”Nu har jag varit nykter och drogfri i 27 år”

I höst har IOGT i Malung satsat på ett nytt grepp. Vid sex tillfällen kommer det att sändas online-föreläsningar. Corona-viruset är förstås orsaken till det. I onsdags hölls den andra föreläsningen för hösten. ”Vägen till frihet” av Lena Stenberg som höll föredraget i Falun, det sändes live i Malung och Gävle. Drygt 20 personer hade kommit för att lyssna i den corona-anpassade lokalen.

Endast tolvstegsprogrammet räcker inte till, när en person blivit nykter och drogfri kommer nästa steg. Det är att bli fri från sina destruktiva mönster, de som är själva orsaken till missbruket. Det menar terapeuten Lena Stenberg som har egen erfarenhet av både missbruk och ett destruktivt livsmönster. Nu hjälper hon unga tjejer att få ett friare liv.

Lena Stenberg från Storvik var missbrukare i 22 år. En barndom fylld med trauman fick henna att fly från sina känslor med hjälp av alkohol, droger och destruktiva relationer. Hon levde i en missbrukarrelation. En dag nådde hon botten och bestämde sig för att bli nykter. Med hjälp av tolvstegsprogrammet kom hon ur sitt beroende. Det lyckades hon med. Ändå var det något som fattades i hennes tillfrisknande.

– Det slutade med att jag nådde min personliga botten, jag bad om hjälp 1993, nu har jag varit nykter och drogfri i 27 år, säger Lena Stenberg.

I en gripande föreläsning utgick Lena Stenberg till stora delar från sitt eget liv. Tack vare sina tuffa livserfarenheter hjälper hon kvinnor med likande problem. Hon är behandlingsansvarig på Kvinnohemmet Rosen sedan 22 år. I tolvstegsbehandlingen insåg hon hur destruktiv hennes relation var.

– Redan första månaden i behandlingen insåg jag att jag levde i en destruktiv relation.

Hon gjorde slut med sin partner. Efter några månaders lyckad behandling började hon tappa sin missbrukar-personlighet. Hon blev osäker och fick hjärtklappning.

Lena fattade beslutet att ringa sitt ex.

– Det som hände var att jag ville fylla det här tomrummet.

Hon trodde att de kunde tillfriskna tillsammans, men så det blev det inte.

– Man pratade inte om det här -93, det var bara fokus på missbruket.

Ingen frågade henne om han var snäll mot henne. Hon fick ofta höra att hon var ett psykfall. De flyttade ihop igen, båda var nyktra och drogfria. Han blev dömd för narkotikabrott och fick kontraktsvård. De första fem månaderna tillsammans var det rätt så okej mellan dem. ”Nu kommer det verkligen att bli det där fina förhållandet när han tillfrisknar”, tänkte hon. Så blev det inte.

– När han åkte på behandling blev jag totalt handlingsförlamad. Jag satt bara och väntade på att han skulle ringa. Jag satt bara hemma och fick panik över att han inte ringde.

Hon var nykter och drogfri, dock inte fri från sitt mönster med destruktiva relationer. När han kom hem, nykter och drogfri, började paradoxalt nog hennes helvete. Paret fortsatte att leva ihop i sex och ett halvt år. Han var manipulativ och grandios.

– Det är ett mirakel att jag står här i dag. Att jag inte klev ut och fick återfall.

Lena tappade bort sig själv totalt. Hon tappade förståndet och började bete sig dysfunktionellt.

– Huvudet sa – jag borde lämna honom. Känslan sa – jag kan inte leva utan honom. Jag var i en beroende-relation. Jag förstår än idag inte var jag fick kraften ifrån att gå.

Hon gick, hon hamnade på psyket, djupt deprimerad och självmordsbenägen. Hon fick hjälp att bearbeta sina trauman och gamla mönster. Lena kom till insikt att hon inte hade blivit sedd av sin mor i barndomen. Hon blev avvisad och det var inte okej att vara sårbar.

– Jag var så rädd för att inte bli trodd så jag kom med orealistiska förklaringar på grund av rädslan att inte bli trodd.

Hon menar att hur destruktivt mönstret än är så är det vinstbetingat.

– Största belöningen är ”jag slipper ta ansvar över mitt liv”.

Emma Toivainen gillar föredragen som hålls på IOGT. Hon tycker att det är intressant med sociala ämnen. ”Jag tror att vi alla har mönster”. Foto: Berit Djuse

Det finns många anledningar till ett sådant mönster enligt Lena Stenberg, oftast beror det på att ett barns känslomässiga behov inte är tillfredsställt. Barnet får ett automatiskt återkommande beteende.

– Jag är inte rädd för att jobba med mig själv, jag är inte rädd för att gå igenom smärta.

Hon var beredd på att göra vad som helst för att bryta sitt destruktiva mönster.

Vändpunkten i hennes liv kom när hon gick på ett seminarium i Stockholm. Två kanadensiska terapeuter, Richard och Gina Hoffman arbetar med en terapiform som kallas för ”core addiction”. Efter många års sökande föll alla pusselbitar på plats.

– När jag åkte hem var jag så euforisk. Det enda jag satt och tänkte på ”jag är inte dum i huvudet, jag har levt efter fel karta i mitt liv”.

– Jag fick ett hopp, jag kan förändras.

Därefter startade hon kvinnohemmet Rosen som ligger i Storvik i Gästrikland. Kvinnohemmet får placeringar från socialtjänsten, arbetsgivare, ibland psykiatrin och från privatpersoner. Ett vanligt problem som kvinnor har är ett stort bekräftelsebehov. Deras killar är ofta missbrukare, de kan hamna i relationer som de är oförmögna att bryta.

– Det går ut på att jaga bekräftelse, något utifrån ska fylla ”mitt tomrum”. Men det ska ju fyllas inifrån och ut.

De har inte känt sig hjälpta och grundproblematiken finns kvar. På Kvinnohemmet Rosen får klienterna den hjälp som de så väl behöver.

– Många som jag arbetar med i behandlingen upplever att det är detta dom behöver för att få ett nyktert eller drogfritt liv med kvalité. Många berättar att dom varit på ett antal behandlingar men återfaller i missbruk, och det beror på att dom är kvar i sitt destruktiva mönster och symptomen på trauma är kvar.

En dag ringde en socialsekreterare till Lena och sade att hon hade en tjej som ingen ville ta emot. Hon frågade om hon vill ta emot henne. Självklart, sade Lena. Tjejen var våldsam, hade suttit på Hinseberg, varit på rättspsykiatrisk vård.  Alla journaler handlade om hennes utåtagerande.

– När vi sitter och pratar hon och jag säger hon till mig, ”Lena, om du väljer att ta emot mig så kommer du att få problem för jag är psykopat”.

Lenas svar var att hon inte trodde det.

– Hon kom och var hos mig i två år, hon utvecklades till en jättefin person.

Det visade sig att alla utredningar handlade om hennes ilska. Hon hamnade på psyket, hon fick ångest- och humörsdämpande mediciner och en massa diagnoser. När de började jobba med hennes mönster kom det fram att hon kom från en familj där hennes mamma blev misshandlad av hennes pappa. Hon hade utvecklat ett mönster som förövare för att skydda sin mamma och sina syskon. När hon förstod mönstret insåg hon att hon inte var någon psykopat.

– Hade hon kommit ut på banan igen hade hon med all säkerhet dödat sin far.

Hon är bara en i raden av många kvinnor som fått hjälp på Kvinnohemmet Rosen. Vi är säkert många människor som har mönster som är svåra att bryta. Lena Stenbergs mission är att hjälpa människor att leva ett friare liv. Hon skulle inte vilja vara utan sina tuffa erfarenheter.

– Nej, jag känner att jag har distans till det gamla livet men också att jag fått möjligheten att arbeta med mig själv på grund av missbruket och det destruktiva mönstret.

Lena brukar säga att hon känner sig priviligierad som fick den här möjligheten att tillfriskna och bryta sina destruktiva mönster.

– Det är många som lever i detta destruktiva livsmönster som inte har beroende. Detta med att bryta mönster skulle många behöva men får inte den hjälpen på grund av att det inte finns något beroende i botten.

Fakta

Core addiction är en terapiform som går ut på att bryta destruktiva livsmönster. Metoden arbetar med beteenden i vardagen med djupgående känslomässig bearbetning vilket leder till tydliga och varaktiga förändringar. Terapin hjälper dem som har svårigheter att etablera långvariga relationer, ambivalens och liknande bekymmer. Den hjälper även dem som har en bristande självkänsla, nedstämdhet, social ångest och problem att hantera ilska.

Lena Stenberg startade Kvinnohemmet Rosen år 2000 och drev det fram till 2018 då hon sålde sin verksamhet. Hon kom tillbaka året därpå som behandlingsansvarig.