Så hamnade det medeltida altarskåpet i Leksand och sedan i Evertsberg

I Evertsbergs kapell i Älvdalen hänger ett medeltida altarskåp. ”Det representerar en mycket hög konstnärlig och hantverksmässig kvalité och tillhör en omistlig del av vårt kyrkliga kulturarv – även i ett internationellt sammanhang”. Det skriver John Rothlind, före detta kultursamordnare i Västerås stift i en interimsrapport.

År 2013 stals skåpet och en omfattande internationell brottsutredning ledde till att tjuven kunde gripas och att föremålen återfördes till Evertsbergs kapell. Kapellet som det ser ut i dag är från mitten av 1700-talet och själva Evertsberg ska ha lytt under Åls kyrka som ”i äldsta tid varit häradskyrka för Österdalarne och först byggd bland kyrkorna i den landsändan.” Uppgiften kommer från resenären Hülphers som 1757 besökte orten och fick denna, som det står i ”Evertsbergs kapell i folktradition och gamla urkunder”, sägen berättad för sig.

På tal om sägen står i samma bok om altarskåpet: ”Det fördes under trettioåriga kriget som byte till Leksand.” Även i Erik Forssmans ”Medeltida träskulptur i Dalarna (1961)” kan man läsa: ”dit det påstås ha kommit som krigsbyte (?).” I båda fallen ges ingen grundlig förklaring till påståendet, och det är inte omöjligt att det står så här på flera ställen.

När jag första gången stötte på detta fenomen funderade jag i följande banor. Är Leksandsaltarskåpet verkligen ett krigsbyte eller är det så att Leksands församling beställde skåpet på 1400-talet? Någon kanske tycker att det spelar mindre roll. Men för Leksandsbygden är skillnaden viktig. Ett beställt altarskåp är en social, politisk och religiös handling i en för Leksandsbygden dynamisk medeltid.

För att gräva djupare i detta mysterium av krigiskt spektakel på 1600-talet och spanska tjuvar på 2000-talet, beställde jag ett gäng böcker, reste till Evertsbergs kapell för att för första gången se altarskåpet, mejlade som jag brukar professor Dick Harrison, men framför allt tog jag kontakt med John Rothlind som nog bäst kan svara på det här. Föreställningen kan börja.

Den 3 oktober 2003 åkte jag till Evertsbergs kapell. Jag var spänd på att se altarskåpet som jag anade hade hängt i Leksands kyrka. Varför hänger nu skåpet i Evertsbergs kapell och skulle det gå att ta reda ut dess historia?

Altarskåpet är från cirka 1400-talet och tillverkades av en okänd nordtysk mästare i Lübeck eller Lüneburg. Det är av polykromt trä, ek, och mäter 138 x 146 centimeter.

Det hänger vid altaret, och med från Leksand följde också ett regionalt utfört processionskrucifix från 1400-talet. John skriver: ”Det finns endast ett fåtal så tidiga altarskåp bevarade i norra hälften av Europa.” Altarskåpets tidiga ålder påverkade således en massproduktion där köparna var kyrkor av rang.

I de gotiska baldakinnischerna finns tio apostlar grupperade kring Pietà (Jungfru Maria Klagan). De apostlar som har identifierats är Johannes, Petrus, Paulus, Jakob d ä, Andreas och Filippus. År 1628 hängde altarskåpet i Leksands kyrka och omnämns för första gången i bevarade handlingar.

På 1600-talet blåser nya modevindar. Redan 1620 uppmanar biskop Johannes Rudbeckius d.ä. att församlingarna bör skaffa altaruppsättningar som motsvarade Stormaktssverige och barocken. Det betydde större, mäktigare och känslosammare altartavlor. Mellan 1668-1672 tillbyggdes ytterligare två skepp i Leksands kyrka. Det är så man ska se överflytten av altarskåpet till Älvdalens kyrka 1676 via Carl XI:s försorg. År 1762 går så Leksandsskåpet över till Evertsbergs kapell.

Nu till frågan om krigsbyte eller ej. Tittar man till krigen, och i synnerhet trettioåriga kriget 1618-1648, styrde regelverk plundringar och krigsbyten. Efter att svenskarna besegrat ett område hade staten och generalerna första tjing. I det kulturellt eftersatta Sverige skriver drottning Kristina att böcker och tavlor är prio ett. Soldaterna stal de också, och professor Dick Harrison skriver att dessa saker såldes nog på trossmarknaderna då pengar till spel och brännvin var prio ett. Kyrkor och kloster plundrades, men att Leksandssoldater skulle ha släpat med sig hem ett katolsktinspirerat altarskåp kan vi nog lämna därhän. Så hur gick det till då?

I ett första andetag ska sägas att vi i nuläget inte har några beställningsdokument eller faktura. Men det hela tyder på att det medeltida Leksandsaltarskåpet inte är något krigsbyte utan en 1400-talsbeställning till Leksands kyrka.

Leksands kyrka har i början av 1400-talet funnits i minst tvåhundra år. Den börjar bli stor och mäktig. Dalarna och Siljansbygdens bönder är nu politiska maktspelare i Kalmarunionen (Danmark dominerar) mellan Hansan, bergsmän, lokala stormän och kvinnor som med renässansensfurstens list slåss om den svenska tronen. Grannen Novgorod i öst är på väg mot ett storryskt rike.

Kyrkan var det centrum där rika visade upp sig. Dick Harrison skriver till mig: ”Just under den perioden investerades mycket stora summor i altarskåp, antingen genom att rika donatorer ville glänsa eller att socknen investerade egna överblivna medel efter pestepidemierna.” Det fanns med andra ord klirr i kassan. Harrison igen: ”Alla socknar som hade ekonomi till ändamålet försökte köpa altarskåp och helgonbilder.”

John Rothlind är inne på samma linje. Han skriver att Mariafromheten var något som utmärkte Västerås stift. Kyrkan var delägare i exporten av järn-och kopparmalm och var rik med goda kontakter i Nordtyskland, Hansan och Bergslagen. I Leksand var man inte sämre. Församlingen var som sagt rik med kyrkoherdar som ofta satt i domkapitlet, hade bildning och bra kontakter. Även prästen Sam Rönnegård ”Nyckeln och Svärdet” och konsthistorikern Gerda Boëthius ”Kyrkor i Leksands och Gagnefs tingslag” ser altarskåpet som en beställning av Leksands församling på 1400-talet. Åke Nisbeth ”Leksands kyrka” skriver: ”Kyrkans medeltida högaltare pryddes av ett altarskåp med en framställning av Maria med den döde Jesus i sitt knä”. Här kan också nämnas altarskåpet i Åls kyrka från 1480-talet tillverkat av mästaren Hinrik Wylsynck och hans medarbetare. Hela skåpet (se Trondenes i Norge, Sollerö kyrka) är en hyllning till jungfru Maria vars beställning gått via Västerås stift på 1400-talet.

Tittar man på figurerna närmast Pietà ser vi Petrus och Paulus, Leksands kyrkas skyddshelgon. Petrus har himmelrikets nycklar och Paulus som i ”Bild och symbol i Guds hus” beskrivs med hög och bar panna, tycks hålla i ett svärd vars klinga är borta (avrättades med ett svärd).

Jag låter John Rothlind sätta punkt i den för Leksandsbygdens viktiga medeltidshistoria: ”Min tanke är att mycket talar för att altarskåpet beställs för placering på högaltaret i Leksands kyrka. Betalts, levererats och sedan brukats där under följande århundraden, obrutet ända fram till den säkra källan från anno 1628 där vi ser att Johannes Rudbeckius inspekterade det i samband med visitation”.

Text: Mats Lindström, frilansjournalist