Bandet som hellre fikar än repar

Det är ingen överdrift att säga att under juli månad gäller det att hålla sig vaken om man inte vill missa något. Det gör man ändå. För det är en omöjlighet att hinna med allt. Ta bara Vikarbyn som laddar för en kanonad utan dess like i dagarna fyra, torsdag-söndag. Musikfestivalen Musik på Lindan arrangeras samtidigt som det är Vikarbydagarna där utmärkelserna årets företagare och Vikarbybo skall utses bland mycket annat.

Jag har fått äran att träffa ett gäng som skall figurera under dessa dagar, om de själva hade fått välja så kanske det skulle blivit under tävlingen Bymästarnas Mästare, men det här handlar om musiker.
Tivoli Blå spelar under Musik på Lindan och det här är ett annorlunda band som hellre äter eller fikar än repeterar.

—Vi börjar med att äta sen repar vi ett par låtar och sen är det dags att fika, säger bandets basist Björn Tyskhagen.

Bandet består av Björn Tyskhagen sång, bas, Emil Rotsjö sång, fiol, gitarr, Niclas Nordin trummor, slagverk, Johan Erkers sång, dragspel, piano, mandolin och Per Wikström sång, gitarr, munspel, sax. Niclas är borta den här helgen så bandets gamla trummis Anders Raunio-Törnblad är tillfällig inhoppare under helgen. Bandet är beviset för att rättvikare och leksingar går bra ihop. Tre är leksingar och två är rättvikare men tre av dem bor i Rättvik.

—På lördag 19.40 kliver vi upp på scenen i Vikarbyn och det ska bli riktigt skoj. Vi har varit på neutral mark på Sollerön och spelat in fyra låtar i en studio hos Olle Nyberg. Det är låtar som har förföljt oss och som vi nu kände att det var dags att spela in. Det är en helt ny och tre som vi spelat ute ett tag. Som vanligt är det skiftande stilar på låtarna, det är lite av vårat signum, säger Johan.

Bandet, som kallats för Dalarnas gladaste, har inga mallar som de följer. Det måste bara få vara, som de uttrycker det. Tivoli Blå har förekommit i en rad olika sammanhang och har kompat artister som Björn Skifs, Stefan Nyqvist, Pierre Swärd, Janne Krantz, Stiko Per Larsson, Byns Mats Larsson, Johan Eriksson.

—Det roligaste var nog när vi hade en egen show på Klockargården under Musik vid Siljan för något år sedan, det var magiskt med en sittande publik som applåderade efter solona. Det värsta spelningen kan ha varit på julbordet då en av gästerna spydde i min saxofon, säger Per.

En av de nya låtarna heter Furan och är en text av Evert Taube som en annan rättvikare vid namn Evert Sandin en gång i tiden spelade.

—Evert tonsatte den där en gång och jag skulle spela upp den på fiol för hans andra hälft Maj-Britt en gång. Nu hade jag fått noterna men är väl ingen baddare på att läsa dem så jag gav upp och gjorde en egen tolkning av Everts tolkning och det är den vi nu har spelat in, säger Emil.

De nya låtarna är utlagda på Spotify, dock inte Furan då bandet inte riktigt har löst upphovsrätten. Men den kan du höra på Musik på Lindan. Embryot till bandet såg dagens ljus 1994 men det officiella startåret är 1999.

—Vi har aldrig bråkat om någonting, aldrig haft det minsta tjafs inom bandet. Det kan bero på att vi har det här på en lagom nivå. När vi väl kliver upp på scenen så vet alla att det är skarpt läge, man flamsar inte bort något.

Här flikar Björn in ett annat minne som plötsligt kom upp.

—Uppe i Grönklitt var det en gäst som råkade svälja en oxfilé varpå vi fick rycka ut och göra en Heimlichmanöver, känns svårt att fortsätta underhålla efter en sån incident, men det gick, säger Björn.

Räkna med ett taggat band i Vikarbyn på lördag.

—Oh ja, vi ska leverera, säger bandet och tar en till kopp kaffe.