Sagolika färger och mönster skapas inför Midvinterblot

Att göra både göra kostymer till skådespelarna och sätta upp scenografin på Tomteland är en utmaning. Produktionsdesigner Maria Eld har nu bråda dagar, när hon arbetar med att få fram rätt stil till rätt tillfälle på scenen – även om hon såklart får en hel del hjälp i processen.

— Vi behöver hjälpas åt för att detta ska bli så bra som möjligt, säger Maria.

Mångsysslaren Maria Eld är rutinerad i gamet när det gäller Midvinterblot. Hon har varit med i samtliga uppsättningar sedan starten.

— Årets Midvinterblot är det 21:a vi gör, med sammanlagt tio personer på scen, konstaterar hon.

Visserligen är premiären först den 22:a november, där bland annat spöklovet ska avverkas däremellan, men förberedelserna inför vintern pågår för fullt.

Maria arbetar med det mesta som har med textilier att göra – men gör så mycket mer.

— Jag är dels med som skådespelare i Midvinterblot, som börjar snart. Dels är jag med för att rita scenografin eller kostymerna vi har på oss. Och alla ska ha något på sig.

Huvudkaraktärerna och formen är densamma sedan starten, En fars med vikingarna Nökve, Hjorun, Gullvej och Hilldur. De rockar loss till musik, gör upptåg och lockar fram skratt hos tusentals gäster varje år.

Så vad är då nytt med Midvinterblot 2024? Jo, väldigt mycket, menar Maria Eld.

— I år är vi 10 personer med i ensemblen – så många har vi aldrig varit förut! Vi har även byggt om övre scen för att skapa mer scenyta, en efterlängtad investering. Vartannat år har vi en helt ny show med ett helt nytt manus. Då kan man titta tillbaka på vad vi gjorde för tio år sedan och visst kan vi låna vissa delar därifrån, återanvända dem, men det blir ändå nytt eftersom sammanhanget är annorlunda.

Fast det är mycket som kostar för att få konceptet att gå ihop.

Hon scrollar igenom ett antal sidor på nätet för att illustrera vilket material hon har att jobba med.

— Sidan LightInTheBox är jättebra, till exempel. Där hittar man mycket. Det gör man även på via det franska företaget SteamPunk eller tyska MaskWorld. Vi vill ju stötta de lokala producenterna, men då tygerna inte finns här måste man beställa. Och det går inte att ta något från Second Hand heller; det fungerar inte – även om man ibland kan fynda rejält även där.

Veckorna långa har Maria Eld letat efter något spännande som passar till årets Midvinterblot. Och hon kan stolt visa upp skissen till en av kostymerna som kommer användas; en kostym med fjäll och utsvängda byxor.

Varken kostymdesignen eller scenografin gör Maria på egen hand, även om hon är något av en ledare i arbetet. Ingen kostym skulle nämligen bli gjord utan en skicklig sömmerska.

— Vi behöver hjälpas åt för att detta ska bli så bra som möjligt och Lena Wikström och Louise Larsson är två stjärnor när det kommer till att sy kläderna. Louise är extrainkallad att hjälpa till med sömnad, men Lena hör till det fasta teamet.

Även om mycket av Lenas arbete faktiskt sker i skymundan, står hon liksom många andra bakom scenen under föreställning – om något skulle gå fel.

— Jag har varit med sedan den andra föreställningen och tycker det är jätteroligt. Och ibland kan jag även arbeta ihop något som involverar personalen runtomkring; att de som går runt bland publiken ska vara zebror eller tigrar på savannen – om nu pjäsen utspelar sig där, säger Lena.

Hon har alltid fascinerats av de kostymer som skapats. Den senaste fiskkostymen är inget undantag.

— Just dessa gör sig så jättebra i scenljuset. Mot en mörk bakgrund blir det en ljusexplosion när lamporna tänds. Det är så häftigt.

Underförstått så utspelar sig Midvinterblot bland annat ”till havs”. Därför har en kreativ lösning behövts för att ro farsen i hamn.

I en tidigare uppsättning skulle de bygga en ”båt” till första akten.

— Det skulle vara en stolpe på ett ställe och en korg på ett annat – som skulle gå ut över publiken. Då kom dansarna in med delarna till ”båten” och började bygga den i själva numret. Samtidigt sjöng skådespelarna. På ett liknande sätt skapade vi en luftballong i den andra akten, med korgen vi nyss använde, men då skulle vi även ha en vinterdel över korgen. Så jobbar vi – man får återanvända, säger Maria Eld.

Ja, det gäller alltså att tänka till flera varv för att skapa en bra produktion. Därför är inget år det andra likt, när publiken bjuds in till Midvinterblot.

Ett genuint och varierande arbete ska skapa en mer autentisk känsla, menar Maria.

— Vi vill skapa en effekt. Kan vi få publiken att reagera så har vi lyckats. Tanken är att vi ska försätta publiken där de är; i handlingen.