”Den här kursen nog hade platsat på Folk och Försvar”

I samband med den årliga konferensen Folk och Försvar i Sälen, kom Täpp Lars Arnesson att tänka på hur mycket mer fäbodbruket borde uppmärksammas i beredskapssyfte. Varje år sedan 2018 har han haft kurser i fäbodbruk – något han anser alla borde lära sig.

— Jag tänkte att den här kursen nog hade platsat på Folk och Försvar, eftersom beredskap kan se ut på många sätt, säger Täpp Lars Arnesson.

Sedan mer än 30 år tillbaka har fäbodbruket varit en del av Täpp Lars Arnessons vardag. Strax innan pandemin, 2018, kände han att kunskapen att bruka fäbodar skulle komma till stor nytta om den spreds.

Därför anordnade han en beredskapskurs, som hålls två gånger om året: På våren och på hösten.

— De här fäbodkurserna är egentligen beredskap; det vi lär ut. Ser man rent krasst är det oerhört lokal matproduktion.

Den första kursen håller på i sex veckor med början i maj. Den andra börjar i september och pågår lika länge.

Han tycker kursen fungerar som ett komplement till försvarssatsningarna som presenterats på mässan Folk och Försvar i Sälen.

— Jag tänkte att den här kursen nog hade platsat på Folk- och Försvar, eftersom beredskap kan se ut på många sätt.

Fäbodar var förr i tiden den enda boendemiljön som fanns i Malung med omnejd. Det fanns lite åkermark och folk var tvungna att ta hand om det som fanns i skogen.

— Så man byggde sommargårdar, som blev till sommarbyar. Dit flyttade man med djur. Där levde man en hel sommar. Människorna bodde då i en hage och djuren fick gå fritt. Djuren kunde beta i skogen och man kunde spara allting som växer i byn – så att det fanns mat till vintern.

Täpp Lars Arnesson ser det som nyttigt om folk hade kvar kunskapen vad gäller att bedriva en fäbod.

— Politiska beslut som togs för 60 år sedan har gjort att vi har den jordbrukspolitik vi har idag. Den gjordes för att vi skulle slippa småjordbruk – men nu skulle vi behöva ha dem igen.

Han ser kunskaperna att mjölka, kärna smör och ysta ost som nyttiga för framtiden.

— För 70 år sedan var det inga unika kunskaper. Man gjorde likadant nere i Småland; även om man hade kor i skogen och gårdarna låg långt ifrån varandra. Det fungerade trots att man inte hade fäbodar där nere, men samma självhushållning fanns.

I slutet av 2025 pratade Täpp Lars med en officer i militären. Han frågade hur de resonerade kring militär beredskap och självhushållning.

— Officeren kunde konstatera att ”om folk visste det vi vet så skulle de bli livrädda”. Skulle Göteborgs hamn bli blockerad i tre dagar så har vi svält i Sverige. För vi har inte mat nog på våra gårdar.

Också vattenresurserna är hotade vid ett eventuellt attentat, fortsätter han.

— Vad händer om man spränger ett vattentorn? Många skulle inte ha vatten. Och det finns de som fyllt igen brunnarna på sina gårdar. Pumpa ur brunnen någon gång om året, annars försvinner vattnet i den. Sedan går det att väcka en brunn genom att fylla upp den och sedan trycka tillbaka vatten i vattenådern.

En annan sak att värna om, är jordkällarna. De kan vara den enda platsen att förvara mat på om elektriciteten försvinner.

— Man ska byta dörr på jordkällaren och försäkra sig om att den klarar sig även i fredstid. Vi får vara beredda på att eventuell behöva förvara potatis och morötter där.

Kursen innefattar även att kunna producera sin egen mat liksom att kunna leva på det fäboden producerar året runt.

— Därtill kommer du behöva minst sex månaders förberedelser, för att ha mat på din tallrik.

32 deltagare per år har gått kursen. De kommer från hela Europa.

— Det här engagerar. Folk är nyfikna. Det är en kombination av ekologisk livsföring och hållbar matproduktion – ”allt i ett”.

Någon domedagsprofet vill han inte låta som. Inte heller vill han att folk ska leva som på 1800-talet. Däremot vill han betona att kunskaperna i kursen kommer till stor nytta.

— Vi kan inte sitta som fågelungar. Vad händer med våra krislådor om det inte finns något nytt att köpa? Det är då vi behöver den här kunskapen, säger Täpp Lars Arnesson.