Kampen sker inuti och syns inte alltid utanpå

Idag är det nog för de allra flesta, en helt vanlig söndag. Igår var den stora skämtardagen, men idag händer väl inget särskilt eller? Men helt nyligen upptäckte jag att den 2 april är en viktig dag. Det är Världsautismdagen, eller Internationella autismdagen, som är en världsdag instiftad av FN (Förenta nationerna) för att uppmärksamma autism runt om i världen.

Det sägs ju att vi alla har en större eller mindre skopa av ”diagnos” (lite slarvigt uttryckt). Det är ju delar av det som gör oss till de vi är. Läser man på lite, så inser man ganska snart att det finns en hel del symptom som stämmer överens med hur man själv fungerar i olika sammanhang. Samtidigt är det ju viktigt att förstå att personer med olika typer och grader av funktionsvariationer inte enbart ÄR en diagnos.

Varje barn och vuxen är, precis som med allt annat, unik och där behöver utgångspunkten ligga. Hur funkar just du i den här situationen? Vad behöver just du för att kunna genomföra de här uppgifterna? När någon behöver total tystnad runt sig för att hitta fokus och en annan vill ha hörlurar med ljud från porlande vatten eller hög musik för att göra detsamma – då gäller det att vara tillåtande.

Det är inte alltid det lättaste i ett samhälle som gärna har en grogrund i fasta normer där man börjar skolan klockan åtta på morgonen, äter lunch på jobbet klockan tolv, förväntas prestera mellan den och den tiden, samspela i sociala sammanhang, hitta de rätta sakerna att säga. Samtidigt som du kanske möter en hel del fördomar.

I grund och botten handlar det ju om kunskap. Kunskap och förståelse. Förståelse för att hjärnan hos personer inom ett autismspektrum – som för övrigt är brett och kan se olika ut – bearbetar information på ett annorlunda sätt än hos de flesta andra. Nu kan ju inte gemene man alltid förväntas förstå, använda rätt benämningar, eller känna till allt om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Sådana förväntningar kan man inte ha, lika lite som att gemene man har koll på allt annat som snurrar i vår värld.

Däremot kanske det går att ha en öppenhet mellan de som har kunskap och de som har mindre av den varan. En lyhördhet inför just varandras olikheter och då försöka sänka förväntningarna på kunskap, men samtidigt i stället ha hyfsade förhoppningar om människors förmåga att lära sig, vara ödmjuka och inte dra förhastade slutsatser eller uttrycka sig nedsättande. Så det är bra att det finns en internationell autismdag. Då kan man lära sig mer, stå ödmjuk och inte dra förhastade slutsatser inför det som tidigare var obekant.

Olika är bra. Ingen ska behöva lida för att den möjligen inte passar in i ett särskilt (o)uttalat mönster. Var och en har sitt eget mönster och så måste det få vara. Och när problem uppstår ska hjälp finnas, utan kamp för den som behöver den. För kampen sker redan alltför ofta inuti och syns inte alltid utanpå.