När priset inte går ihop – vem betalar egentligen?

Hur kan vissa tjänster säljas så billigt att kalkylen inte håller? Bilvårdsentreprenören Olle Bergstedt ser återkommande exempel – och pekar på vad som ligger bakom när det inte går ihop.

Våren är här och med den viljan att få bort vinterns smuts från bilen. Samtidigt växer en bransch där prisnivåerna ofta är så låga att de väcker frågor – och där konsumenten riskerar att bli en del av ett större problem.

Bilvård är en av de branscher som återkommande pekas ut som utsatt för ekonomisk brottslighet. Gemensamt för många av branscherna är att tjänster säljs direkt till privatpersoner – och att kostnaden till stor del består av arbetskraft.

I praktiken innebär det att någon alltid betalar – frågan är vem?

Fenomenet syns även lokalt, med upplägg som lockar med omfattande tjänster till prisnivåer som kan uppfattas som fynd. Men enligt branschaktörer och polisen är det ofta just där varningssignalerna finns.

“Det går inte att få ihop”

Olle Bergstedt driver Olles Bilrekond med anläggningar på flera orter, bland annat i Borlänge, Falun, Leksand och Rättvik. Han återkommer till samma sak:

— Det är ofta helt orimliga priser som bara inte går att hålla om man ska vara seriös, säger Olle.

Han beskriver hur vissa upplägg bygger på att erbjuda betydligt mer arbete än vad intäkterna faktiskt täcker.

Så spricker kalkylen bakom lågpriset

När momsen räknas bort återstår en betydligt mindre summa. För 20 procent av priset som betalas är moms som går till staten. Där börjar problemen.

Om vi tar ett ganska vanligt exempel på erbjudande: In- och utvändig tvätt med avfettning, dammsugning, mattvätt och fönsterputsning för 500 kronor inklusive moms.

— Först ska man räkna bort momsen och då är det bara fyrahundra kvar. För om vi ska räkna på alla kostnader så börjar vi med 270 kronor per timme i lönekostnader. Till det kommer inköp av avfettning för mellan 50 och 70 kronor så redan där är vi uppe på nästan vad man får in. Och då är inte resten av kostnaderna för till exempel lokal, el, övriga förbrukningsvaror eller arbetskläder inräknade, berättar han.

Enligt hans egna beräkningar landar den faktiska kostnaden på 582 kronor per timme för en bil.

Det innebär att upplägg där betydligt mer arbete säljs för mindre pengar i praktiken går back – med stora belopp.

Personalen blir den verkliga kostnaden

När affären inte går ihop måste kostnaden hamna någonstans. Och i den här typen av verksamhet är det sällan hyran eller kemikalierna som pressas – utan människorna.

En bilrekondare har enligt Olle en månadslön runt 28 500 kronor, vilket motsvarar en total lönekostnad på cirka 43 000 kronor när alla avgifter räknas in. Till det kommer inköp, hyra, el, försäkringar etc.

— Man kan säkert lite naivt tänka att det är företaget som tar den förlusten men så är det inte. För varför skulle man driva ett företag så? Det är den som jobbar utan riktiga arbetskläder och som får ut en lön som inte går att leva på som är offret. För vem kan tänka sig att tvätta bilar för kanske 30 kronor i timmen? Vill man att ens egna barn ska göra det, frågar Olle retoriskt.

För den som vill göra ett mer medvetet val finns det samtidigt enkla saker att reagera på.

— Många gånger är det mycket folk som hänger på det företaget. De saknar oftast även arbetskläder. Sen är det betalningen. Går swishnumret till ett företag eller till en privatperson? Det är det första man kan tänka på, säger Olle.

Är det för bra för att verka rimligt – finns det ofta en förklaring.

Efterfrågan driver problemet

Samtidigt är det inte bara företagen som bär ansvar – för utan efterfrågan finns ingen marknad.
Och då hamnar ansvaret på dig som köper tjänsterna.

— Man kan fråga sig om kunden i slutändan bryr sig om vem som drabbas, säger Olle.

Han beskriver också hur han själv har valt bort att ta över verksamheter där det funnits oklarheter kring personal och villkor.

— Jag har besökt många anläggningar runt om i landet som jag funderat på att förvärva men det är många jag inte kan sätta mitt namn på. Där det råder stora oklarheter om man använder personal som ens har papper att jobba i Sverige.

Samtidigt pågår ett konstant priskrig i branschen, där seriösa aktörer pressas.

— Man vågar eller vill inte ta betalt för sin tjänst. Det finns en kultur att det ska vara för billigt.

En fråga om vad man väljer att blunda för

För konsumenten handlar valet i slutändan om mer än bara vad man betalar.
Det handlar om vilka villkor man är beredd att acceptera – och vem som får stå för skillnaden.

— Vi kan också ha billiga tvättar men det är som en tjänst för de som köper lackskydd för då gör vi våra pengar där. Och vi jobbar med stora företag, med bilfirmor och med polisens bilar. Och det kan man inte göra som oseriös.

Frågan är inte bara vad det kostar. Utan vad det faktiskt kostar. Och för vem.