”Godkänt – varken mer eller mindre”

Försäsongen är ett minne blott och på lördag är det dags för SHL-premiär då Timrå IK gästar Tegera Arena och Leksands IF. Innan vi lägger försäsongen helt till handlingarna har Rasmus Näsman gått igenom lagdel för lagdel och lämnat både ett betyg samt en kommentar. Vilka har överraskat? Vilka har mer att bevisa?

Betygen är satta efter skalan 1-5.

Målvakter – 3

Från min horisont har LIF-målvakterna levererat en försäsong som varit väl godkänd. Därför antar jag att Alexander Millner summerar augusti som godkänd. Jakob Hellsten klev in direkt i premiärmatchen mot Djurgården och visade upp ett lugnt och tryggt spel vilket också var en stor anledning att hans LIF fick vinna säsongens första match. I inledningen av Strömstad Hockey Classic stod Hellsten sedan för ytterligare en solid insats men där Färjestad drog det längsta strået i förlängningen.

Dagen efter var det Marcus Gidlöfs tur att inleda årets säsong. Målvaktstalangen inledde försäsongen på egen hand och gjorde sin första match mot Frölunda där den väldige Gidlöf startade säsongen på precis samma sätt som kollega Hellsten. Lugnt, stabilt och tryggt.

Trots 3-0 i baken mot Linköping var Gidlöf LIF:s överlägset bästa spelare i nästa match för att i genrepet mot Timrå släppa in någon lite för enkel puck, något även Hellsten gjorde i sin sista träningsmatch, den mot Örebro som LIF vann efter straffar.

Summerat är det ändå en klart godkänd försäsong från de bägge herrarna som kan kliva in i seriespelet med en skön känsla.

Backar – 2

Överlag en godkänd insats. Det finns tydliga utropstecken men också en hel del frågetecken som David Printz behöver räta ut under den kommande tiden.

Vi börjar med utropstecknet som föga förvånande stavas Anton Johansson.

Den Detroit-utlånade backen har varit LIF:s klart bäste back under försäsongen. Det är tacklingar, det är indianare, det är munhuggningar, det är drömmål. Det händer saker när Anton Johansson är på isen och hittills har det varit saker av positiv karaktär för alla LIF-supportrar. Johansson har utvecklats rejält över sommaren och blivit mindre yvig i sitt spel, mer selektiv i sina bedömningar både vad gäller det defensiva och offensiva spelet samt att han känns ännu starkare rent fysiskt. Passa på att njuta denna säsong för det kommer dröja länge innan ni får se Johansson på svensk mark igen.

Matt Caito och Joonas Lyytinen har fått en ryckig start på säsongen då Caito missade de inledande matcherna då han blev pappa i mitten av augusti medan Lyytinen varit borta på grund av skada. De båda rutinerade herrarna har dock varit trygga och stabila i de matcher man spelat och där Matt Caito visat att han trivs med det ökade ledarskap som han tilldelats i år som en av lagets assisterande kaptener.

Alexander Lundqvist, Fred Nilsson och Olle Strandell – där finns det inget att direkt anmärka på, varken positivt eller negativt. Kanske att jag ändå hade förväntat mig lite mer från trion. Nilsson och Strandell har båda uppträtt aningen stressat i spelet med puck och Lundqvist hade jag nog förväntat mig en tydligare fysisk närvaro från. Det pratas ofta om backar som gjort en bra match när man som åskådare inte lagt märke till deras medverkan. I det facket kan man nog placera ovan nämnda trio. Jag tycker dock det finns potential hos alla tre att ta för sig lite mer.

Att ta för sig lite mer, det trodde jag också att Stefan Milosevic skulle göra. 21-åringen är en av få LIF-backar som kan stoltsera med lite storlek och tyngd, något jag trodde jag skulle fått se mer av under försäsongen. Kanske att omställningen till ett nytt spelsätt, ett nytt lag och en ny liga spelar in, men just den fysiska närvaron har jag saknat från Milosevic. Den kommer behövas vad det lider.

Victor Johansson har visat att det fullkomligt kryllar av talang i framförallt händerna på den yngste av Johansson-bröderna. Han behöver dock spela med lite större marginaler och välja sina lägen när det finns utrymme att vara kreativ och spela med mindre marginaler samt när det är dags att spela säkert och utan risk. Sett till försäsongen känns 19-åringen inte helt redo för SHL ännu men den dagen kan komma närsomhelst.

Forwards – 3

Nolan Stevens har haft en grym start på sin LIF-sejour och tagit rollen som lagets ledande center genom sin offensiva skicklighet, förmåga att konstant skapa farligheter men också genom en tydlig vinnarskalle. Michael Lindqvist har också visat att takterna fortsatt sitter kvar. Den spetsiga forwarden har genom sin speed och skottvilja visat att han kommer kunna ställa till med problem för många försvar denna vinter.

Det tredje nyförvärvet på forwardssidan, Gabriel Fortier, har fortsatt mer att bevisa. Den omtalade speeden har kanadensaren endast visat upp sporadiskt och han har sett ganska vilsen ut på den stora rinken, av förklarliga skäl. Arbetsinsatsen finns det inget att klaga på men md tanke på hur forwardssidan är bygd utgår jag från att Fortier räknas in till den skara som är tänkt leda den offensiva produktionen. Då krävs mer än det som visats upp hittills.

I övrigt då – Ynglingarna Andro Kaderli, August Lissel och Tinus Luc Koblar har tagit för sig på ett väldigt fint sätt och bör förstärkt sina chanser att spela på tolv forwards. Oskar Lang fortsätter vara Oskar Lang. Arvid Eljas har tilldelats ett A på bröstet och det är precis som vanligt ett konstant 100-procentigt slit från Björbosonen.

Kalle Östman och Lukas Vejdemo har dragits med skador och endast spelat tre matcher. Centerduon har gjort det godkänt, varken mer eller mindre, och det finns mer att få ut.

Dennis Altörn och Marcus Karlberg har också dragits med skador och det är samma sak där, godkända insatser utifrån förväntningarna men inget mer än så. Jon Knuts har i takt med alla skador och bortfall spelat på alla positioner förutom målvakt. Som center vet Knuts vad som förväntas i den fjärdekedja han ska leda men jag skulle vilja se en ännu mer fysisk Knuts. Jag skulle vilja säga att tanken från Malung besitter en av SHL:s bästa tajmingar när det kommer till tacklingar. Det är dock en styrka han använder alldeles för sällan. Fick spela både ytterforward och back mot Linköping men det är nog på centerpositionen den gode Knuts trots allt ska spela va?

Är 2025/2026 säsongen då Peter Cehlárik och Max Véronneau ska hitta tillbaka till den produktion man visade upp för några år sedan? Sett till försäsongen är det bara en av dessa som visat tendenser till detta. Jag pratar då om den nyutnämnda kaptenen Peter Cehlárik.

Jag minns väl slovakens första dygn som LIF-spelare. Det var i Strömstad sensommaren 2020 då coronapandemin mer eller mindre paralyserat världen. Vi reagerade på allt som stack ut från det ”normala” vilket där och då kunde vara en nysning inne på en matbutik. Jag hade en sådan reaktion nere på Västkusten, att något stack ut från det normala. I detta fall var det en rosa pikétröja.

Mitt bland resten av det marinblåklädda LIF-laget som skulle åka till Lionshov för match gick en reslig herre iklädd rosa pikétröja. Några timmar senare hade detta modelejon gjort sitt första mål i LIF-tröjan och omgående visat vilken offensiv potential som fanns.

Resten är, som man brukar säga, historia.

Under årets försäsong har Cehlárik visat att han trivs med kaptensrollen, han har varit den ledare detta lag behöver. Han leder genom sitt spel, sitt sätt att vara, ja egentligen genom sin blotta närvaro. Poängmässigt har målen trillat in, framförallt i powerplay och i slutet av matcherna när man satsat på att spela sex mot fem.

Trögare har det gått för Max Véronneau. Nog har den snabbe kanadensaren skapat chanser, inte minst frilägen, men det är fortsatt svårt för Véronneau att få in pucken i mål.

Försvarsspelet – 2

Nu ska jag direkt säga att LIF inte visat upp ett Jon Dahl Tomasson-försvar. Så illa har det inte varit. Samtidigt har det inte fungerat speciellt bra.

När presspelet och forechecken sitter, då kan LIF störa vilket lag som helst. Problemen under försäsongen har dock kommit när man inte lyckats sätta stopp för motståndarna högt upp i banan. När spelet förlagts i LIF-zonen har sekvenserna inte tagit stopp förrän pucken antingen räddats av Gidlöf och Hellsten eller när den ligger i mål. Det behöver inte vara farligt eller dåligt att spela i den egna zonen, faktum är att man kan dra nytta av ett fungerande försvarsspel på flera sätt. Dels tröttar man ut motståndarnas offensiv som dessutom brukar tendera att tappa tålamodet om såväl farliga målchanser som mål uteblir trots mycket tid i offensiv zon.

Men. Har man inte ett fungerande försvarsspel, ja det säger sig självt hur sårbart det blir då.

Även fast spelet i numerärt underläge stundtals lämnat mer att önska tycker jag ändå att man spelat bättre försvarsspel med fyra spelare på isen än med fem. Det har på något sätt känts tydligare vad man vill och behöver göra i penalty kill än spel fem mot fem. Inför lördagens premiär utgår jag från att försvarsspelet står högst upp på priolistan.

Anfallsspelet – 3

Nära, nära en fyra men jag stannar ändå vid en trea. Detta på grund av LIF:s ineffektivitet. Det har skapats chanser i mängder under försäsongen men många av dessa har bränts. Lite för många.

I flera av matcherna hade LIF kunnat sätta sig i betydligt bättre utgångslägen bara genom att ha förvaltat ett eller två lägen aningen bättre. Absolut, att man ändå skapar är så klart positivt men det är också lätt att vaggas in en falsk trygghet, att man känner sig lite för nöjd med att enbart skapa farliga lägen utan att kapitalisera på dessa.

Nu har man räddats i flera matcher på grund av sena kvitteringar vilket i sig är riktigt starkt karaktärs- och moralmässigt. Det är dock situationer som hade kunnat undvikas med hjälp av en lite spetsigare offensiv.

Niklas Persson kan ändå känna sig nöjd med vad han fått se under försäsongen. Tendenserna är goda, inte minst i powerplay där LIF fått en helt annan fart och ett högre pucktempo än tidigare år. Attacken mot mål har även den blivit hårdare och tydligare. Om spelet i numerärt överläge kan hålla samma spelmässiga nivå och dessutom resultera i några fler mål när SHL drar igång, ja då är mycket vunnet.

Totalbetyg – 3

Johan Hedbergs mannar kan inkassera ett klart godkänt betyg för insatserna på försäsongen. Kort summerat har man haft ett stabilt målvaktsspel, ett framgångsrikt presspel, ett intressant powerplay och även en offensiv som resulterat i många bra chanser. Samtidigt har det totala försvarsspelet svajat, backarnas spel från egen zon lämnat en del att önska plus att man inte lyckats kapitalisera på de chanser man skapat.

På lördag är det dags för SHL-premiär, det är dags att börja tävla på riktigt. Vad betyder då insatser och resultat från försäsongen? Självklart ingenting. Det är från och med nu det gäller att prestera. Ska då ett på förhand bottentippat LIF motbevisa tvivlarna finns det en hel del parametrar som behöver förbättras under säsongens gång.