”Man ska inte sätta sig i soffan bara för att man fyllt 80”

Ingvar Henriksson (S) startade sin första förening redan som tolvåring i lilla Ställberget utanför Grängesberg.

Sedan dess har han varit engagerad i det mesta – från fotboll och bandy till kommunpolitik och kulturhusfrågor.

I september fyllde han 80 år och han är fortfarande aktiv.

— Varför ska man sätta sig i soffan och stirra in i väggen bara för att man blir pensionär? Jag är ingen sån, säger han och skrattar till.

Vi sitter i villan som ligger alldeles i anslutning till centrala Ludvika. Han lutar sig tillbaka, väl medveten om att han är en av kommunens mest långvariga politiker – med rötter långt tillbaka till tiden innan Ludvika ens var en sammanhållen kommun.

— Jag började egentligen redan innan kommunerna slog sig ihop. Då satt jag i den nya fritidsnämnden i Grangärde kommun, berättar han.

— Det var slutet av 60-talet, 68–69 någon gång. Jag var ung, men de behövde någon som kunde idrottsfrågor.

Han blev värvad av en äldre socialdemokrat vid namn Olle Karlsson – en person som han än i dag talar om med respekt.

— Olle frågade om jag inte ville vara med. Jag tror han såg att jag var intresserad av hur saker fungerar, säger Ingvar.

— Det var ingen i släkten som höll på med politik, jag har alltid gjort det på eget bevåg.

Det började med idrotten. Som tolvåring startade Ingvar en liten fotbollsförening hemma i Ställberget – en by som knappt syns på kartan men som satte tonen för resten av livet.

— Vi hade kassör, sekreterare, ordförande. Allt. Jag var ordförande förstås. Det var fullt allvar, säger han med ett leende.

Den sortens ansvarstagande har följt honom genom hela livet. Efter skolan utbildade han sig till smedsvetsare och började jobba på Schubert Maskinmonteringar som på den tiden hade anläggning i Grängesberg. Därefter blev det arbete i gruvan, på kontor och till slut en egen golvfirma.

— Jag har alltid jobbat med händerna. Det är nog därför jag uppskattat när saker verkligen blir gjorda, inte bara pratas om.

När barnen kom valde han bort politiken under lång tid.

— Jag spelade fotboll, var kassör i Grängesbergs bandyklubb, och tiden gick. Men jag har alltid varit engagerad i människor och föreningslivet. Det går som en röd tråd genom hela mitt liv, säger han.

På 1980- och 90-talen började han även arbeta med annonser på Nya Ludvika Tidning och senare på Dala-Demokraten.

— Det var en rolig tid. Vi konkurrerade med varandra men hade också en slags respekt. Jag minns hur stort det var när vi fick en skrivmaskin där man kunde radera. Det var nästan revolution, säger han och skrattar igen.

När 1990-talet närmade sig sitt slut knackade partikamraterna på igen.

— Jag blev tillfrågad om jag inte kunde tänka mig att komma tillbaka. Jag var 53 år då, berättar han.

— Det kändes naturligt. Jag hade erfarenhet, både från arbetslivet och föreningslivet. Jag tänkte att jag kunde bidra med något.

Sedan dess har han suttit i kommunfullmäktige, kultur- och fritidsnämnden, och varit ordförande för både LudvikaHem, Kommunfastigheter och Wessman Vatten & Återvinning.

Men oavsett uppdrag har drivkraften varit densamma.

— Jag har alltid trott på att man ska ta ansvar. Om man tycker något är fel så ska man engagera sig och försöka förändra det. Det gäller föreningslivet, men också politiken. Man kan inte bara sitta hemma och gnälla.

Särskilt stolt är han över det arbete som gjorts för att stötta barn och ungdomar i föreningslivet.

— Jag har drivit igenom att alla föreningar får fria lokaler upp till 19 år. Det betyder mycket, inte bara för föreningarna utan för hela kommunen. Det visar att vi tror på de unga, säger han.

Engagemanget har inte svalnat Trots att han nyligen fyllt 80 har Ingvar inga planer på att sluta. Han är fortfarande ordförande i kommunens pensionärsråd och Väsman vatten och deltar aktivt i möten och diskussioner.

— Så länge jag har partiets förtroende och huvudet fungerar så fortsätter jag. Jag tycker det är roligt, och jag känner att jag kan bidra, säger han.

Han har dock funderat över varför åldern ibland ses som ett hinder i Sverige.

— I andra länder är det vanligt att människor på 70–80 år sitter på viktiga poster. Här hemma känns det som att man nästan blir bortvald bara för att man fyllt 70. Det är synd, för erfarenhet borde värdesättas mer.

När samtalet går mot sitt slut återkommer han till samma budskap som han burit med sig i alla år: vikten av att delta.

— Engagera er. Ta ansvar. Om man har synpunkter på hur saker sköts i kommunen – var med och påverka. Det är så man förändrar saker.

— Jag tror att många egentligen är nöjda med politiken, men det finns alltid de som sitter hemma och har åsikter om allt. Jag önskar att fler av dem tog steget och engagerade sig.