Är du en FOMO eller en JOMO?
Har du någonsin hört talas om begreppet FOMO? Det betyder “fear of missing out”. Det vill säga “rädd för att gå miste om något roligt eller spännande”. Ordet har funnits i svenskan i ett par år och är nog kanske främst förknippat med pressen du kan uppleva om du tror att du riskerar att missa något skoj och intressant och spännande om du inte håller dig ständigt uppkopplad mot sociala medier. Du ska baaara kolla en snabb grej på mobilen… och så har minst en timme gått där du frenetiskt scrollar genom Facebook- och Instagramflödet för att hänga med i det senaste, för att nästan få veta saker innan de har hänt, för att välja och vraka bland alla de evenemang som kanske är roligast, coolast.
Konsekvenserna av fenomenet kan visa sig genom stress, beslutsångest och en ständig och hetsig strävan att hålla sig uppdaterad inom – ja, det mesta.
Personligen blir jag trött bara av att läsa om det. Det låter så jobbigt. Rent av utmattande. Tänk att lägga så mycket tid, energi och fokus på att hinna klämma in så mycket information hela tiden. Vi matas ju med all möjlig information redan som det är och ibland känns det bara som om hela världen har blivit galen och snurrar, snurrar, snurrar i vad som kan tyckas som överljudshastighet. Jag ser liksom den där scenen från Stjärnornas krig för mitt inre. Ni vet när de susar fram genom rymden i sin stora högteknologiska farkost och plötsligt slår över till supersnabb hastighet så att alla stjärnor bara blir som långa, bländvita streck.
Men med de flesta fenomen eller ”rörelser” som dyker upp, så brukar det inte dröja länge förrän det kommer något som definierar raka motsatsen. Och FOMO-fenomenet är inget undantag. För er, som precis som jag, inte alltid har koll på det senaste: Tillåt mig presentera JOMO! ”Joy of missing out”! Den här rörelsen fokuserar på lugn och ro, på att inte hela tiden kasta sig mellan olika val, på att ta en sak i taget och känna och tänka efter.
”Hu, så tråkigt!” kanske någon säger? Jag säger: ”Här snackar vi min stil!” Att vara nyfiken på livet – absolut. Att vilja träffa nya människor ibland – jajemen. Att dansa loss och festa hela natten – gött mos! (I alla fall då och då. Man är ju liksom lite mer trött av sig nuförtiden…) Att vilja sticka iväg på någon härlig resa – givetvis. Men det känns helt orimligt att vara intresserad av precis allting precis hela tiden. Jorden slutar inte tvärt att snurra om man missar något som i stunden kan kännas viktigt att vara delaktig i. Jag lovar.
Känner du igen dig? Vad funkar bäst för dig? För om det är möjligt att ha en pytteliten portion av FOMO i sin JOMO-själ, så är det nog så jag skulle kunna tänka mig att jag själv funkar. Men jag ska nog ta och sjunka ner i min sköna fåtölj med min kopp té och lägga upp fötterna lite. Och fundera på saken. I lugn och ro.