177 trappsteg upp i luften säger Erika och Niklas JA!
Nu brakar snart vigselsäsongen igång rejält. Många av kyrkorna runt om i Dalarna har varit bokade sedan länge och likaså börjar de borgliga vigselförättarnas kalendrar fyllas med allt fler namn på kärlekspar. Blomsterarrangemang planeras och ringar graveras. JA-sägarperioden är här. En av Leksands kommuns vigselförrättare är Stina-Kari Axelsson och hon är inne på sin 72:a vigsel och härmed sin första trädtoppsvigsel. För tro det eller ej, Erika Ahlberg och Niklas Sandén är faktiskt först ut att gifta sig högt upp i det nya utkikstornet på naturum i Siljansnäs.
— Du vet att jag sa att glömmer du ballongerna så kommer jag säga nej, skämtar Erika. Niklas håller stadigt om tyngden som håller klasen med vita heliumfyllda ballongerna på jorden. Uppblåsta med Love, Mr, Mrs, Just Married i snirkligt typsnitt.
Ett par barnfamiljer i mörka funktionskläder grillar korv vid slogboden när brudparet passerar på skogsstigen i naturreservatet. De skiner upp och gratulerar. I solen blänker Niklas blå kostym i kapp med Erikas silvriga klackskor. Han tittar på sin Erika och ler kärleksfullt. Han är mer än nöjd, likaså är hans brud, han bär brudbuketten och hjälper henne med slöjan som lever sitt egna liv i vårvinden. Bruden Erika som är uppväxt på västkusten hade svårt att släppa tanken på att inte gifta sig där. Men så väl uppe i tornet sa hon till sin mas.
— Om jag ska gifta mig i Dalarna så ska det vara i det här tornet!
Paret är bosatta i Stockholm, men Niklas är uppvuxen i Tasbäck bara några kilometer ifrån Björkberget. Han har besökt tornet sedan barnsben, det gamla tornet vill säga, men den här dagen sprang han inte i trapporna för att komma först upp, utan tog lugnt hissen. För efter stängning denna vackra majdag åkte de upp i det 32 meter höga tornet och sa ja till varandra.
— För fyra år sedan blev jag blev tillfrågad av kommunen om jag ville bli vigselförrättare och jag sa givetvis JA! Skrattar Stina-Kari Axelsson och berättar vidare att anledningarna till att välja borgerlig vigsel kan vara många. Den mest givna anledningen är att det inte är några kristna inslag.
— Sen är det många som också bara vill ”ha det gjort”, enkelt men vackert! Min drivkraft är att hjälpa andra, vad det än må vara och i vigselsammanhang så jag kan bidra med tankar, idéer och genomförandet. Det är som sagt ett stort hedersuppdrag detta.
Nu har Stina-Kari vigt par på öar, i trädgårdar, uppe på berg och i folks hem. Ett cirkusbröllop har hon också på meritlistan, temat var cirkus vintage.
— Cirkusbröllopet är ett fint minne bland många, då var jag vigselförrättare i form av cirkusdirektör och hade mitt cirkusfolk med mig, Kulturskolans danskompani.
Har någon sagt nej?
— Ingen har sagt nej… bara JAAAA!
Nere i entrén hälsar personalen på Naturum Dalarna brudparet välkomna samtidigt som man tackar de sista museigästerna som lämnar byggnaden. Klockan är fyra slagen och den ordinarie verksamheten stänger, den lite mer ovanliga kommer snart inledas. Personalen förklarar glatt att det här är tornets första vigsel, och att man inte har ingen aning om det kommer sprida sig och fler kommer vilja avlägga sina löften här. Hur som helst, roligt är det.
Likt Erikas brudbukett står släkten på plats högt upp i tornet i all sin färgprakt. Brudens syster har satt igång klassisk musik som hörs dovt i bakgrunden. Vigselförrättaren Stina-Kari Axelsson är dagen till ära klädd i folkdräkt när hon adresserar gästerna ”Välkomna till denna höjdpunkt för dagen, det ska strax bli vigsel mellan Erika och Niklas.” Ska vi ta och trycka på hissknappen?
Ur hissen och in till den inglasade makalösa naturupplevelsen stiger så dagens huvudpersoner. Bara brudparets entré gör att näsdukar raskt plockas fram.
Värst vad mycket pollen det måste vara här viskar någon och ler, för tårar rinner på de flesta i sällskapet. Glädjetårar över att se sina barn och nära bekräfta kärleken till varandra. Höra deras personliga löften och samtidigt se ut över naturen och Siljan. Efter kramkalaset, påskrift av vittnen och med vigselbeviset i handen och det viktigaste av allt, proppfulla på lycka, beger de lyckliga ut i naturen.
Precis utanför tornet blåser släkten gratulationsbubblor på paret samtidigt som fylls höga glas med andra bubblor inför brudskålen. Snart ska sällskapet bege sig några hundra meter ner för Björkberget, till Siljansnäs hotell där det vankas trerätters middag för herrn och frun. Ballongerna då? Jo, så vitt vi vet så svävar de än och vittnar om parets lyckligaste dag hittills, den i tornet när de sa ja till varandra.