Kaffestuga with a view – ”Hela jag kände att Buffils måste öppna!”

För några dagar sedan satte sig tre hemlösa hundar i varierande storlek och en etablerad kock med hemlängtan på flyget i New York. Destination, Siljansnäs. Efter några dagars skogspromenader och bad i Byrviken har resesällskapet varvat ned och landat. Nu är Kersti Bowser är redo att öppna Buffils Annas kaffestuga.

— Hela jag kände att Buffils måste öppna!

— Nu på lördag och söndag spontanöppnar vi med glassförsäljning här utanför vid Loftet. Men, ingen kaffeförsäljning, skriv det för guds skull! Kaffeförsäljningen kommer igång fredag den 11 juni.

Kommer du ha öppet hela sommaren?

— Yes!

Nu i helgen uppmuntrar Kersti alla Björkbergets besökare att ta med picknickkorg och njuta av omgivningarna, kulturen och naturen. Kaffe, matiga sallader, soppa, smörgåsar och annat fika kommer serveras först om en vecka.

— Förra gången jag skulle ha café här var jag nervös över att inte göra kaffet på rätt sätt, men det kan jag nu. Så i år har nervositeten gått över till våffelkonsten. Konsten att göra riktigt goda och riktigt många våfflor, skrattar hon. 

Hur förklarar du det här stället för vänner i New York?

— Buffils is a coffee house on the top of a mountain with a lake view. Fast det måste upplevas!

Kersti är bosatt i New York och har delvis växt upp i Siljansnäs. Kaffestugan Buffils Annas ligger henne så varmt om hjärtat att hon nästan inte kan förklara. Som liten flicka som bara pratade engelska minns hon hur Anna satte sig ner vid henne på en sten vid verandan, bjöd på en bulle och ett glas hallonsaft. 

— Jag kände mig ganska annorlunda här då, jag pratade bara engelska och hade mörkt lockigt hår och mörka ögon. Men Anna, hon såg mig på ett sätt som jag aldrig kommer glömma. Smaken av nybakat vetebröd som gifter sig med hemmagjord saft tar Kersti tillbaka till hennes barndomssommar, fridfullheten och minnet av självaste Buffils Anna.

Det är första gången hon ser den nya verandan och hon ler med hela ansiktet. Hon slår sig ner vid ett av borden och tar in utsikten. Än så länge arrenderar Kersti fastigheten, som har fått både nytt tak och nysnickrad veranda. Hon har köpt in allmogemöbler och är speciellt nöjd med möblerna ifrån Centralcafét som fanns i Siljansnäs då hon var ung. 

Kommer personalen vara klädd i folkdräkt som på Annas tid?

— Nej, det är inte praktiskt helt enkelt och jädrigt varmt dessutom, ler Kersti. 

— Jag gör inte det här för att tjäna pengar, jag är glad om det går runt. Det här gör jag för bygden innan jag säger tack för mig som kock.

Ska du sluta som kock?

— Inte än, men förutom mat så älskar jag djur och mina hundar. Jag håller på att utbilda mig till veterinärtekniker. Men än är jag inte färdig med kockyrket och jag vet att jag skulle ångra mig resten av livet om jag inte inte hade försökt få liv i Annas anrika kaffestuga.  

Hon berättar att hon är lite chockad över hur få svenskar som använder munskydd nu under pandemin. All personal som kommer arbeta med mat hos henne i sommar kommer bära munskydd och det kommer även finnas engångsmunskydd att tillgå i entrén. Hon förklarar att det är av omtanke och för att skydda likväl personal som gästerna. 

— Jag brukar prata med Anna när jag är här, ber henne om råd och så. Lugnet jag känner när jag sitter här och blickar ut har jag inte känt på åtta månader, berättar Kersti och tar ett djupt andetag.

Fåglarna kvittrar, det doftar gräs och det kommer turister som frågar efter kaffe. Solen gassar och nästan allt är i sin ordning på Buffils Annas igen. Ja, förutom att vi får vänta en vecka till innan Kersti och hennes personal välkomnar oss till hennes, byns, ja hela Dalarnas kaffestuga with a view.