Nu leker grodor på Agnmyren – till blomster och fågelsång

Nu råder febril aktivitet i Agnmyren på Sollerön. Grodorna har vaknat efter vinterns dvala och många har sett inledningen på leken.

”Det finns inga grodor här” utbrister ett litet barn nere vid rastplatsen intill Agnmyren. Han har delvis rätt – för under fredagsmorgonen var det ännu för kallt för grodorna att sticka upp huvudet ovanför vattenytan.

Rapporter hade dock kommit in att de första grodorna synts i inledningen av förra veckan. Fast de allra flesta hade synts på eftermiddagen. Det stämde även när undertecknad besökte platsen vid ett andra tillfälle denna fredag.

Vägen ned från det gamla kapellet till Agnmyren är lite snårig, men den är väl värd mödan. Den är omgärdad av en rik miljö av alltifrån blåsippor och tussilago till äppelträd som väntar på att få slå ut.

På håll hörs liksom sirener av en mekanisk, orangeklädd fågelskrämma ute på fältet. Trots upprepade försök tycks den ha problem i sin uppgift att avskräcka fåglarna. Här går både skräniga grågäss, drillande storspovar samt betydligt tystare svanar och doppingar att beskåda (vilket är helt i sin ordning).

Höjdpunkten denna dag är dock grodorna. Nere vid korsningen strax intill rastplatsen uppenbaras det karakteristiska motorliknande surrandet av hundratals amfibier. Vid 15-tiden har de kikat fram i myren och de tycks vara minst lika nyfikna på människan som människan är av dem. En av dem vill närma sig, innan den inser att det nog är bäst att fortsätta med det den skulle: Parningen.

Vanlig groda och lövgroda har funnit sin fristad i Agnmyren så länge folk kan minnas. Vintertid sover de under isen i ett stadie som kallas brumering. Likt exempelvis reptiler är amfibier växelvarma och behöver värme utifrån (som från solen) för att överleva. Vissa befinner sig på botten av myren under brumeringen, andra hittar jord- eller rishögar för att hålla kroppstempen uppe. Endast när våren är tillräckligt varm vågar de sig fram på Agnmyren.

Skyltar på platsen talar om att inte röra grodorna. Nog klarar barnen det galant , när de sedan belönas med en macka på bänken i solljuset.

Deras sprattlade ben vittnar liksom grodorna om att något händer: Våren är här – och sommaren kommer med jättesprång.