”Jag har faktiskt drömt om det här”

Hon har OS-guld i stafett från Sotji 2014 och ett individuellt silver från Vancouver 2010.

Dessutom har Anna Jönsson Haag på sin meritlista två OS-silver i stafett samt fyra VM-medaljer.

Nu är hon redo för sitt fjärde olympiska spel, men den här gången som expert för SVT.

— Jag får vara med på ännu ett OS, men slipper bekymra mig över toppform och annat. Jag tar bara de positiva bitarna, det är helt fantastiskt, säger Anna med ett hjärtligt skratt.

Tre olympiska spel fick Orsatjejen uppleva som aktiv. Det här blir hennes första som expertkommentator.

— När jag åkt Maricalonga, så har jag tänkt att det vore en dröm att få komma tillbaka hit till Val di Fiemme och vara expertkommentator, det hade varit så häftigt.

Nu blir drömmen verklighet och redan i dag ska hon lotsa de svenska damerna mot medalj när skiathlon 10 + 10 km körs i samma område som det klassiska långloppet avgörs.

Men när SVT i höstas frågade Anna om att bli kanalens skidexpert under OS var det ändå inte helt självklart att tacka ja.

— Att jag tvekade beror helt på det familjelogistiska, men annars var jag väldigt sugen på att göra det, säger trebarnsmamman.

Emil Jönsson Haag är ledsagare åt duktige Zebastian Modin och han reser mycket med den i stort sett blinde skidåkaren när Modin är ute på sina tävlingar.

När vi pratar med Anna, berättar hon att maken kommer hem från Polen samma kväll som hon ska sätta sig på flyget mot OS-landet.

— Men Emil och barnen ska komma ner några dagar under OS. Annars kommer jag och Emil inte ses förrän 21 mars, det är tur att vi har varit ihop länge, säger Anna och bjuder på ett nytt skratt.

Paret har tre pojkar; Harry 6 år, Helge 4 år och Wilhelm 2 år. Emil tar flyget ner till Italien med den unga trion så att inte mamma ska behöva längta ihjäl sig.

— Jag har gjort liknande resor med pojkarna. Nu är det Emils tur att åka med barnen, just för att jag ska få träffa dem.

Snart 40-åriga Anna började sin skidkarriär i Orsa SK innan hon senare bytte till grannklubben IFK Mora SK. Hon kan se tillbaka på en fantastisk karriär med tre OS och totalt fyra olympiska medaljer.

OS i Vancouver 2010 nämner hon som sitt största minne. Tillsammans med Charlotte Kalla blev det silver i sprintstafett och i skiathlon tog Anna silver i samma mästerskap.

— Vi hade en otroligt tajt grupp, en härlig gemenskap och sedan var jag i extremt bra form.

Hon har ytterligare ett OS-silver, i stafett 2018, men fyra år tidigare fick hon ställa sig överst på pallen när Anna och hennes lagkamrater tog guld i Sotji.

Det är dock inte hennes främsta minne.

— Att ta ett OS-guld, självklart är det jättestort, men jag var inte i bra slag den dagen och fick inte ut det jag hade i kroppen. För mig personligen var loppet en besvikelse, men tur de andra körde så bra att jag inte förstörde för dem.

Till de fyra OS-medaljerna, varav ett guld, ska också läggas lika många VM-medaljer. Tre silver och ett brons, samtliga i stafett, har hon i prisskåpet.

Efter OS i Pyeongchang 2018 tog Anna beslutet att lägga av och meddelade tillsammans med Emil att de båda gjorde sin sista säsong och de avslutade elitkarriären efter världscupavslutningen i Falun samma år.

Efter skidkarriären startade hon eget företag och har sedan dess jobbat med träning och hälsa.

— Jag brinner verkligen för träning och hälsa och det var också därför jag startade eget. Jag kör mest digitalt (vilket passar trebarnsmamman perfekt), men jag åker också på olika event och träningsresor.

Båda fortsätter med sin kära idrott och Emil är som sagt duktiga paraidrottaren Zebastian Modins ledsagare, så Annas make har också ett OS att se fram emot då Paralympics avgörs 6-15 mars.

— Och för egen del är jag anmäld till Nattvasan. Jag har varit så mycket sjuk och det har inte blivit många skidmil, men jag hoppas kunna åka lite nere i Italien mellan tv-sändningarna.

Anna och hennes familj bor numera i Åre. Hon berättar att paret precis fått huset i Östersund sålt och efter att under 1,5 år ”provbott” i orten som mest är känt för alpin skidåkning, bor familjen Jönsson Haag permanent där.

— Jag och Emil har faktiskt varit med och dragit igång en längdförening som går under den alpina klubben.

De bor alldeles vid en av de alpina backarna och närmaste granne är Hans Olsson och Maria Pietilä Holmner, båda före detta alpina landslagsåkare. Morasonen Hans är för övrigt ende svensk genom tiderna som kommit på pallen i störtlopp i en världscuptävling. Det till och med två gånger. Olsson blev trea i Lake Louise 2008 och upprepade tredjeplatsen i just Åre samma säsong.

— Både jag (Orsa) och Emil (Årsunda) har så långt till våra familjer, därför är det viktigt att vi har bra vänner här uppe och det har vi verkligen, poängterar Anna.

I och med avståndet är det inte så ofta som Anna med familj besöker föräldrahemmet i Hansjö.

— Det brukar bli två, tre gånger per år. Till Vasaloppet och midsommar. Ingen midsommar utan Orsakajt’n, barnen vill också gärna vara med och springa.

Paret har också hus i Grövelsjön, kan vi tillägga.

Men innan Nattvasan och Orsakajt’n väntar tävlingar av ”något” större dignitet, där Anna är expertkommentator under SVT:s sändningar.

— Visst hade jag koll på landslagen redan innan, men sedan jag fick förfrågan av SVT, så har jag blivit än mer insatt. Jag kan ju också sätta mig in i hur åkarna känner, det där pirret i magen man går runt med inför stora mästerskap. OS är något utöver det vanliga, något helt annat än att åka VM eller världscup.

Det finns ett stort gäng blågula medaljchanser, främst bland de svenska damerna. Anna vågar inte spekulera hur många medaljer det kan bli, men att det finns väldigt stora möjligheter till ett flertal pallbesök, konstaterar hon.

— Man får bara ha fyra åkare med från varje nation och lopp och på damsidan innebär det att någon som skulle haft medaljchans inte får åka.

— Bland herrarna är det inte som förr i tiden, även om killarna gjort fantastiska resultat.

Hon nämner Hedemorasonen Edvin Anger, William Poromaa och IFK Moras Anton Grahn som har goda chanser att lyckas om de ”har dagen”.

— Sedan tycker jag det är jättekul att Calle (Halfvarsson) är med.

Anna är förstås också medveten om vad supertalangen Alvar Myhlback kan prestera.

— Det här är ett av många OS som han har framför sig. Jag tror absolut att han har en bra chans på femmilen. Även i sprinten, men man måste lägga rimliga förväntningar på honom.

— Man ska inte förvänta sig att Myhlback vinner, men vi vet vad han kan leverera. Tänk om han mindre än ett år efter segern i Vasaloppet skulle ta OS-guld, det skulle vara unikt i den åldern. Det skulle vara som en saga och sagor kan bli sanna, säger längdexperten Anna lite drömmande.