”Jag är född i fel tid”

1982 ställde Leksandskonstnären Anders Ståhl för första gången ut sina konstverk på Leksands Kulturhus. Den då 16-årige konstnären visade då upp bland annat olika insekter, fåglar och landskap som han målat. Nu, 40 år senare, bjuder Ståhl in till en jubileumsutställning där allting började.

— Det jag minns från då är en enkel utställning med mina skapelser uppnålade på säckvävsskärmar. Jag använde hemskurna passepartouts som ramade in mina teckningar som jag nu förstår var mer avancerade än vad man vanligtvis kan få se från en 16-åring, säger Anders Ståhl.

40 år som konstnär. Hur klingar det i dina öron skulle du säga?

— Mitt liv som konstnär skulle jag nog säga har pågått längre än så. Går det att säga något speciellt datum då man blir konstnär? Inte enligt mig, det är något du föds med. Jag började teckna och måla redan som barn där jag och många med mig kände att den här killen är ju faktiskt rätt bra! Jag deltog i olika tävlingar i skolan innan jag kände att jag kanske skulle prova att ställa ut vilket alltså skedde för 40 år sedan.

Trots talangen ställdes Anders Ståhl några år senare inför ett val som skulle påverka framtiden då han nådde fram till en punkt där han behövde besluta sig för att satsa på konsten fullt ut. Det är än idag ett beslut han aldrig ångrat.

— Konsten är ingenting jag går till på dagarna, det är något jag lever i och med. Att allting ställdes på sin spets hade att göra med ett jobberbjudande jag behövde ta ställning till och jag behövde liksom välja vilken väg jag skulle ta.

Även om du inte ångrat ditt beslut, har du ändå tänkt tillbaka på det genom åren?

— Jo det har jag så klart gjort. Konstbranschen är inte en enkel sådan och den här kraften i att teckna, måla och skapa kan ibland vara jobbig men samtidigt också en kraft jag alltid känt.

40 års skapande resulterar alltså nu i utställningen ”i tid och otid”, en titel med flera bottnar och innebörder.

— Samtidigt som jag lever i den här tiden känner jag mig också starkt sammankopplad med en annan tid för drygt 150 år sedan. Sen målar och tecknar jag i tid och otid samt att jag är en person som alltid är i tid, ler Ståhl.

Den svunna tid som Anders hänvisar till är slutet av 1800-talet då impressionismen och friluftsmålandet gjorde revolt i konstvärlden.

— Impressionisterna dök upp lite som konstens punkare och bröt mot alla regler som världens konstskolor satt upp med idémåleri och deras ideal. Från första början tycker jag mig se drag av deras målerimanér i mitt sätt att måla, det här snabba, upplösta friluftsmåleriet. Jag hoppas också att det är en röd tråd genom mina verk som gästerna kan se.

Jubileumsutställningen är mer sorterad efter teknik än någon kronologisk ordning. Teckning, grafik, akvarell, olja, pastell och även skulptur i vax och lera är delar av utbudet i utställningen. Just skulpterandet är ett intresse som kommit på senare tid berättar Ståhl som hittat en tydlig inspirationskälla till sina skulpturer i Flamencodansen.

— Jag var på en konstresa i Andalusien där jag hamnade på en flamencouppvisning. Det var en rejäl spark i magen, på rätt sätt. Flamencon är så otroligt energifull och laddad med klänningarna som yr runt tillsammans med alla uppstyrda och känsliga rörelser.

Ståhl satsar också lite extra på inramningen. Ja, inte enbart av utställningen som helhet utan även ramarna som pryder vissa av hans konstverk.

— Som sagt är jag född i fel tid och jag märker att mina målningar trivs bra i de här äldre ramarna eftersom mitt manér påminner om hur det såg ut i slutet av 1800-talet. Det här är ramar som jag konstant är på jakt efter då de var och en också är konstverk i sig. Många gånger är ramen mer värd än konstverket i den och jag har ropat in en hel del på olika loppisar och auktioner. Nog har jag gjort några riktiga fynd!

Alla tavlor och skulpturer, det är på många sätt ditt livsverk du ställer ut. Medför det någon form av nervositet?

— Det är nog lite både och skulle jag säga. Visst, här på hemmaplan är det många som känner igen mig men nervös, det är jag nog inte. Med det sagt känner jag ändå en press från mig själv att jag vill leverera en stor och fin utställning där jag visar upp sådant jag sparat från förr men också relativt nya saker som jag inte velat göra mig av med. Det viktigaste för mig är att nå fram med den idé och vision jag själv har.

— Den här utställningen blir en icke kommersiell sådan där det inte finns några prislistor eller liknande. Jag målar och skapar för min egen skull, det är kontentan. Visst, det händer att jag släpper iväg vissa verk men mycket stannar kvar. Det är mina barn på något vis och jag skulle kunna sälja mycket mer än vad jag gör. Jag får dock mitt liv att fungera, det är allt jag behöver så länge jag får göra det jag vill.

Lördagens vernissage är uppdelat i fyra block mellan 11-15. De första två timmarna är avsatta för inbjudna gäster innan allmänheten välkomnas mellan 13-15. Utställningen som helhet pågår sedan till den 5 mars.

— Först och främst vill jag få till en utställning som jag själv är nöjd med. Förväntningarna ligger därför mer på mig själv än hur många som kommer för att kolla. Det som är mest positivt är trots allt att kulturen både törs, får och kommer ha öppet. Det i sig är en viktig signal, avslutar Anders Ståhl.