”Mötet med en själsfrände bakom en höhässja kan bli så bra”

En orgelkonsert och en mustaschtävling och så några spelmän som fick vara med på ett hörn. Det var så det började för 50 år sedan när Bingsjöstämman var en liten del av nystartade Musik vid Siljan.

Några fler orgelkonserter eller mustaschtävlingar blev det inte efter det där första året, men spelmännen fortsatte att spela och stämman växte till vad den är idag – en av de viktigaste mötesplatserna för folkmusik i landet.

De som var med när det begav sig minns att känslan redan första gången var att stämman var en succé. Mellan 100 – 150 spelmän och kanske 400 i publiken berättar Kungs Levi Nilsson och Anders Jakobsson som vi träffar på vid Dansbanan strax efter att de varit med och invigt årets stämma.

— Ja inte var det så många som idag eller blev sen, men känslan var att det blev väldigt lyckat, säger de.

Vad har förändrats på de här 50 åren?

— Ja skillnaden är väl att vi nu är bland de äldre här, säger de och skrattar, men berättar sedan vidare om att stämman med åren blivit mer tillåtande mot andra instrument.

— Då var det ju knappt att man fick komma hit med ett dragspel, men idag kommer ju folk med många fler instrument och stilar även om dragspel fortfarande inte är så vanligt.

Vad är det bästa med Bingsjöstämman, tycker ni?

— Det är den här spännvidden med folk som är nybörjare och de som spelat länge och är riktigt duktiga. Att alla kan vara med, säger Anders Jakobsson och Kungs Levi Nilsson fyller i,

— Jag brukar säga att det skulle bli väldigt tyst i skogen om bara fåglarna som sjöng vackrast fick vara med.

Vänskap och musikaliska möten är också en väldigt viktig ingrediens i stämman för dem berättar de.

— Mötet med en själsfrände bakom en höhässja kan bli så bra att man inte vill åka hem, säger Anders Jakobsson.

De senaste åren har ett populärt inslag i stämman varit musiken som ungdomarna vid Ethnolägret i Rättvik tar med sig till Bingsjö. I år är 85 musikanter från länder som Indien, Kambodja, Brasilien och Mocambique på plats och från dansbanan framförde de bland annat en bejublad Jojk.

På Dansbanan klev sedan en imponerande grupp musiker upp för att underhålla den succesivt växande publiken. Bingsjöpojkar, Per Gudmundsson och Bengan Jansson, Gässbikullor och Systerpolskan för att nämna några. Vid sextiden var det dags för det traditionella Allspelet med flera hundra deltagare och så var stämman igång på allvar för att fortsätta långt in på småtimmarna.