Siljan News logo
Annons
Milo Ulstrup står lutad mot en avstängd kapmaskin i en verkstad.
Milo Ulstrup nappade på erbjudandet om riksrekrytering och flyttade från Stockholm till Leksand för att få hålla på med finsnickeri. Foto: Alfred Olhans.

Så blev första året med riksrekrytering till Leksands gymnasium

Inför höstterminen 2025 öppnade Leksands gymnasium sina florist- och finsnickeriutbildningar för elever från hela landet. På floristlinjen nappade bara en lokal grabb på erbjudandet, men de värvade desto fler långväga trähantverkare.

— Jag kom hit från Stockholm för den här utbildningen och den är bättre än vad jag trodde. Man får lära sig otroligt mycket, säger Milo Ulstrup efter en dryg termins finsnickeristudier.

Idag, den 19 januari, öppnar ansökningsfönstret för höstterminen 2026. Skolan anordnade ett öppet hus redan innan jul, och intresset för finsnickeriutbildningen tycks fortsatt vara starkt.

— Där hade vi intressenter som hade åkt ganska långt från mellansverige, och elever från Leksand också. Så en stor geografisk spridning, berättar rektorn Marcus Zetterlund.

Skolan jobbar aktivt med att nå ut genom bruset av alla valbara utbildningar, bland annat genom annonser och genom att delta på många gymnasiemässor.

Elever och deras lärare uppradade bakom receptionsdisk trä
Här är en receptionsdisk som eleverna i årskurs två har gjort på beställning av ett företag. På bilden från vänster (några elever saknas): Gabriel Hedén, Alvin Arousell, Liam Fee, Erik Lintmayer, William Pelles och läraren Marcus Andersson. Foto: Alfred Olhans.

Efterfrågan på arbetskraft var också ett av kraven som Leksands gymnasium behövde visa för att få riksrekrytera. Till finsnickeriutbildningen kan de som mest ta in 14 elever per läsår, förra året började 7 ungdomar.

Tidigare var floristdelen och finsnickeridelen inbakade i ett bredare hantverksprogram, men nu har de brutits ut till egna utbildningar.

— Utbildningen blir spetsigare och mer pricksäker. Vi hade med de lokala företagen som fick ha synpunkter på vilka utbildningar som behövs. Så vi vet att det här kommer att matcha arbetsmarknadens behov när de kommer ut, säger biträdande rektorn Marko Sandelin som har finsnickeriutbildningen på sitt bord.

De signalerna får även finsnickerieleverna.

— Jag tror att det står väldigt många dörrar öppna. Företagen söker elever som kan använda CNC, en maskin som kan fräsa och skära ut delar mycket snabbare och exaktare än vad människor kan, visar Milo Ulstrup.

Närbild på fat med utkarvade kurbitsmönster.
Det här mönstret hade tagit en evighet att skära ut för hand, men med en CNC-maskin går det snabbt och smidigt. Istället för träbitar använder skolan billigare material till övningsuppgifterna. Foto: Alfred Olhans.

Fem floristelever på skolan – men bara en i ettan

Leksands gymnasium har en verkstad som får grundskolornas slöjdsalar att blekna i jämförelse, men däremot har de ingen egen sal fylld med blommor. Floristelevernas praktiska mängdträning får de till största delen ute i butikerna på sin APL.

— Jag känner mig trygg med den här linjen. Jag går tre dagar i veckan i skolan, och sedan är jag torsdag-fredag på en butik i Falun, säger Sebastian Remholt Eriksson.

Nästa år, när Sebastian går i årskurs två, utökas lärlingstiden till tre dagar i veckan. Han är ensam elev i sin årskull men till hösten hoppas skolan kunna fylla kvoten på fyra elever.

— Det taket finns för att vi behöver kunna erbjuda lärlingsplatser åt dem, det finns inte hur många butiker som helst, förklarar läraren Ulrika Wahrenberg.

— Vi har även yrkeskunskap på schemat här på skolan, här får vi lära oss om kundbemötande, namn på växter, hur man ska sköta dem och sådant, förklarar Sebastian Remholt Eriksson.

Hans lärare Ulrika Wahrenberg imponeras av hur mycket eget mandat och förtroende de får under sin lärlingstid, och hur mycket eleverna därför lär sig om yrket.

— Jag får snitta blommor, göra buketter och stå i kassan, utvecklar Sebastian Remholt Eriksson.

Det gror också en tanke om att i framtiden kunna anordna vuxenutbildningar med floristinriktning, eftersom kompetensen och strukturen redan finns på skolan.

Elev håller fram telefon med bild på hjärtformad blomuppsättning.
Här visar Sebastian Remholt Eriksson ett fint bud som han fick sätta ihop åt en kund i Falun. Foto: Alfred Olhans.

Internat saknas

Till skillnad från andra skolor med riksrekrytering kan Leksands gymnasium inte locka med något internat. De har dock några andra sätt att hjälpa ungdomarna hitta hyresvärdar på sin hemsida.

Milo Ulstrup har löst boendet på egen hand genom en andrahandslägenhet.

— Jag hade velat flytta hit sedan innan för jag gillar staden. Jag var intresserad av fotbollsutbildningen som fanns här, sen försvann den, men jag tyckte ändå att finsnickeri var en rolig utbildning att gå.

— Det är små klasser vilket är väldigt skönt. Om man som jag är en sprallig person som inte tycker om så mycket teori, så får man istället vara väldigt kreativ. Jag hade gärna haft ännu fler snickerilektioner, men man ska ju hinna med det teoretiska också, säger Milo Ulstrup.

Liselotte Alanko, biträdande rektor för bland annat floristutbildningen, förklarar att alla elever på båda programmen får grundläggande högskolebehörighet, förutsatt att de inte väljer bort påbyggnadskurserna i svenska och engelska efter det första året.

Biträdande rektorn Marko Sandelin återkommer till att finsnickeriutbildningen är viktig för regionen, eftersom många i yrket är på väg att gå i pension.

Men finns det några baksidor med riksrekrytering? Eftersom ni inte fyller alla platser blir ingen lokal elev utkonkurrerad just nu, men hur ser du på risken att eleverna lämnar Leksand när de är färdigutbildade?

— Jag ser det som att vårt uppdrag är större än bara Leksands kommun, vi behöver ta ansvar för hela Sveriges kompetensförsörjning, svarar Marko Sandelin.