”Du är bara en tanke ifrån vad som helst”

Det krävs ingen lång pratstund med Lars Wanfors för att förstå att det här är en person som låter kreativiteten flöda fritt på ett sällan skådat sätt.

Han tycks ha oändligt många idéer där han sitter på sitt nya kontor, innehållande en Svenne Rubins-utställning, på Järnvägsgatan i Vansbro. Var och en har idéerna potential att när som helst bli ett sjösatt projekt vilket säkerligen kommer att både synas och höras under det kommande året där han utsett kommunen till musikhuvudstad.

— Du är bara en tanke ifrån vad som helst, säger Lars Wanfors och det är tydligt att det är just det mottot som leder vägen genom ett liv fullt av kreativa projekt som sköts med en till synes lättvindig prestigelöshet men inte heller utan en perfektionistisk ådra och en förmåga att inte kompromissa bort sina visioner.

Han visar glatt runt på det nya kontoret som är en kreation i sig självt. Skjortväggen är hängd med tredimensionell symmetri och innehåller alla skjortor han haft under tiden med Svenne Rubins, utom en, som han kommer att använda under lördagens gala ”Ge inte upp Ukraina”. I taket hänger en rad t-shirts med tryckta strofer från låtar, affischer och reklamprylar blandas med en kamerasamling från barndomen och ett rum tillägnat pappa Erik och den bok från pappas manus som Lars färdigställde under pandemiåren.

Vid dagens insamlingsgala får Lars lyfta sitt engagemang för Ukraina, något som han ser som oerhört viktigt för hela vår värld. Biljettförsäljningen till föreställningen på Vansbro teater har kommit igång och Lars berättar med glimten i ögat att nu är biljetterna dessutom gratis, sånär som på en donation till Ukraina.

— Jag är rädd för att vi håller på att tröttna. Fronten går i Ukraina och vi behöver stötta den. Vi som gör det här vill sätta fingret på just det. Vi i västvärlden har blivit bortskämda och höjda priser på bränsle och el får fokus istället för kampen för vår tillvaro, för vårat sätt att leva. Jag ser det som otroligt viktigt att folk får upp ögonen för det, berättar Lars.

Lars Wanfors beskriver sig själv som en lokalpatriot utan dess like och trivs bra här på Järnvägsgatan. Han slår sig ner i fåtöljen och visar stolt upp en målning från konstnären Oliver Skifs men tillägger att den måste ses i verkligheten och inte görs rättvisa på bild. Han blickar ut över stationshuset och kreativiteten kommer åter på tal när han tar upp en bok, On The Road av den amerikanska poeten och novellisten Jack Kerouac.

— Det är en inspirerande livshistoria och inställning till livet, jag  blir nästan rörd av att läsa, berättar Lars.

Han berättar om hur han under morgonen arbetat med en ny låt, en process och ett flöde som enligt honom nästan känns som att surfa.

— Jag drivs av att hitta på nya saker. Då blir livet nytt. I varje situation man inte har varit i förut är det spännande att leva. Man behöver inte vara ung för att livet ska vara ungt, säger Lars.

— Det handlar om att våga ge sig ut på den tunna isen. Den blir tjockare efter ett tag och då får man skaffa sig nya situationer med tunn is. Det är där det finns närvaro och nerv, menar Lars.

Frontfiguren i Svenne Rubins lyser när han berättar om ett tillfälle där bandet gästade Bingo-Lotto och givetvis hade planerat en storslagen show just för det tillfället.

— Vi ville klämma in allt vi möjligtvis kunde göra. Jag skulle göra ett skjortbyte i ett solo och sedan komma tillbaka upp på scenen och nicka en boll som studioteknikern kastade in just precis när höjningen kommer i Långa bollar på Bengt, skrattar Lars.

Bakom scenen uppstod problem då skjortan av nylon klistrat ihop sig och beslutet om att återvända in på scenen i bar överkropp hade just fattats då Lars i sista sekund lyckades få ordning på skjortan och återvända till direktsändningen fullt påklädd.

— Det där är ju en sådan situation som hade fått många att tänka ”aldrig mer”, men för mig är det det bästa som finns, berättar Lars.

Lösningen för att hitta trygghet och en grund i tillvaron av ett konstant sökande efter det nya finns i hemmet, hos fru och barn men också i att bygga ett starkt självförtroende.

— Man märker efter hand att man klarar av saker som på papperet verkar mycket svårare än vad de egentligen är. Det löser sig och man blir starkare och höjer sin lägstanivå och tilltron till sin förmåga. Jag ställer inte heller så höga krav på mig själv och utgår ifrån lägre förväntningar än vad resultatet ofta blir och då kan jag ju känna mig nöjd, säger Lars.

Bygget av tryggheten i en livsstil innehållande kreativ frihet startade tidigt.

— Jag ville hitta någon slags stadga och receptet för det visade sig vara att ta mig själv i kragen och sätta ut mig i världen. Det handlade om att resa och att resa själv. Då upptäcker man mycket hos både sig själv och andra. Som till exempel att människor är likadana. Vi har så mycket mer gemensamt än vad vi inte har och behöver inte ens kunna prata samma språk för att kunna kommunicera mänskligt, säger Lars.

Mycket inspiration till livet kommer från pappa Erik Wanfors. Journalisten som även hjälpte Lars in i det skrivande livet och som protesterade högljutt när Lars senare bytte journalistyrket mot det som pappa Erik kallade ”töntrocken” i Svenne Rubins.

Viljan att uttrycka sig själv och sina åsikter finns dock kvar hos Lars som nu driver en blogg. En egen tidning där han själv är redaktör men också publicerar en och annan insändare ibland. I eget namn!

Under pandemin blev vardagen som musiker, med spelningar och turnéer, utbytt mot något helt annat. Plats fanns plötsligt för att återigen skriva vilket Lars gjorde genom att bearbeta det manus från pappa Erik som han hittat efter hans bortgång. Ett arbete som tog ett helt år och resulterade i boken Två systrar som nu finns utgiven och redan har sålts i över 400 exemplar.

Pandemin resulterade också i det projekt som Lars nu driver, där ett beviljat stöd från Kulturrådet sätter Vansbro på kartan som musikhuvudstad 2023.

— Det fanns mycket att lära även där och min inställning till livet hjälpte mig så klart. Jag fick lära mig att söka bidrag och hur olika myndigheter fungerar. När jag ser ett gytter av saker finns det en drift hos mig att reda ut det där, berättar Lars och tillägger med ett skratt att han nog kan bli rätt dryg, det märker han ibland på familjen.

Projektet som hyllar Vansbro startar i och med lördagens stödgala till Ukraina och mycket mer kommer att hända under året. Valet att skaffa ett kontor just där han i dag sitter, i lokalen där han som liten köpte mjölk och som tidigare varit en skoaffär, är ett steg i ytterligare en idé han har om att få Järnvägsgatan att leva. Han vill få människor att gå ut igen efter åren av avskildhet men ser den stora konkurrensen från valet att göra ingenting. Att umgås med sociala medier.

— Vad är det det heter nu igen, säger Lars och letar i huvudet efter namnet på projektplanen han har i sitt inre.

— Just det! Järnvägsgatan lever om heter det, säger han sedan och berättar om hur han ser att Vansbro nu har sin stora chans till nystart.

Lars berättar om en anda han upplever i Vansbro som kanske grundar sig i att folk kom från alla håll när kommunen byggdes upp runt industrin i slutet av 1800-talet. En kultur där främlingar är någonting bra och där alla blir omhändertagna vilket Lars beskriver som en stolthet och en av orsakerna till att integrationen fungerar bra i Vansbro. Lars betonar att invandrarna är en fantastisk tillgång för kommunen och har själv varit god man till en kille från Eritrea som nu är 22 år och har en egen lägenhet i Vansbro.

— Det finns en öppenhet för att vara annorlunda. Man får uppmuntran. Det inser jag ju att jag är, lite annorlunda, men samtidigt helt lika. Jag ser en stor chans för samhället att göra sig gällande igen och jag vill gärna vara en del av det, avslutar Lars Wanfors.