Ordet ”advent” betyder … – eller?

Det är klokt att ta reda på vad symboler och ord betyder, innan man använder dem. Ta ordet ”advent”, som kanske någon gissar betyder ”väntan”. Det vore en bra gissning, men är tyvärr fel. För vi som nyss googlade, vet att advent betyder ”ankomst”.

Sådana här felgissningar på ord kan ställa till det.
Tänk, till exempel, att du just skrivit 700 ord på temat ”väntan”, eftersom du tyckte det vore en bra knorr på att det är förste advent idag – och DÄREFTER googlar och upptäcker att advent inte alls betyder ”väntan”, utan ”ankomst”.
Ha, ha, det vore ju rätt snopet, eller hur…?

Samtidigt, i dessa tider av resurshushållning, vore det ett oförsvarligt slöseri att kasta bort en sprillans nyskriven krönika.
Därför håller vi oss till ordet ”väntan” idag.
Och nu vet ni varför…

Så vi går i väntans tider – på julmys, ledighet och pulkaåkning.

På tal om resurshushållning, väntar vår bys hushåll på att få ytterligare två soptunnor. Den väntan är över för invånarna i Gagnef, för de har redan fått sina nya tunnor.

Enligt en artikel i Siljan News har gangsingarna delade meningar om förträffligheten i att ha en hel kvartett med soptunnor och ändå behöva åka till återvinningsstationen med glas och metall, så för egen del gör det inget om just soptunne-väntan blir lite längre.

Hundarna, som för tillfället ligger och snarkar vid mina fötter, väntar inte på något speciellt vad jag vet. Däremot väntas det ett julbad för dem i mitten av december.
Någon sa: ”Hundar blir inte arga när de ska tvättas, de blir bara lite ledsna och undrar vad de har gjort för fel.”
Det stämmer rätt bra, i alla fall om man tolkar deras eländiga uppsyn när de står i badrummet, dyblöta och ymnigt schampo-löddrande.

Samtidigt gillar vovvarna att vara nytvättade och fönade. Då blir de nästan lite stroppiga och struttar runt på gården med högt hållna huvuden: ”Kolla hur snygg JAG är då!”

Förste advent (som alltså betyder ANKOMST) tillhör den kristna traditionen. Därför kanske någon väntar på ett religiöst budskap här.

Men jag avstår helst från att skriva om religion och tro. Dels för att ni som läser det här redan vet varför vi firar jul. Men mest för att minsta knystande i ämnet, i egen erfarenhet, ofta genererar betydande upprördhet hos vissa. ”Sluta upp att skriva om tro!”, ryter de i kommentarsfälten. ”Det är bara hittepå, likväl som tomtar, troll och ufo-landningar!”

Jag har vänner som är djupt troende, och andra vänner som är lika djupt övertygade icke-troende.

De här två så skilda övertygelserna gör att man ibland kan fundera på om den ena gruppen saknar vissa kopplingar i hjärnan, eftersom de tycks ha så svårt att förstå den andra gruppen.
Frågan är bara, i så fall, vilken grupp som saknar de nödvändiga kopplingarna?
Eller kanske båda gör det?
Eller ingen.
Svaret på den frågan får vi nog vänta på länge.

På tal om tro och kyrka så berättade Siljan News i veckan att den nya kyrkoherden i Gagnef beslutat att, åtminstone tillfälligt, inte ha prideflaggan hissad i topp året runt. Som jag förstod artikeln, var man lite osäker på vilken nytta den gör eftersom svenska kyrkan, med eller utan prideflagga, redan välkomnar alla människor.
Beslutet fick blandat mottagande, vilket var ganska väntat.

Det här påminner om ett tillfälle när en person frågade vad pride-flaggan betyder, och fick svaret att det var kampen för ”allas rätt att älska vem de vill”.
Han svarade att: ”Den rätten har väl alla redan? Ja, med undantag av till exempel månggifte, barngifte och pedofili, som de flesta tycker är alldeles utmärkt att det är förbjudet.”

Hans poäng var att prideflaggan blir ungefär samma sak som att flagga för allemansrätten – en rätt som alla också redan har.

Hans inspel ledde till upprördhet, vilket också var rätt väntat. För vi är olika. Vissa har ett stort intresse av att lyfta fram frågor om människors sexuella läggning i alla möjliga sammanhang, medan resten är fullständigt ointresserade av ämnet och tycker det är var persons ensak – helst eftersom allas rättigheter redan är skyddade i lag.
Sedan har vi såklart en klick ”-fober” som är rädda för allt som är annorlunda, men de lär knappast bli botade av en flagga. Där krävs terapi.

För egen del tror jag att kyrkoherden i Gagnef gör rätt. Om man känner att man vill hissa prideflaggan vid en publik byggnad så ska man veta exakt vad den står för, och flaggningen ger säkert också bättre effekt om den bara görs vid utvalda tillfällen.

Förresten, nu när det kom på tal, kanske vi borde skapa en flagga för allemansrätten också? Någon sådan flagga finns inte, vad jag vet.
Den skulle vi kunna hissa vid kommunhus och utanför församlingshem på ”Allemansrättens dag” (20 september). För det är också en fin rättighet som många av oss nyttjar, och vissa kanske behöver bli påminda om, någon dag per år.

Så vad kan vi lära oss av allt det här?
Inte mycket, ska erkännas. Förutom att det är klokt att för säkerhets skull slå upp det ord man tänker skriva 700 ord om, INNAN man börjar skriva.
För att förtydliga: Idag är det förste advent som alltså betyder: ANKOMST.