”Det finns för lite kollon för vuxna”

Under juli arrangerades för allra första gången ett vuxenkollo för improvisationsteater i Leksand. Ledarna My Gudmundsdotter och Erik Broström coachade de tolv deltagarna i impro-comedy under en vecka på Molnbyggen Strand. 

— Det här är ett sammanhang vi saknat, en plats för vuxna att både utvecklas konstnärligt och vila i naturen. Leksand är perfekt för det! säger My. Som hoppas på att det här blir en tradition.

Det doftar vitlök och i köket står My och lagar chili sin carne till kollodeltagarna. Hon berättar att här har man tre mål mat om dagen och coachning mellan klockan 10-17. Ett kollo för vuxna helt enkelt. 

— Här kör vi improvisationsteater med stort fokus på humor!   

Improvisation är en form av oskriven föreställning . Istället för att förlita sig på förskriven dialog, eller ens kulisser och rekvisita från traditionell teater, skapar improvisatörer scener baserade på lösa scenarier. För de här deltagarna är dagarna fyllda av kreativitet, fördjupning och gemenskap. My pratar om vikten av skrattet och hur det för oss närmare varandra och skapar starkare gemenskap.  

 — Jag har haft span på Molnbyggen Strand under många år och nu i och med det nya ägarna av anläggningen så passade det perfekt!

My Gudmundsdotter är född i Falun, men har tillbringat alla sina somrar i Leksand. Och idén om att skapa ett vuxenkollo i Dalarna har hon burit på länge. Hon anser att det finns för lite kollon för vuxna.

— Under hela mitt liv har jag tänkt att jag vill anordna ett impro-kollo i Leksand. Min vision är att det ska bli återkommande och att vi ska kunna köra under flera veckor sommartid, säger Leksandskära skådespelaren My Gudmundsson. 

Tillsammans med Erik äger hon företaget Presens och de har två improvisationsteatrar i Stockholm. Samtidigt har hon har en stark dröm om att flytta upp till Dalarna och starta en teater i Leksand. 

— Jag och Erik har redan rekat och det finns redan lite grupper här uppe och själva har vi har haft föreställningar här på Svea. 

Maten är nästan färdig och hon går ner mot vattnet och den stora rotundan, där inne kör man sista impro-passet innan lunch. Erik delar in gruppen i två och snabbt intar det första gänget scenen, vips befinner man sig i en och farlig cowboystad där en avdankad salonägare stannar kvar trots han kanske både blir rånad och mördad. Efter applåder och skratt så byter man grupp. Den andra gruppen skådespelare målar istället upp ett rymdimperium där den trebente marsianen Kaputto lever och bor. Man skrattar gott tillsammans. 

— Det ligger i vår natur att umgås, ensamheten hos vuxna är påtaglig nu för tiden och visst är det svårare att få nya vänner som vuxen. Just därför är det här en sådan bra kombination. Här både bor och leker vi ihop, för impro är lek! Konstaterar My. 

Platsen ligger strax utanför Leksand och där finns gott både hotellrum och gott om gemensamma ytor att umgås på. 

— Vi har filmkvällar och på morgonen suppar vi!  

Berätta om improvisationsteater?

— Allt du gör är impro, det är tekniken för att kommunicera.

Är publiken delaktig i teatern?

— Nej, det är en vanlig missuppfattning. Som publik kan man vara lugn, man blir inte uppdragen på scenen, ibland frågar skådespelarna rakt ut om någon i publiken kan ge dem ett person eller en plats, mer än så är det inte, skrattar Gudmundsdotter och ropar ut till kollodeltagarna att lunchen är klar.