitt yrke, säger hon.
