Rallyparet som tar sig fram tillsammans – både på vägen och i livet

När andra småbarnsföräldrar ägnar helgerna åt innebandyträningar och lekland, sätter sig Jonna Wiberg och Johan Gustavson i en trimmad Volvo och kör mil efter mil i skogarna.

Tillsammans bildar paret från Håksberg utanför Ludvika ett rallyteam – hon i högerstolen som kartläsare, han bakom ratten.

Det är september i Håksberg, strax utanför Ludvika. En stilla regnskur har precis dragit förbi, dropparna ligger kvar på asfalten och på huven till en svart Volvo med rallystriping i grönt, rött och gult. Bilen står parkerad utanför parets hus, ett villakvarter där fruktträd och garage ramar in vardagen.

Vid bilen står Jonna Wiberg och Johan Gustavson med armarna i kors. De är långt ifrån stjärnstatus och champagne, men för dem är rallyt allt.

– Jag är kartläsare, säger Jonna.
– Och jag kör, säger Johan.

De är rallyparet från Ludvika. Två småbarnsföräldrar med tvillingdöttrar på åtta år som delar ett gemensamt intresse som inte alla vågar ha tillsammans: att sitta i samma bil, i 160 kilometer i timmen, på en grusväg genom skogen.

Jonna och Johan träffades första gången i rallyskogen 2014. Jonna var där med sin pappa, själv rallyförare, och Johan med sin bror. Det började som ett samtal i förbifarten, men några år senare blev det på allvar. När Johans kartläsare tröttnade frågade han Jonna om hon kunde hoppa in. Hon hade licens och tackade ja. Det första rallyt de körde tillsammans slutade med seger.

– Vi märkte direkt att vi hade något, säger Jonna.

Sedan dess har de suttit sida vid sida i otaliga tävlingar. Senast i Bergslagsrallyt, där de klev upp på pallen med en tredjeplats – något de själva knappt hade räknat med.

– Vi åkte dit mest för att ta oss i mål med hel bil. Men ganska snart insåg vi att vi faktiskt kunde vara med och slåss i toppen, säger Johan.

Ändå är det inte bara glädje. Riskerna är påtagliga, särskilt när båda föräldrarna sitter i samma bil. De har trots allt två åttaåriga tvillingar tillsammans.

– Jag chansar inte på samma sätt längre. Det blir hellre en extra bromsning än att gå blint in i en kurva, säger Johan.

Jonna nickar. Hon vet att deras barn betyder allt – och just därför är kommunikationen i bilen avgörande.

– Tappar jag bort mig måste jag säga det direkt. Annars kan det gå illa. Men vi funkar väldigt bra ihop.

När de inte sitter fastspända i rallystolarna lever de ett liv som många andra barnfamiljer. Tvillingdöttrarna pysslar, leker med kompisar och samlar på gosedjur. På vintern följer de dock gärna med ut på isen för att sladda fyrhjuling.

– De skrattade högt första gången de såg en rallyfilm där bilar körde av vägen, berättar Jonna. Så vem vet – kanske finns intresset där ändå.

För paret själva finns inga tankar på att sluta. Rally är en del av deras liv, lika mycket som hemmet i Håksberg eller vardagsruljansen med barnen.

– Rally är lite som en sjukdom, man blir aldrig frisk från det. Så länge vi tycker det är roligt fortsätter vi, säger Johan.