Maria målar tavlor mot alla odds – hade sin första utställning i somras

I somras hade hon sin första egna utställning då hon ställde ut sina akvareller på Galleri Grönland. Hon har velat måla hela sitt liv men hon trodde inte hon kunde måla. Men akvarellkurserna och uppmuntran från de olika kursledarna fick henne att börja tro på sig själv.

Första tavlan målade hon 1995, hon hade penslar, block och akvarellfärg men inte vågat använda det.

— Jag trodde inte jag kunde måla eftersom jag sällan fick någon uppmuntran, säger Maria Palmkleven.

Vändpunkten kom när hon anmälde sig till en målarkurs för Britt Nils Eriksson, hon ville testa och se hur det gick. Det blev en tavla och sedan några fler. Hon fick mersmak och hon gick på flera kurser, bland annat för Nirs Peter Nordin.

— Jag fick uppmuntran men dom tyckte att det var lite märkligt att jag sällan blev nöjd. Dom såg nåt i mina tavlor som inte jag såg, säger Maria Palmkleven och fortsätter:

— Jag ser aldrig någonting bra i mina tavlor förrän dom är klara, då blir jag förvånad.

Hon målar med akvarellfärg och inget annat, hon har målat någon tavla med akrylfärg.

– Akvareller – där hör jag hemma. Färgerna lever sitt eget liv. Dom får utstråla levnadsglädje, inspiration och välsignelse.

Namn: Maria Palmkleven
Ålder: Hon fyller 54 år i dag.
Familj: Singel
Bor: Malung, uppväxt i Gusjöbyn i Transtrand.
Yrke: Sjukpensionär och levnadskonstnär
Intressen: Sång, musik, Maria spelar piano. Måleri är största intresset.
Tro: En levande kristen tro.

Att hon föredrar den flyktiga akvarellfärgen framför akryl eller olja som är mer förlåtande är lite paradoxalt eftersom hon själv tycker sig ha ett stort kontrollbehov och är väldigt petig.

Hon har tidigare ställt ut sina tavlor på Konst- och hantverksrundan som arrangeras i hela kommunen. Hon har haft tavlor med på julsalongen på Galleri Grönland och på Åsgarns bygdegård i Avesta. Hennes första egna utställning på Galleri Grönland i somras var en milstolpe.

— Det var så fantastiskt roligt. Att höra att folk blev så positivt berörda, det var reaktioner som jag inte alls kunde ana att jag skulle få.

Ytterligare ett kvitto på att tavlorna var omtyckta var att hon sålde åtta tavlor. Det kan ju för en konstnär vara svårt att skiljas från sina målningar, men det är inte så svårt för Maria.

— Jag har inte så svårt att lämna tavlorna vidare, dom ska ju glädja mottagaren.

Hennes första utställning vid 53 års ålder blev en riktig fullträff, allt beröm hon fick har inte stigit henne åt huvudet.

— Jag tar inte åt mig äran för det är Guds inspiration, inte min. Jag är bara en förmedlare av himmelens stora konstnärliga inspiration ur skaparens palett.

Att hon överhuvudtaget kan måla eller stå benen i dag är ett Guds under. När hon var sex år hade hon en hjärntumör. Fram till år 2013 blev hon opererad 40 gånger. Hon har suttit i rullstol i omgångar, senast var 2013 och det var då hon blev opererad sista gången i huvudet.

— Jag har varit dödssjuk och fått livet tillbaka. Jag lever mot alla odds. Det kanske gör att jag har en större förtröstan och framtidstro.

En av de sista och viktigaste operationerna var när hon hade för mycket hjärnvätska i huvudet. Innan operationen hade hon kollapsat på röntgenavdelningen på Mora lasarett.  Eftersom Maria såg friskare ut än vad hon var så missbedömde läkaren hur sjuk hon var. Det var en sjukgymnast som såg att Maria var dödssjuk.

Hon tappade medvetandet och fick åka till neurologiska kliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där blev hon opererad i absolut sista minuten. Att hon klarade livhanken tror hon beror på sin Gudstro och alla böner som hon och andra har bett för henne samt en skicklig neurokirurg.

I Uppsala blev de bestörta över att det fått gå så långt utan rätt behandling. Hon hade gått i tio år med för mycket hjärnvätska.

Det var ännu inte dags för Maria att lämna jordelivet, hon tror att hon har en viktig uppgift som hon måste fullfölja.

— Jag tror att jag ska vara till nytta och glädje för andra.

Trots en rad funktionshinder som att hon bland annat ser extremt dålig, hon är hörselskadad, har stora balanssvårigheter, minnesproblem och värk stoppar det inte henne från att måla.

— Jag räknas till multihandikappade. Det är mycket guds försyn, jag ser inga hinder förrän de dyker upp.

Hur påverkar dom dig?

— Motoriken fungerar inte riktigt, jag kan ha svårt att hålla i penseln. Motiven som jag gör avläser jag succesivt, en liten bit åt gången. Jag har inte hela perspektivet, jag ser inte hela tavlan. Synfältet är väldigt begränsat.

Hon vet att Gud finns med i hennes skapande.

— Jag vill med mitt måleri förmedla glädje och välsignelse till dom som ser motiven. Jag ser mig själv som någon som förmedlar Guds fantastiska skapelse i måleri.

Maria har många järn i elden. Under den timslånga intervjun ringer telefonen flera gånger och det plingar på dörren. Sedan ska hon iväg på olika ärenden. På kvällen blir det en målarkurs på distans via Zoom för Lligo Matson i Vindeln.

Vad är det som är så roligt med att måla?

— Jag är väldigt stresskänslig, jag kan inte göra nånting annat när jag målar. Det är en avkoppling från stressen.

Roligast av allt?

— Att se att man faktiskt kan åstadkomma nånting och får betyda något för den som ser tavlan.