Näsman: Flashback till gamla Isladan

SHL-premiär i Tegera Arena och Leksands IF besegrade Timrå med 3-2. Här är Rasmus Näsmans punkter från matchen samt hans tre bästa LIF-spelare i matchen.

Tack hockeyfamiljen!

Den senaste veckan har tyvärr varit ett nytt exempel på vilken sjuk och trasig värld vi lever i och ibland känns det som att eländena runtom i världen aldrig vill ta slut. Att då få gå till Tegera Arena och spendera några timmar med att få njuta av ishockey en lördagskväll i september, det var precis vad åtminstone undertecknad behövde. All förväntan inför nedsläpp, alla människor som återigen får träffa sina likasinnade, den fantastiska sporten som utspelades sig nere på isen, spelare som genomlidit en lång försäsong utan att få chansen att spela om poäng, ja listan går att göra lång.

När matchspeakern inför nedsläpp skulle meddelade att Norra Stå behövde ta några kliv in mot mitten var det helt enkelt ingen idé att ens försöka göra rösten hörd. Det var bara för herr Ellström att invänta någon form av volymminskning innan meddelandet kunde nå fram.

Det bjöds helt enkelt på en cocktail av allt det fina som idrotten i allmänhet och ishockeyn i synnerhet har att erbjuda.

Skål, nu drar vi igång säsongen!

Flashbacks till gamla Isladan – mycket bra!

Leksands IF har inför säsongen pratat mycket om att förbättra och höja upplevelsen i Tegera Arena. Kort summerat: det ska inte enbart handla om det som utspelar sig på isen.

Här förtjänar man en hel del beröm.

Ett bra intro till tonerna av Bring it on down med Oasis följdes upp av presentation av line up där spelarna denna säsong skrinnar igång till personliga line up-låtar. Alexander Lundqvist får högsta betyg med sitt val av Dire Straits dunderdänga Money For Nothing.

Vid hemmamålen har den klassiska nedsläckningen av belysningen gjort comeback vilket bjöd på rejäla flashbacks till gamla Isladan, men ingenting slår den uppdaterade layouten av mediakuben, eller kanske snarare användandet av den.

Säsongen 2025/2026 verkar vara säsongen där publiken i arenan kommer få se betydligt fler repriser än tidigare då alla reklamfilmer nu förpassats till ”hörnen” på den runda kuben (jag vet, ologiskt men också sant).

Mycket bra.

Coachningen

Sedan Niklas Persson presenterades som assisterande coach till Johan Hedberg har jag varit väldigt nyfiken på hur ”Pajen” kommer fungera och agera under matcherna. Nu när det spelas om poäng tycker jag mig fått en fingervisning redan i premiären.

En för dagen het kedja med Oskar Lang, Lukas Vejdemo och Michael Lindqvist hade många bra byten tidigt i den första perioden. Detta gick inte obemärkt förbi den gamla storcentern i båset som trots matchens unga tid inte tvekade på att varva in just den kedjan lite extra.

Samma sak i samband med det numerära underläget i den andra perioden där Max Véronneau till sist fick sitt friläge. Nu vet jag inte om det är ”Pajen” eller David Printz som ska ha credd men att slänga in Marcus Karlberg och Arvid Eljas för att jaga livet ur Timrås powerplay och direkt efter, utan att Timrå fått någon lugn och ro, byta in nya speedkulor i Max Véronneau och Gabriel Fortier, väldigt smart och effektivt.

Johansson marathonbyte

Nu vet jag inte exakt hur länge Anton Johanssons byte varade i mitten av den andra perioden. Det jag vet är att han spelade mer med Marcus Karlbergs klubba än sin egen, att han knappt kunde ta sig in i båset när han äntligen fick byta samt att Johansson tillsammans med övriga lagkamrater visade upp högklassig arbetsinsats.

Ska också tilläggas att det långa bytet i egen zon till slut resulterade i ett powerplay.

Penalty kill

Jag vet att Timrå gjorde ett mål i powerplay men just spelet i numerärt underläge var ändå något som stack ut. Visst, LIF gjorde själva ett mål i numerärt underläge men det var framförallt sättet man spelade på som fastnade hos mig. Att ställa upp och låta Timrå få etablera sitt powerplayspel i lugn och ro fanns liksom inte på kartan utan det var full fart in i varje situation och vid minsta lilla tillstymmelse till chans att kunna vinna pucken eller en närkamp så var LIF-spelarna där.

Många gånger fungerade det väl, man kunde rensa och byta in nytt folk men det fungerade också mindre bra vilket gav Timrå stora ytor att operera på.

Samma sak i spel fem mot sex i slutet av matchen där LIF stressade Timrå till ett misstag, vann tillbaka pucken och ställde om till anfall där gästerna tog en utvisning. Där var det också game over och tre säkrade poäng för masarna.

Denna kväll gick alltså pressen trots en man mindre på isen hem.

 

Matchens leksingar

Gabriel Fortier

Jag tror jag börjar förstå varför LIF-lägret plussat så mycket för Fortier. Jag själv har inte noterat kanadensaren på samma sätt under försäsongen men bestämde mig för att följa nyförvärvet lite extra i premiären mot Timrå. Där stod Fortier för den raka ishockey han beskrivits ha som sitt signum.

Det var en aggressiv press, en vilja att hela tiden ta sig in mot mål och ett uppoffrande försvarsspel. Detta ledde fram till den tjusiga framspelningen till Max Véronneaus 2-1-mål samt en effektiv skymning av Tim Juel i samband med Anton Johanssons 3-1.

Max Véronneau

Det går inte att blunda för kanadensarens leverans i premiären. Kliniskt avslut vid friläget, assistpoäng vid 3-1 och en tillsynes god kemi med ovan nämnda Fortier och Kalle Östman.

Viktig produktion för Véronneau redan från start.

Oskar Lang

Mycket är nytt i årets upplaga av Leksands IF men en av konstanterna finns kvar. Jag syftar så klart på Oskar Lang.

Värmlänningen fick inleda det vitblå målskyttet för denna säsong, detta på elegant baseboll-manér, och det var precis som vanligt en gedigen insats från publikfavoriten. Många fina offensiva tendenser tillsammans med Vejdemo och Lindqvist, den kedja som långa stunder drev offensiven för LIF.