”Att vara där uppe är en helt underbar känsla”

Är ni inte höjdrädd och tycker om lugn och ro. Då ska ni börja med skärmflygning. En hel del entusiaster åker långväga till Tallhed för att känna friheten uppe i det blå. Från de här trakterna är det bara några få som håller på med den här högtflygande hobbyn.

— Härligt, beskriver Terje Persson känslan sekunder efter att han tagit mark efter en flygtur.

Siljan News gjorde ett besök på Tallheds flygfält under en eftermiddag. Vädret var inte det bästa och när undertecknad kom till Tallhed, hade det precis börjat regna.

— Prognosen ser inte så lovande ut under eftermiddagen, men har vi tur så…

Sju entusiaster från klubben Dalmåsarna fanns på plats.

— Vi är 75 medlemmar i klubben och en fin helg brukar vi vara betydligt fler som hoppar här, men helgens väderprognos, som inte var så lovande, innebar att vi inte är fler här i dag, säger Erik Jörg, ordförande i Dalmåsarna, klubben som utövar skärmflygning utanför Orsa.

Det finns fina förutsättningar i Tallhed för alla möjliga ”flygfarkoster” vilket är väl känt för de som vill känna friheten högt uppe i det blå.

— Vi är få häromkring som håller på med det här och vi skulle gärna se att fler runt Orsa och Mora börjar med skärmflygning, uppmanar Terje.

Förutom Terje har vi Tomas Tällberg, från Mora som numera bor i Vattnäs, och Henrik Danielsson, en skåning som flyttat till Orsa. Det är trion från de här trakterna som håller på med skärmflygning och som var på plats under lördagen bland mer långväga gäster.

— Det är många tillresta som är med i klubben. Tallhed är känt för bra förutsättningar, säger Erik Jörg som själv kommer från Molkom i Värmland.

Helgen bjöd dock inte på allt för bra förutsättningar. När undertecknad är på plats, håller man på att plocka in skärmar och allt på grund av regnet. Men det dröjer inte mer än tio minuter så är det uppehåll. Vi åker ut till ena änden av flygfältet och det ska förberedas för flygning, men så börjar det regna på nytt.

Skärmflygarna är vana att vädret kan ändras snabbt och helt plötsligt lyser solen bara några minuter senare. Tomas Tällberg gör sig i ordning. Han kommer upp i luften utan problem och glider runt ovanför oss. När han ska landa sker det lugnt och smidigt.

— Värre var det i fjol vid en landning. Jag kom lite för snabbt ner mot marken och stukade foten, berättar han.

Tomas tog också sin licens just i fjol, så det var ett av hans första hopp på egen hand.

— Jag gick en kurs redan 1993, men så kom det barn och annat i vägen, det blev aldrig någon skärmflygning då.

Men nästan 30 år senare upptog han det han påbörjade på 90-talet och nu manövrerar han skärmen hur lugnt och fint som helst.

Just stukade fötter är inte helt ovanligt i den här sporten. Det gäller att tajma in landningen mjukt och fint och det kommer ju mer flygningar man gör.

— Det här är en mycket säker sport och det är väldigt sällan det sker några allvarliga olyckor. Flyger man efter egen förmåga, så är det stukade fötter vid landning och då även stukat självförtroende som är det värsta. Olycka med allvarlig utgång är ovanliga, poängterar Erik Jörg.

Med de orden lyckades flygänget övertala undertecknad att prova på en tandemtur i det blå. De som varit utomlands brukar kunna se hur båtar åker på havet med en fallskärm (paragliding) efter sig och en eller två personer som hänger och dinglar med fötterna högt upp i luften.

Principen är densamma här. Men i stället för båt som drar upp skärmen, så är det en bil som hjälper till att få luft i skärmen. Jag testade på paragliding under en resa till Kos 1985, så ”det här ska väl gå det också”, var första tanken. Men sedan kom man att tänka på att ”det där var ju några år sedan” och man har knappast blivit modigare.

Men det fanns liksom ingen återvändo, ”sju fördömda män” skulle bara ha upp den här reportern i luften, så han får känna på det han gör reportage om.

Efter noggranna förberedelser satt jag ihopkopplad med Lars Liljeberg, piloten från Leksand som hade mitt liv i sin hand.

Instruktionen var att vi skulle springa bakom bilen när vajjern i skärmen sträcks. ”Hur långt?”, frågade jag. Man har varit bättre tränad, så en löptur efter en bil lät lite vanskligt. Men det blev inte många meter som jag och piloten, som sprang bredbent, behövde springa, sedan bar det iväg uppåt.

— Hur går det, du är så tyst, frågade Lars efter en stund.

Men faktiskt så var jag inte rädd, jag kände mig väldigt trygg där uppe. Jag hade full fokus på att inte tappa telefonen när jag fotade, därav min tystnad. Runt 200 meter upp i luften var vi, enligt piloten, och det var som Terje beskrivit, en härlig känsla att vara där uppe.

Och en otroligt fin utsikt.

När pilot-Lasse började svänga fram och tillbaka började det pirra lite i magen. Det gjorde Liljeberg med flit, han tyckte väl att jag var för lugn. Sedan drog han en vända alldeles ovanför träden, där man inte vill landa, för att sedan mjukt och fint ta mark på Tallheds flygfält.

Vi klarade oss utan stukade fötter, ska tilläggas.

Sedan var det Terjes tur att ge sig ut på sin andra tur för dagen. Även den flygturen gick hur smidigt som helst, trots att han kallar sig själv nybörjare.

Perssons skärmflygarkarriär började med att han i Åre 2018 tog en så kallad berglicens.

— Men 2019 flög jag ingenting och det var i fjol jag började på allvar och då tog jag även licens för att använda motor.

Han berättar om den frihetskänsla man får där uppe i det blå.

— Det gäller att lära sig vädret. När man är där uppe, så letar man termikvindar, men är det ingen vind så kan man använda motor. Den använder jag när jag ibland är iväg själv och inte har nån som drar upp mig.

Den här hobbyn är inget för de som vill ha adrenalinkickar, menar Terje.

— Skärmen har en massa flygegenskaper och man kan göra många manövrar med den. Skärmflyg är underbart, en jäkligt härlig känsla. Det ger en frihetskänsla och en otrolig njutning. Det är väldigt avslappnande att vara där uppe, beskriver han.

— Men visst kan man få adrenalinkickar av skärmflygning, flikar Erik Jörg in.

— Flyger man alldeles under molnbanken, på 1 500-2 000 meters höjd, då kan det skaka rejält. Det är de rutinerade tävlingsflygarna som är på den höjden, poängterar Dalmåsarnas ordförande.

De riktiga proffsen på skärmflygning, de kan flyga riktigt långt. Under lång tid var det svenska rekordet med startplats från Gesunda. Det slogs dock nyligen då Gillis Bengtsson, från Göteborg, lyckades med konststycket att med sin skärm, utan motor, ska poängteras, flög från Falköping till Öland. En sträcka på hela 277 kilometer. Fantastiskt.

— Det rekordet kommer att stå sig ”en stund”, tippar Erik Jörg.

Flygfältet på Tallhed är som sagt populärt för olika sorters flygaktiviteter. Och det är inget litet fält att hålla ordning på.

— Vi har en traktor med ett klippaggregat på och det är 30 mil som ska klippas. Det tar tre dagar att klippa hela fältet och det gör vi två, tre gånger varje år.

För de som är intresserade att börja med skärmflygning, kan man få tag i en bra begagnad skärm för 15 000 kronor.

— Vill man ha mer avancerade grejer blir det förstås dyrare och elitflygarna som tävlar har skärmar som kostar mellan 70 000 och 80 000 kronor, berättar Erik.

Att tävla i skärmflygning har dock aldrig varit något för Dalmåsarnas värmländska ordförande.

— Nej, det är inget för mig, jag vill ha det lugnt och skönt. Visst kan man få Rock’n roll i det här, om man flyger när solen ligger på som mest och termikvindarna är som starkast, men jag föredrar att flyga förmiddag och kväll, då är det balsam för själen att vara där uppe när det är lugnare.

Tur då att det inte var så varmt när undertecknad fick sig en åktur på ett par hundra meters höjd. Det blev en lugn och skön flygtur, 36 år efter paraglidingturen efter en båt i Grekland.

Innan vi skiljs åt säger Erik Jörg med passning till min pilot;

— Ska du inte ta och berätta varför du kallas Lasse-Tall.

— Nej, det tar vi en annan gång, svarar Pilot-Lasse med ett leende.

Tur att man inte fick höra tals om det smeknamnet innan flygturen, tänker jag medan jag rullar därifrån i ett mer markbundet fordon och en härlig upplevelse rikare.