Under Blötbergets stjärnhimmel föddes nyfikenheten

I Dalarnas mörka skogar, långt från stadens ljus, väcktes en nyfikenhet som skulle nå hela vägen till universum. I dag är Ulf Danielsson en av Sveriges främsta astrofysiker och har just fått en asteroid uppkallad efter sig. Själv pekar han tillbaka på uppväxten i Blötberget som avgörande: lugnet, stjärnhimlen och tiden att låta tankarna vandra.

Kanske är det livet på landet som skapar de stora genierna?

Ofta när vi pratar med nyinflyttade i Dalarna beskriver de hur naturen och miljön lockat. Lugnet. Möjligheten till balans mellan arbete och fritid och att ge barnen en trygg uppväxt med närhet till naturen.

Har vi rätt? Är det precis det här vi behöver?

Ja, kanske.

Det menar i alla fall Ulf Danielsson; Den välkända astrofysikern som är uppväxt i Blötberget strax utanför Ludvika har just fått en asteroid uppkallad efter sig. En bedrift kan man lugnt säga. Och enligt Ulf har uppväxten i skogarna utanför Ludvika spelat en stor roll för hans karriär och framgång.

Där, i mörkret med få gatlyktor syntes stjärnhimlen tydligare. Närheten till rymden gjorde att det tidigt stod klart för honom vad han ville göra med sitt liv.

Genom skolan i Blötberget, vidare till Lorensberga och Högbergsgymnasiet. Han läste fysikerlinjen i Uppsala University i mitten av 1980-talet och efter ett kort gästspel vid Stockholm University doktorerade han vid Princeton University i början av 1990-talet. Efter två år som Fellow vid CERN återvände han till Sverige, nu Uppsala. Där är han nu verksam som professor i teoretisk fysik.

Förutom forskning har han på olika sätt försökt att berätta om fysik och naturvetenskap för en bredare publik. Det har resulterat i ett antal böcker och en lång rad andra publika engagemang.

När Siljan News kontaktar honom för att gratulera till den nydöpta asteroiden och be om en intervju blir Ulf förvånad. Någon asteroid som heter Ulf finns enligt honom inte. Men det finns det, och efter att han själv undersökt det hela skriver han tillbaka.

— Wow, det är ju sant! Det visste jag inte.

På bredaste dalmål öppnar han gärna upp för intervju och delar med sig både av sitt perspektiv på livet, sin kunskap om svarta hål, lite detaljer kring asteroiden 15308 Ulfdanielsson och så klart även hur allt det här kunde hända en liten kille från dalaskogarna.

— Man blir lite nyfiken på den ändå. Det är ingen stor asteroid. Några kilometer i diameter, och ljussvag. Men det är så klart en ganska farlig sak om den skulle dimpa ner här på jorden…

— Jag hoppas kunna ta en bild på den någon gång, när positionen är den rätta.

Det är Internationella Astronomiska Unionen som fattat beslutet att namnge asteroiden just efter Ulf, och nu rör den sig där ute, någonstans mellan Mars och Jupiter.

Han går snabbt vidare till att berätta om barndomen. Hur han redan som sjuåring bestämde sig för att bli just astrofysiker, mycket tack vare uppmuntrande föräldrar och en stark nyfikenhet.

— Jag var intresserad av småkryp när jag var liten. Pappa var skogsvaktare och jag följde ofta med honom på jobbet.

— Sedan fick jag upp ögonen för stjärnhimlen.

— Jag funderade aldrig på vad jag skulle göra när jag blev stor. Jag visste tidigt, och jag har alltid varit nyfiken på världen omkring mig.

Just innan intervjutillfället satt Ulf djupt försjunken i känsliga uträkningar om svarta hål, något som är lite av hans specialitet. Han har också nyligen skaffat en app för att lära sig mer om fågelsång. På just det sättet är livet på både nära och långt håll ständigt närvarande.

— Den där förundran över tillvaron kan jag spåra direkt bak till barndomen. Mitt ursprung är viktigt på just det viset.

Han beskriver hur han vill lyfta människans perspektiv på världen så som vi upplever den med våra ögon och sinnen. Hur vi upplever vår plats i tillvaron, bortom matematiska principer och teorier som kanske förklarar samma sak, men ur ett helt annat perspektiv.

— Vi kan aldrig ställa oss utanför. Alla våra modeller är påhittade av oss.

Mitt i allt detta vill Ulf uppmana till att ta verkligheten på allvar. Att inte låta sig distraheras av meningslösheter.

— Det är svårare i dag än när jag var liten. I dag finns så många fler distraktioner, i det digitala exempelvis.

— När jag växte upp fick jag vara ifred med min kreativitet. Tid över behövs. Tid att ha tråkigt. Tid till att dagdrömma istället för att plocka upp telefonen och skrolla.

— När jag var liten hade jag den tiden.

I dag är det just tillvaratagandet av den nyfikenhet och närvaro som föddes där i Blötbergets skogar som Ulf är mest stolt över, näst efter barnen då så klart. Att han inte fastnat i någon av de där stereotypa ”vuxenfällorna”.

— Jag har aldrig svikit den ursprungliga drivkraften, säger han och avslutar sedan.

— Just nu är jag nyfiken på hur många andra det finns där ute i universum som undrar och tänker som vi.