”Det känns jättebra, det här är vad Sid ville”
Det var fullsatt i entrén till Folkmusikens hus när Sid Janssons bibliotek invigdes under festliga former under måndagen. Efter visor, tal och musik bjöds det på bubbel och visning av rummet där Sids samling av böcker och texter numer finns bevarade.
— Det känns jättebra, det här är vad Sid ville. Jag tror att han skulle ha blivit väldigt glad över att se den här uppslutningen och helst av allt skulle han ju ha velat att stå här och prata själv, säger Sids livskamrat Margareta Kurtén.
Det var Sids önskan att hans låtskatt och visskatt skulle bli tillgänglig för allmänheten. Nu är hyllorna i rummet fyllda till bredden med texter och på väggarna sitter några av alla de affischer han skapat. När Sid Jansson gick bort 2019 efterlämnade han 17 meter böcker och15 meter skivor som nu hittat ett annat hem.
— Vi kunde inte få plats med både skivor och böcker här så vi valde att ha skivorna i det klingande biblioteket på Folkhögskolan i Kungälv och böckerna här, det tror jag blir bra så vi är jättenöjda, säger Margareta.
Intresset var stort för att få en inblick i allkonstnärens liv. Lotta Lindbeck som inrett biblioteket har ägnat många månader till att skapa ett rum som speglar hans livsgärning inom kulturområdet. Många rättvikare minns nog Sid Jansson som underhållare, humorist, folkbildare och en person som verkligen besatt stor kunskap om Rättviks kulturhistoria. Förutom att sjunga, spela och underhålla forskade han i konsten att sjunga visor och undervisade i ämnet i både Sverige och i de nordiska länderna vilket även avspeglas i boksamlingen han lämnade efter sig.
— Han var så otroligt mångsidig, kunnig och en otroligt generös människa. Här finns nu hans vissamling och lite andra böcker om Dalarna och folkmyter. Men det är inte bara böcker, han var ju grafisk formgivare också och trubadur, han var manager åt Cornelis under många år på -60 talet och till många andra trubadurer också. Han gjorde affischer till Count Basie och LP omslag till Billie Holiday som kom ut efter hennes död, jag har försökt att få upp många av hans affischer, berättar Lotta.
På 60-talet var Sid Jansson en pionjär inom vissången och var en av de drivande krafterna bakom Vispråmen Storken i Stockholm. I dag finns mässingsstorken på väggen som ett minne över en svunnen tid och mitt emot sitter en speciell gitarr som Sid köpte på en gitarrverkstad i Stockholm.
— Han såg att de som jobbade där höll på med lite olika överblivna gitarrdelar och fogade ihop till en konstig dubbelgitarr och då sa han ”Den vill jag köpa till varje pris, men då måste ni också bygga ett fodral” och det gjorde de, skrattar Margareta.
— Han älskade att folk frågade vad det var för instrument och han svarade ” en vanlig dubbelgitarr” och då vågade ingen fråga något mer. Vi var lika långa så vi kunde stå och spela på den åt varsitt håll.
För den som inte är insatt i Sid Janssons gärning för vissången och kulturen är det kanske svårt att föreställa sig hur värdefull hans efterlämnade skatt inom området är. Men det är ett digert material med både litteratur, handlingar och föremål som nu ska förvaltas och finnas tillgängligt för visintresserade och forskare.