Siljan News logo
Annons
Emma och Kristoffer Tomt är ägare till Mora kaffestuga sedan våren 2025. Foto: Christoffer Landgren.

Kaffestugans ägare bytte karriär för att ta över: ”Helt ny värld”

Emma och Kristoffer Tomt tog över Mora kaffestuga efter Emmas morbror Peter Ekebris, tillika moster Marie Ekebris Lind. Snart har det gått ett år och med uppbackning av bland annat Susanne Ekebris har de unga ägarna bit för bit kommit in i den nya rollen. Detta efter att ha haft ett helt andra yrken tidigare.

— Senaste året på bageriet har blivit en annan vardag, säger Kristoffer Tomt.

Beslutet att ta över Mora kaffestuga togs i februari 2025. Den sista april blev det offentligt att Marie Ekebris Lind skulle gå i pension.

Brorsdotter Emma Tomt funderade på om hon inte kunde ta över – tillsammans med hennes man Kristoffer.

— Jag tänkte ”varför inte?”. Men det var inget självklart beslut, säger Emma Tomt.

Emmas mamma Susanne Ekebris har arbetat på caféet i 30 år. Tillsammans med mannen Peter basade de i övergångsperioden efter Marie, tills dess paret Tomt blev ägare. Susanne och Peter tyckte båda att det var dags att nästa generation fick föra verksamheten in i framtiden.

— Jag var ganska trött på det här och det var även Peter och Marie. Det blir så när man jobbat många år, säger Susanne Ekebris.

Annons
Kristoffer och Emma Tomt har fått en del hjälp i början, bland annat av Susanne Ekebris och hennes man Peter. Foto: Christoffer Landgren.

En var intresserad att ta över, men saker gjorde att affären gick i stöpet. Inte heller Susannes andra dotter, som står i bageriet, kunde tänka sig att äga kaffestugan.

— Men när Emma sa att hon ”seriöst ville”, blev det så.

Tidigare arbetade Emma inom socialtjänsten och Kristoffer jobbade inom byggbranschen. För båda blev det en omställning.

— Det var en helt ny värld. Jag har arbetat med betong, men är utbildad snickare. Senaste året på bageriet har blivit en annan vardag, säger Kristoffer Tomt.

Emma säger att det stundtals kommer finnas utmaningar att få ihop personalen, samt att bagare är ett bristyrke liksom många andra. Meningen är ändå att bevara mycket av det som ”är” Mora kaffestuga; alltifrån den gamla inredningen till de egna bakverken.

— Jag vet att jag har mamma och Peter bakom mig och tanken är att inte ändra så mycket. Serveringspersonalen är den enda som är ny, för den tidigare valde att sluta, säger Emma.

Med det sagt: De nya ägarna är modiga nog att förändra.

— Den gamla stilen vill jag behålla, men uppdatera med lite moderna färger. Sedan vore det roligt med lite fler evenemang.

Annons
Tårtorna (men framför allt smörgåstårtorna) är populära bland gästerna. Caféets blåbärsmuffins uppskattas också, berättar Emma Tomt. Foto: Christoffer Landgren.

Varje dag behöver de nya ägarna vara på plats. Utöver det administrativa ser Emma till att servera och städa. Kristoffer står i bageriet. Detta är deras nya heltidsjobb.

Trots att det finns många caféer på Kyrkogatan (och fler lär det bli) är konkurrensen liten. Emma Tomt menar att orsaken stavas ”lokalproducerat”.

— I och med att andra caféer hör till större kedjor så har de ”bake-off”. Här bakas allting dagsfärskt i vårt bageri. Det är annorlunda.

När caféer som Espresso House eller Wayne’s Coffee dök upp kände de en viss oro. Den avtog ganska snabbt.

— Det var mest nyhetens behag. Till skillnad från dem har vi smörgåstårtor och egna pajer. Vi gör allt själva. Och de senaste åren bakar vi på riktigt smör, säger Susanne Ekebris.

Små saker gör stor skillnad – i synnerhet under en lågkonjunktur då priset på råvaror går upp.

— Kaffepriset ökar också, det höjs två eller tre gånger om året. Sådant har gjort att – när Emma och Kristoffer tog över – man fått se över personalkostnader.

Emma tillägger:

— Men man höjer bara de egna priserna så lite som möjligt ändå. Annars vill kunden inte handla här.

På frågan om Mora kaffestuga om 10–20 år finns kvar i familjens ägo, blir svaret ”kanske”.

— Vi har ju fyra barn. Möjligheten finns väl, säger Emma.

Fast Kristoffer har hört att den äldsta dottern på 15 år vägrar.

— I helgen var äldsta dottern med på möte i Gävle. Då sa hon till mig ”jag ska då inte bli någon bagare”. Men det skulle inte jag heller bli för ett år sedan. Och nu håller man väl på att bli en.