Möt snickaren som bygger eget träd – i vardagsrummet

När Mats Westman byggde inredningen till Naturum i Siljansnäs gav det honom en idé. Tänk om det gick att bygga ett eget träd, ett som var ihåligt? Där det fanns en plats att stå eller sitta, där det fanns utrymme att lyssna på tystnaden, eller för den delen fågelsång och musik. För de flesta människor stannar en sådan idé just där – på idéstadiet. Men inte för Mats. Han bestämde sig för att prova.

När snickares från Kopparberg, som drivit företaget Snickare Westman sedan 2010, får en sådan idé börjar han snart arbeta. Det är hans passion för trä som driver honom – både när det står i skogen och när de hamnat på arbetsbänken.

— Trä har många funktioner. Det reflekterar värme, håller en bra luftfuktighet, ger ett behagligt ljud inomhus. Så slipper man måla, det är rätt så skönt, säger han med ett leende.

Träytan behöver nämligen inte målas för att åldras både vackert och hålla länge, det gör det även utan färg. Och det är just de här funktionerna som är anledningen till att det på ovanvåningen i Mats hus står just ett träd. Mitt i rummet har Mats nämligen byggd en stor cylinder som sträcker sig från golv till tak, helt gjord av trä. Det är ihåligt, för på insidan av trädstammen ska det få plats en person – kanske någon som behöver komma ner i varv.

— Folk är väl lite väl spända i allmänhet, konstaterar han.

Inuti trädet skapas en väldigt speciell ljudbild. Det ger en känsla av att vara helt isolerad från omgivningen och det ger sinnesro att bara kliva in. Verket lämpar sig väl för avslappning, antingen genom tystnaden eller olika ljud. När Mats sätter på musiken i trädet fyller den det lilla utrymmet totalt och ger känslan av att en blir ombäddad av toner. Dessutom skapar ljudet vibrationer i marken som kan vara hälsofrämjande, menar Mats. Och med hjälp av en ljudtekniker har Mats skapat en synnerligen unik upplevelse.

Var ska du ställa ditt träd?

— Först tänkte jag det kunde stå på festival eller så. Jag skulle vilja ha en hållbarhetsfestival i Gagnef. Jag presenterades den idén för kommunen.

Du är en konstnär?

— Det vet jag inte, svarar inredningssnickaren och visar ett fönster som han att satt in i huset.

Det vetter mot Djurås.

— Spröjset ser ut som älvmötet, lägger han till.

Det är inte bara trädet som vittnar om hans passion för att skapa. När han fick nys om ett ödehus i Bodarna för några år sedan så dröjde det inte länge förrän han slog till. Han såg han bortom problemen – Mats såg möjligheter.

— Det slog mig att det var så mycket i huset som var i original, berättar han.

Han fick köpa huset till ett bra pris och flyttade in med sina döttrar kort därefter. Huset hade byggts i början av förra sekelskiftet och den första ägaren bodde kvar till 50-talet. Men sedan han gick bort har huset stått tomt i närmre 70 år.

På egen hand har Mats renoverat så varsamt som möjligt, planka för planka. Innan han flyttade in i huset med barnen lyfte han golvet i hela huset och bytte ut det som var i för dåligt skick. Köket byggde han en stomme i taget och nu finns där ett modernt kök i den gamla stugan. På andra sidan rummet står den gamla vedspisen kvar, även den i original. Där sprakar elden för att huset ska hålla värmen – och varmt blir det, trots att väggarna är tunna.

Mats lägger in en vedklabbe till. På spisen står en kastrull vatten och småkokar. Det fyller luften med vattenånga. I gamla timmerhus kan det ofta bli väldigt torrt i luften på vintern på grund av självdrag.

— I det här huset kan det ju blåsa genom väggarna. Luftfuktigheten ska ligga någonstans mellan 40-60%. Ofta är det mycket lägre än så. Det är inte ovanligt att det är under 20% i gamla hus, säger snickaren.

Köksrenoveringen och golvet var ett stort jobb för en ensam arbetare men för Mats gick det ändå fort. På fyra månader var jobbet klart. Att han bodde i husvagn med barnen kan har haft en påskyndande effekt.

Flera väggar har Mats täckt med omålad lumppapp, medan andra väggar är bart trä. I köket sitter originaltapeten fortfarande kvar . Den föreställer, passande nog, en skog. Det finns en del kvar att göra på det gamla ödehuset. Näst på tur är fasad och tak, men Mats vill inte renovera mer än vad som är nödvändigt och väljer därför att spara två sidor av fasaden i befintligt skick.

På gårdsplanen ligger också en ekonomibyggnad. Där har han sitt snickeri med ovanligt mycket ljusinsläpp, för en gammal lada. Där materialet var för dåligt att behålla bytta han ut det mot gamla fönster han hittat på gården.

— Det är en fråga vi får ställa oss: ska vi bara acceptera att det bara dör ut?

Det är ett traditionellt synsätt på material Mats har när han bygger – han använder sig i första hand av det som redan finns. Och han använder sig av gamla praktiker för att bygga. Men Mats har kontakt med många hantverkare och de är alla överens — mycket gammal kunskap är på väg att dö ut. Men även gamla kunskaper kan vara lönsamma, det tror åtminstone Snickare Westman.

— Det handlar nog om ren okunskap, tror jag, säger han.

För egen del vill han ta sitt företagande till en annan nivå. Han vill han vara mer i skogen, och han vill arbeta mer med materialet björk. Mats arbetar inte lika mycket som andra företagare men har hittat ett sätt att få tillvaron att gå ihop i alla fall. Hans tre döttrar delar sovrum och hans kunskaper om snickerier gör att han kan göra det mesta på huset själv.

— Jag har mycket tid till andra idéer, säger han.

Nu söker han ett samarbete med en likasinnad björkentusiast. Exakt vad han ska göra med björken när han fått tag på den vet han inte, men det ska utkristallisera sig med tiden. Förhoppningsvis kan det bli en början på ett nytt partnerskap inom företagandet där Mats och hans framtida kompanjon tillsammans bygger upp någonting hållbart med lokalt virke.

— Framöver vill jag göra halva tiden i skogen och halva tiden inomhus. Jag söker någon som har ett intresse av att vara i skogen. Till exempel finns det ingen som löper näver av björk längre. Men jag vill inte dra igång någonting sådant själv. Det blir rätt trist att jobba själv.