”Jag delade en cigarett med den beväpnade polisen så blev det bra”

Det finns olika sätt att fira jul. De flesta vill nog ha en vit jul där snön gnistrar ute och Kalle Anka och hans vänner håller en mångårig tradition vid liv i tv-rutan. Så finns det dem som drar till en annan världsdel och firar jul i det som skulle varit skön svensk sommarvärme. Som Bosse Spännar, chaufför för Rosa Bussarna.

— Jag sitter här i Cusco på 3 600 meters höjd, det är runt 22 grader varmt och jag försöker fixa reservdelar till bussen.

Det berättar Orsabon Bosse Spännar. Vi pratar med honom dagen innan julafton. Han har den senaste tiden kört buss i Peru, vilket inte är någon lek, konstaterar han.

— I Kenya, framför allt i Nairobi, och i Tanzania, där är det tufft att köra, men här i Peru är det värst, det är en jäkla trafikkultur här. Man måste vara tuff, men man lär sig och jag har märkt att jag anpassat min körning hur det är i de olika länderna.

Spännar har kört Rosa Bussarna sedan 2013, resebyrån som grundades för 50 år sedan av Anders Eriksson och som specialiserat sig på längre äventyrsresor. Egentligen skulle Bosse ha vandrat Inkaleden då vi pratar med honom, men sjukdom satte stopp för den färden.

— Jag blev sjuk så det blev ingen vandring den här gången. Men det gör inget, jag har vandrat den två gånger tidigare.

I torsdags, då vi också hade kontakt, var han allt för dålig, men i fredags hade han piggnat till något. Dock inte tillräckligt för den krävande vandringen på den höga höjden.

— Det har blivit lite för mycket jobb den senaste tiden. En rutt som egentligen tar sex dagar, har vi avverkat på fyra, tror han är förklaringen till att kroppen började säga ifrån.

— Men nu är jag piggare och håller på att skruva med bussen. Det finns alltid nåt att göra och nu väntar jag på reservdelar, säger han och tvingas avbryta samtalet för någon minut.

Den som skulle fixa reservdelarna hörde av sig och det är klart att det samtalet måste man ta.

— Det kan vara en del krångel. En natt körde jag utan koppling i 15 mil. Vi försöker ibland köra på natten, det är mindre trafik då.

Det är oroligt i Peru för närvarande, vilket ställer till det för Rosa Bussarna, som är två till antalet i det sydamerikanska landet. Rosa Bussarna med svenska chaufförer och svenska äventyrslystna turister.

— Det är mest bara svenskar vi kör, men nu har jag två finländare med mig i bussen. Jag hade 17 personer med mig hit, men åtta stycken åker hem efter att ha gått Inkaleden. De har flugit in 16 nya turister, som startar sin resa här, och när vi åker vidare har jag 21 personer i bussen.

Den 13 november lämnade Bosse Sverige och flög till Ecuador, där Rosa Bussarna är parkerade. Den 24 mars är han hemma i Sverige igen, då har han avverkat en 4,5 månader lång arbetsperiod för Rosa Bussarna.

— Så här långt har jag kört en nätt liten tur på runt 1000 mil. De (arbetsgivaren) vill gärna att man kör två resor när man väl är på plats, på så vis sparar de in en flygbiljett. Nästa tur är på cirka 900 mil.

Från Ecuador, dit han flög, har han sedan rattat bussen till Peru. Spännar har ingen som avlöser honom.

— Jag har en kollega med, men han kör den andra bussen. Men efter det här, när vi ska vidare till Brasilien, så får vi en extra chaufför med oss.

Att den resrutt som normalt tar sex dagar fick förkortas till fyra dagar och aktiviteter ställas in, beror på att det är oroligt i Peru för närvarande. Det då landets president, Pedro Castillo, har avsatts.

— Det här tycker inte hans kompisar om, han är tydligen populär på vissa håll, och det är demonstrationer här och där. Det här har inneburit ”road blocks” och vi har ibland tvingats vända. En natt fick vi lov att sova vid sidan av vägen.

Annars berättar Bosse Spännar att han haft lugna resor under sina år som chaufför åt Rosa Bussarna.

— Jag har klarat mig bra, peppar, peppar, ta i trä…

Men när han får fundera någon sekund kommer han på ett par händelser som fick upp pulsen på den annars lugne chauffören.

— När vi var i Tanzania en gång blev jag stoppad av poliser som stod med dragna vapen och skottsäkra västar. Då började man fundera…

Men Bosse vet hur man blir vän med poliser.

— Det enda de hade att opponera emot var extraljusen jag hade på taket. Men jag delade en cigarett med polisen, sen var allt frid och fröjd, fast nog blev man lite orolig där.

Stoppad av militär eller polis har han blivit ett antal gånger, men utan större dramatik.

— De är väl nyfikna på bussen och vem skulle inte bli det om man såg rosa bussar, konstaterar han med ett litet skratt. Nej, jag har faktiskt klarat mig bra.

Dramatik blev det dock under resan i Colombia, eller om det var Ecuador, han minns inte vilket land, då gerillan gjorde en attack mot en av Rosa Bussarna.

— Men chauffören varnade oss som kom efter och vi hann vända. Precis i samma veva kom militären och kunde avstyra det hela.

Rån är annars vardagsmat, konstaterar Bosse.

— Vi ska till Rio efter det här och där är det rån hela tiden. Man ska inte bära på saker som man inte behöver ha med sig och man ska absolut inte ta fram sin telefon för att titta i den.

— Man ska inte visa nånting, man ska bara se gó och glad ut, tipsar Spännar de som tänkt besöka Brasilien och Rio de Janeiro.

Det är inte bara människor som vill råna en, det kan vara djur som inte gillar de färgglada bussarna. Helt plötsligt kan det stå en ilsken elefant och blockera framfarten.

— Det var när jag körde i Afrika som jag nästan stångades med en elefant. Den hade rivit ner tre träd innan, den var grinig och stod framför bussen. Då tyckte jag det var bäst att backa, den gick undan och vi kunde rulla igen. Så visst har man varit med om lite äventyr.

Under alla de 10 000-tals mil som Bosse rattat bussarna har han bara råkat ut för en krock en enda gång. Det med väldigt lindriga skador.

— Det blev en skärm som fick lackeras om. Jag tyckte det var den andres fel, men polisen såg väl att jag hade mer pengar och då blev det jag som fick betala.

Det brydde sig Spännar inte så mycket om.

— Den andra bilen var en taxi och den som körde hade fru och barn med sig, jag var mest glad att ingen gjorde sig illa.

Det blir mycket jobb när Bosse är ute på sina jobbturnéer i andra världsdelar, men har får förstås också se väldigt mycket.

— Jag har nog under mina år som jag kört sett mer än vad många gör under en hel livstid.

Vad är då det roligaste med jobbet att ratta turister mil efter mil?

— Tidigare var det platserna man kom till, men nu är det alla människor man möter. De som åker Rosa Bussarna är helt vanliga, äventyrslystna svenskar.

Ett land han gärna lyfter fram lite extra är Island.

— Det är ljust i Sverige runt midsommar, men på Island är det ett enormt ljus, riktig häftigt. Jag har inte badat i den blå lagunen, men i 3-4 andra källor. Det är mysigt att bada i källorna och titta på glaciärerna, en riktig naturupplevelse.

Fullt så mysigt blev nog inte julafton.

— De andra ska till Machu Picchu, men jag har ingen biljett dit i och med att jag missade vandringen efter Inkaleden. Men det gör inget jag har varit Machu Picchu sju gånger tidigare. Man kan åka tåg dit också, men jag blir kvar i stan och tar det lugnt, säger Bosse Spännar och önskar en god jul till alla hemma i Sverige.

Fotnot. Machu Picchu är en välbevarad förcolumbiansk bergstad i nuvarande Peru, och upptogs på Unescos världsarvslista 1983. Områdets mest kända byggnad är Soltemplet.

Machu Picchu byggdes vid mitten av 1400-talet, då inkariket var som störst och mäktigast under Inkan Pachacuti. Området anses ha utgjort ett religiöst centrum och fungerat som ett sommarpalats för Inkan och hovet. Machu Picchu var bebott fram till den spanska erövringen av Peru 1532, då inkafolket av okänd anledning övergav området. Källa: Äventyrsresor.se

Fotnot 2. Inkaleden till Machu Picchu består av tre överlappande spår: Mollepata, Classic, och One Day. Leden är belägen i bergskedjan Anderna och passerar genom flera olika typer av andinska miljöer inklusive molnskog och alpin tundra.