”Har flera brister, men velande är inte en av dem”

Undertecknad har flera brister, men velande är inte en av dem. Ett besök hos den lokala klädbutiken tar max tjugo minuter, varefter man knallar ut med händerna fulla av påsar och bankkontot tömt.

Den trevliga föreståndarinnan känner mig och vet att hennes tidsfönster är begränsat, så hon skickar fram förslag i rask takt. Det virvlar till mellan skjortor, byxor och kavajer, innan man tackar för hjälpen och går ut genom dörren, för att återkomma ett par år senare.

Lika är det med allt från frieri till skruvdragare. Första känslan får styra, och den brukar styra mig rätt.

Vissa påstår att det här är en kvarleva från stenåldern, när vi gav oss ut på jakt. Om en mammut eller uroxe dök upp i en buske så var det inte läge att stå med huvudet på sned, ena handen på höften och tankfullt fingra på läppen. Då var det full fart framåt och ingen pardon.

Så, utan att slå för hårt på egen trumma är undertecknad rätt hygglig på att välja. Därmed borde det ju gå som en dans att välja parti i dagens val, eller hur?
Men icke.

Trots att man försökt hålla sig uppdaterad så är den annars så trogna instinkten och första känslan som bortblåst när det gäller årets val. Och när man pratar med folk runtomkring så tycks man vara långt ifrån ensam.

Här finns såklart undantag. En bekant, som har en rätt tillbakalutad syn på världen, tycker att alla ska få chansen och röstar därför varannan gång höger och varannan vänster.
Ja, det är ju en variant…

Andra som har det lätt är ”-partisterna”, alltså människor som är partitrogna i vått och torrt. För ett par decennier sedan ingick nära sju av tio väljare i den här gruppen. Men den siffran har sjunkit och i senaste undersökningen ansåg sig bara knappt tre av tio vara partister.

Men om man nu varken är en flegmatisk flumgubbe eller partist, vilket parti ska man rösta på då?

Om vi börjar lokalt så tycker jag att de styrande partierna i min kommun har skött sig rätt bra. Ja, fram tills i år när en stor fråga briserade och ställde saker och ting på huvudet. Hmm.

I regionvalet är det om möjligt ännu svårare att veta hur man ska rösta. Regionpolitikerna dyker upp på lokal-TV ibland, men oftast bara när något gått på tok. Och dom är på TV rätt ofta…
Ett regionval är såklart för viktigt för att köra sten, sax, påse om, men det är i farans riktning att det är där man landar i slutändan i alla fall.

Kvar är riksdagsvalet.
Här saknas klara regeringsalternativ samtidigt som vi står inför stora utmaningar med allt från energiförsörjning och inflation till skjutningar och integration. Och många av problemen är orsakade av sittande politiker, från alla läger.

Men rösta bör man. Så man gör några valkompasser, som alla visar olika…

Nästa knep är att göra som när man var liten och tog bitar ur en chokladkartong. Man börjar med att plocka bort de bitar man är minst sugen på, alltså den politiska motsvarigheten till romrussin och körsbärslikör.
Till slut finns bara en kvar och här stämmer verkligheten kusligt bra med metaforen: Bästa partiet är en trillingnöt…
Suck.

För att förkorta pinan tog jag häromdagen uroxen vid hornen och förtidsröstade. På vägen dit lyssnar frun tålmodigt på mina väljar-bryderier.
Väl framme får man gå in enskilt bakom en skärm för att hämta sina röstsedlar. Hustrun går först. När det är min tur är tre färdiga röstsedlar, för kommun-, region- och riksdagsval, framlagda på bordet.
Jag vänder mig om. Frun tittar fram bakom en grön triangel och blinkar mot mig.
Jag tittar på röstsedlarna.
Ja, varför inte…
Jag sa ju att jag var bra på att välja.