Siljan News logo
Annons
Sex personer står uppställda på bild medan ett inramat diplom delas delas ut.
Theresia Holmstedt-Jensen. Anton Krigsman (DSP) och Birgitta Sacrédeus (KD) från Region Dalarna delade ut stipendiepengarna till Lars-Åke Josefsson, Monika Jönsson och Nana Heinberg från Sätergläntan och dess vänförening. Foto: Alfred Olhans.

Fruntimmersfond läggs ned – blir stipendier till Sätergläntan

Föreningen Sätergläntans vänner får 87 000 kronor till stipendier i ett välkommet tillskott från Region Dalarna. Pengarna blev över efter nedläggningen av Fruntimmersföreningen vid Upsalas gåfvofond, en sovande fond som av oklar anledning förvaltades här i Dalarna.

— Pengarna ska gå till något som följer andan av den tidigare fonden, i det här fallet kvinnliga slöjdare. Då är Sätergläntan oerhört lämpliga, tycker Birgitta Sacrédeus (KD) från Regionstyrelsen.

Sätergläntan som ligger uppe på Knippboberget utanför Insjön har både korta och läsårslånga kurser i diverse hantverk som sömnad, smide, vävning och träarbeten. Verksamheten drivs som en ekonomisk förening, men för att bredda nätverket och kunna söka ännu fler bidrag har det även startats en ideell vänförening; Sätergläntans vänner.

Det blir därför Sätergläntans vänner som får i uppdrag att bestämma hur stipendierna ska fördelas ut.

— Hur vi ska göra är inte riktigt bestämt än, vi ska ta upp frågan på vårt nästa styrelsemöte, säger Lars-Åke Josefsson, ordförande för Sätergläntans vänner.

Men är det troligt att stipendierna kommer att delas ut internt inom den befintliga kretsen av nuvarande, framtida och tidigare personer med koppling till Sätergläntan, eller blir det något som alla kvinnliga slöjdare får söka?

— Då är det mer troligt att det blir kopplat hit till Sätergläntan, svarar Lars-Åke Josefsson.

Annons
Man håller fram stor serveringsskål mot kameran.
Den här skålen som Lars-Åke Josefsson håller i höggs ut av Sätergläntans slöjdlärare Beth Moen. Foto: Alfred Olhans.

Nana Heinberg, verksamhetschef på Sätergläntan, fyller i att de sedan tidigare har pratat om att kunna ge vistelsestipendier eller liknande till personer som vill komma till institutet för att tillverka något hantverksmässigt som kan användas i verksamheten, exempelvis gardinstänger till fönster eller skålar till restaurangen.

— Då får den som gör hantverket också möjligheten att jobba mot en kund och få en kickstart in i arbetslivet, säger Nana Heinberg som visar upp stora och små inredningsdetaljer som tidigare har gjorts vid kurser eller på uppdrag av Sätergläntan.

Kanske kan de här stipendiepengarna bana väg för ett sådant upplägg, det skulle också kunna bli stipendier som delas ut till avgångselever eller alumner på något sätt.

— För att stipendiet ska kunna täcka kostnader och arbetstid får det inte heller bli för små belopp som delas ut, tänker Lars-Åke Josefsson.

— Vi från politiken håller armlängds avstånd kring hur pengarna används, vi har bara satt ramen ”stipendier till kvinnliga slöjdare”, framhåller regionrådet Birgitta Sacrédeus (KD).

Region Dalarnas politiker och tjänstemän på väg upp för trappan där de möts av Sätergläntans företrädare.
Region Dalarnas representanter fick även en visning av elevernas senaste utställning och ett tips om att komma tillbaka till den stora vårutställningen. Foto: Alfred Olhans.

Så hamnade fonden här

Så vad är det för fond som nu har upplösts? Egentligen är det två sammanslagna fonder eller stiftelser som har lagts ned samtidigt. Den andra fonden var Dalarnas Nödhjälpskassa, och 175 000 kronor delades för några veckor sedan ut till RIA-stugans verksamhet för utsatta personer i Falun.

Men det har varit svårt att följa varför gåvofonden med Upsala i namnet hamnade i Dalarna under landstingets, regionens och länsstyrelsens vingar.

Theresia Holmstedt-Jensen som är utredare på Region Dalarna har hittat att kungen år 1849 fastställde att Kopparbergs läns Nödhjälpskassa skulle ta över förvaltningen av Fruntimmersföreningen vid Upsala gåfvofond. Även nödhjälpskassan hade då i sitt reglemente att fonden skulle användas till att stödja kvinnlig slöjd, särskilt för behövande i samhället.

Men för några år sedan upptäcktes det alltså att fonderna i form av en stiftelse hade legat orörda i omkring 25 år, utan att medlen hade delats ut som det var tänkt. Det var inte heller särskilt mycket pengar kvar på kontot för att driva stiftelsen framåt, så då godkändes nedläggningen av ansvarig myndighet förutsatt att återstoden användes till ett lämpligt syfte.

Det står tydligt i gåvofondens stadgar att avkastningen ska stödja kvinnlig slöjd inom länet genom stipendier åt behövande. På tiden då fonden var aktiv brukade stipendierna gå till just elever på Sätergläntan.

— Det här är inte bara en fråga för Insjön, Leksand, Dalarna eller mellersta Sverige. Utan vi har ett nationellt fokus, säger Monika Jönsson som är tidigare verksamhetsledare på Sätergläntan och numera engagerad i vänföreningen.

— Det är bra att vi för pengarna vidare till något som vi ser gör god nytta, säger regionrådet Anton Krigsman från Dalarnas Sjukvårdsparti som också var med vid överlämnandet.

Annons
Hand med penna skriver under ett diplom som bekräftar utdelningen.
Birgitta Sacrédeus (KD) bekräftar att de 87 000 kronorna nu ska förvaltas på ett nytt sätt. Foto: Alfred Olhans.

Fruntimmersföreningens historia

Uppsala Fruntimmersförening startades 1845 som en form av alternativt socialt skyddsnät med målet att hjälpa barn i fattigdom. En metod var att se till så att deras mödrar kunde få en inkomst, exempelvis genom att tillverka hantverksprodukter som såldes vidare. Därav kopplingen till slöjdandet.

Kvinnorättskämpen Fredrika Bremer tillskrivs ofta rollen som nationell initiativtagare och landshövdingskan Charlotta von Kraemer blev föreningens första ordförande.

Uppsala Fruntimmersförening finns faktiskt fortfarande kvar och föreningen delar än idag ut pengar, fast numera till organisationer som gagnar utsatta barn och ungdomar i Uppsala.

Till sist, vad är egentligen ett fruntimmer? Ordet för att beskriva en kvinna uppfattas idag ofta som nedsättande, men det användes allmänt i dagligt tal på 1800-talet och början av 1900-talet. Ordet är en förvrängning av tyska Frauenzimmer, ungefär kvinnorum. Den bostad och de kvinnor som arbetade på slott kunde också kallas för hovfruntimmer.

— Att tillsätta ledamöter i fruntimmersföreningens gåvofond har alltid brukat leda till några goda skratt kring namnet, nu är det slut med den saken. Men jag har inte suttit med där, det har inte känts som en plats för mig, avslutar regionrådet Birgitta Sacredéus (KD) från Region Dalarna med glimten i ögat.