Hot mot kvinnohälsan – våldet som pågår måste tas på allvar!

Allt eftersom mörkret sänkte sig över Dalarna under tisdagskvällen så lyste Leksandsbron sig allt starkare i en orange kulör. På Visir Bio laddade man, men inte med popcorn och för att se film utan för att ta del av årets kanske viktigaste föreläsning, den om hur vi tillsammans kan upptäcka, förstå och förebygga psykiskt och fysiskt våld mot närstående. Inbjuden av kommunen för att ta upp detta livsviktiga ämne var föreläsaren Markus Antonsson, expert och sakkunnig i ämnet och med över 20 års erfarenhet från polisyrket.

Under ”Orange week” vill kommunerna runt om i landet fästa invånarnas blickar på våldet som ständigt pågår ”En vecka fri från våld” är en årlig nationell kampanj som uppmärksammar arbetet för att stoppa psykiskt och fysiskt våld mot närstående. Uppe ifrån scenen på Visir Bio Leksand informerar den inbjudna experten att våldet även pågår under de andra 51 veckorna, det pågår varje minut. 

Antonsson ställer sig kritisk till att samhället ofta fokuserar på frågan under temaveckor som denna, för att sedan släppa fokus resterande del på året. Det känns ibland som en checklista och att man gjort sin hemläxa, men att det här är inte en fråga som går att bockas av, meddelar han. 

— Varje år mördas 14 kvinnor, och fler mördade kvinnor kunde ha räddats! Våldsutsatta får inte det stöd de behöver och mörkertalet på utsatta är enormt. Endast omkring tre procent av brotten anmäls till polisen. Då kan ni tänka er vilket otroligt mörkertal det är, säger han till Leksandspubliken.

Han lyfter blicken och gläds åt alla som tar frågan på allvar och närvarar under kvällen, men sen hårdnar tonen.

— Var är alla män? Det är inte okey att det är så få män här idag! Säger han rätt ut i salongen och konstaterar det krassa, att det endast är ett par procent män närvarande. Men Markus är inte uppgiven, han ville väcka frågan, den som redan hängde tung i luften, männens frånvaro.

Sedan guidar han i hur man kan stötta, informera, finnas där för sina medkvinnor och allt detta med hjälp av rätt formuleringar vid rätt tillfälle. Publiken ställer frågor och han förklarar. Han berättar vidare att myndigheter kan uppfatta honom som en ”jobbig jävel”, men att så får det vara. 

Antonsson beskriver sig själv som en vanlig bondpojk från Västra Götaland. Hans yrkesliv har till stor del kommit att präglas av kampen mot våld i nära relationer. Redan som ung polisassistent mötte han ett fall där en kvinna och två barn blivit svårt misshandlade av pappan. Händelsen satte djupa spår och blev startpunkten för ett engagemang som följt honom genom hela karriären.

Under sina år inom polisen arbetade han i flera olika roller, bland annat som chef för våld i nära relationer-enheten i Stockholm. Där växte frustrationen när han såg hur få kvinnor som vågade delta i utredningar och hur många ärenden som lades ner. För att förändra detta startade han Igor-projektet – en specialenhet som han drev i nästan tio år innan satsningen lades ner. Efter nedläggningen valde han att lämna polisen helt. 

— Jag la ner brickan, besviken och förbannad för att man inte tog hotet på allvar. Det som ständigt pågår är ett hot mot kvinnohälsan.

Ett beslut han beskriver som både läskigt och nödvändigt. I dag driver han företag inom utbildning, föreläsningar och trygghetsfrågor, med stort fokus på våld mot närstående samt hedersrelaterat våld. Hans mål med föreläsningarna är tydligt: att skapa medvetenhet och förståelse för hur svårt det är att leva i och lämna en våldsam relation. Han vill även ge verktyg till anhöriga, kollegor och vänner om hur man på ett varsamt sätt kan närma sig någon som är utsatt.

Han lyfter också behovet av specialgrupper i varje lokalpolisområde, eftersom utsatta personer sällan själva räcker upp handen och ber om hjälp. I Igor-projektet knackade hans team upprepade gånger på dörren hos samma kvinna – det var först åttonde gången hon öppnade och kunde få stöd.

Trots de tunga erfarenheterna fortsätter Antonsson drivas av tron på att förändring är möjlig. 

— Man kan göra skillnad för den man har framför sig, säger han och betonar vikten av konkret arbete, inte bara ord och avslutar:

— Stödet som erbjuds våldsutsatta idag räcker inte till! Därför måste jag fortsätta prata med statsministern, organisationer, skolklasser, vårdnadshavare, kommunchefer, rederi-och hotellpersonal. Markus Antonsson har brunnit för frågan sedan han började inom polisyrket och ingen kan ta miste på att hans glöd fortsätter lysa stark.