Mersmak på go´duppa 

Sedan i påskas har det bryggts över 6000 koppar kaffe, gräddats 2000 bullar och sålts nästan 3000 smörgåsar. Då är varken påtår, kolapajer, tårtor eller alla sorters kakor inräknade. Att säga att ugnen har gått varm här är en underdrift.

Men, hur började det hela? Hur kommer det sig att familjen Eva-Karin Lind från Bromma, med rötter i Dalarna startar ett café i Dala-Floda. Jo, för fem års sedan fick familjen frågan om de ville hålla i caféverksamheten på Hjort Olârs en vecka under sommaren. Familjen som brukade spendera semestrarna i huset vid Sandvikens fäbodar tyckte att det lät kul. En sommar blev tre och efter tre semesterveckor med bullbak förvandlades det lilla familjeprojektet. Det växte till ett caféföretag med takeaway.

Namnet kommer ifrån Olof Hjort eller Hjort Olâr (1888-1981) en skulptör och konstnär som bott på gården. Efter hans död köpte privatpersonen Anna-Stina Malmborg-Höglund fastigheten och skänkte den sedan till Floda Hembygdsförening som ligger precis intill.

En snirklig stig letar sig fram genom naturen från parkeringen i en skogsglänta och upp till trädgårdscafét. Eva-Karin sitter med sin yngsta dotter Amanda ute i en av trädgårdspaviljongerna. Det här är den första vardagsveckan som familjen håller cafét stängt sedan i påskas. De pratar gärna om kärleken till platsen och om grundtanken med fiket. Att skapa en mötesplats för dalfolk. Samtidigt har caféet blivit ett familjeprojekt.

– Alla blir insyltade vare sig de vill eller inte, skrattar Eva-Karin. 

Båda döttrarna Emilia och Amanda har arbetat för fullt, Amanda ändå sedan öppningen i påskas. Även Eva-Karins man Thomas har fått gå kurs i att göra dinkeldeg, baka ut och göra smörgåsar.

Har ni någon specialugn?

– Nej, en vanlig varmluftsugn.

En ugn på fyra bagare?

– Ja, man kan säga att den har gått varm. Från klockan åtta på morgonen till åtta på kvällen, ibland tidigare och även senare. Mor och dotter berättar att visst har det varit huggsexa om ugnen och Amanda ler och berättar att hon nog har lite mer pondus nu efter utbildningen till konditor.

Förra hösten började Amanda plugga till konditor i London, men i mars avbröts studierna på grund av coronapandemin. Det var tur i oturen för mamma Eva-Karin att Amandas studier tog ett uppehåll för då kunde dottern komma hem från och praktisera sina bakverkskunskaper. Samtidigt frågade de sig hur de skulle hantera pandemin och om det var möjligt att få fart på verksamheten trots läget i samhället, med restriktioner och avstånd. De bestämde sig för att köra ändå, men stängde inomhus för där är det helt enkelt för trångt. All verksamhet fick flytta ut. De bestämde sig också för att satsa mer på takeaway än föregående säsong. De köpte bra kartonger och fotade sina bakverk och smörgåsar och la upp på Instagram. Responsen blev över förväntan. 

Vad säger gästerna?

– Wow, vilken miljö! Och så gillar de våra bakverk såklart.

– Och så säger typ alla att det är omöjligt att välja och frågar om de kan ta en av varje, konstaterar Amanda och suckar. Den kommentaren har hon hört till leda den här sommaren. Fast leda och leda, mamma Eva-Karin inflikar att det är en fin komplimang. Tänk att allt det du bakat ser så gott ut att gästerna har svårt att välja. 

Tidigare jobbade Eva-Karin med layout på ett tidningsförlag Stockholm och när mediebranschen började svaja, blev hon erbjuden en deal, hon tog den och slutade. I dealen ingick förutom pengar en starta eget kurs. Dalkullan åkte från Stockholm hem till bygden för att fundera på vad hon vill göra med sitt liv.

– Dels ville jag hem till Dalarna för att vara nära stötta mina föräldrar under deras sista tid i livet, men även pröva cafévingarna.

Nu är båda föräldrarna borta, men båda hann med att fika ute i trädgården vid Hjort Olârs. Eva–Karin gick en starta eget kurs och presenterade idén om cafét och det blev idel glada tillrop, en reaktion hon inte alls hade väntat sig.

– Jag trodde ju de skulle döda idén, det är tungt, stort och kräver mycket. Kursledarna och deltagarna däremot såg att entusiasmen till bakningen och kärleken till bygden fanns hos mig. I utvärderingen berömdes vi för vår marknadsföringen och bakkunskaper, en kombination som kommer ta er i mål tas det! Berättar Eva-Karin och fortsätter

– Många gånger under årens lopp har mina kollegor i Stockholm frågat mig om när jag ska starta ett eget café. Jag fick en starkt känsla av att man inte bakar  hemma alls i samma utsträckning längre, jag var den enda som hade med mig egna bakverk till jobbet. Lite lustigt är det ju också med tanke på att vi ofta layoutade mattidningar. 

– I början i påskas sålde vi in takeaway stenhårt, men det gjorde också att vi började jobba dubbelt så mycket. Vi upptäckte att det gick åt så mycket mer när vi erbjöd takeaway. Det var det som gjorde att vårt café fick en otrolig skjuts, berättar Eva-Karin och Amanda fyller i

– Plötsligt ville folk köpa med sig tio cupcakes, men samtidigt behövdes det ju finnas cupcakes kvar här för våra kunder, så det var bara att baka mer.  I påskas till exempel gick vi ut och berättade att vi skulle baka tio påsktårtor. Vi sa först till kvarn. Efter två timmar hade vi 18 beställningar! 

Gjorde ni 18 tårtor?

– Ja, men det var mest Amanda som fick slita. Hon fick göra dubbelt med egenproducerad lemon curd och vaniljkräm. Jag gjorde bara tårtbottnarna, skrattar mamma Eva-Karin.

Sensommaråskan mullrar en bit bort och  ett lätt regn faller. De bläddrar i gästboken som är full med rosande kommentarer av gäster som gärna vill komma tillbaka till deras café. De berättar att mun till mun-reklamen har fungerat över förväntan och att det inte bara är folk från Mossel eller Hagen som kommit för att fika utan från hela kommunen. Även långväga gäster från Falun och Ludvika har besökt trädgårdscafét.

– Omsättningsökningen ligger på mer än femtio procent från förra sommaren. Vilket känns sjukt och helt fantastiskt! Samtidigt har vi verkligen jobbat för att kunna leverera, berättar caféägarinnan.

Är ni trötta på att baka?

– Nej, jag gör mest frostingen på cupcakes och dekorerar. Det här året har jag förgyllt bakverken med maräng på ett annat sätt.  Emilia gör långpannor, och mamma du gör kanelbullar, berättar Amanda. 

Äldsta dottern Emilia har begett sig till Uppsala för att fortsätta med sina lärarstudierna och snart åker Amanda tillbaka till London. Så nu framöver är det makarna Lind som ska klara helgerna själva.

– Är det någorlunda väder så kommer det nog komma en hel del folk. Vi ska göra vårt bästa för att leverera. Vi kommer inte öppna upp inomhus. Så länge folk vill komma och fika så kommer vi ha öppet.

Varför skulle folk sluta komma hit, har de inte fått mersmak nu?

– Jo, det är nog risk för det, säger Eva-Karin och Amanda nickar instämmande.

 Trodde du att det skulle bli så här? 

– Ja, någonstans! Hit ska man komma för miljön och för fikat. För att sitta här ute och njuta av hembakt med en tvist. Det ska vara värt att åka hit. Nu gäller det att fundera på framtiden jag kan inte tvinga Amanda och Emilia att vara här och jobba en sommar till. Utan nu måste jag tänka till hur jag vill fortsätta med företaget, ska jag anställa någon till exempel. Men först ska vi ha möte med Floda Hembygdsförening och utvärdera. 

Har ni alltid bakat?

– Du har alltid bakat, säger dottern och tittar på mamman.

– Jo, men inte så att vi alltid haft fikabröd hemma utan mer när vi skulle bjuda på fika eller ha med oss något gott.

Karin berömmer Amanda för hennes utveckling inom bakningen, efter London har hon ett helt annat sätt i köket nu blir våra bakverk mer exklusiva på ett helt annat sätt. 

–  Jag har lärt mig mer om olika texturer och att man vill ha något krispigt och även dekorativt, berättar Amanda och tar upp mobiltelefonen och visar instagramflödet av bilder på caféets sida. Spröda bilder av kakor, tårtor och bakverk fladdar förbi, kolapaj, bountykaka, key lime pie och cupcakes. Allt snyggt presenterat i layout och information. 

Är bakverkens utseende viktigt för er?

– JA, absolut. Det är lite som att fota eller gör en layout, det ska se snyggt ut. Man ska bli glad. Lägger vi sedan kakorna på ett fint fat så höjer det upplevelsen. och i den här utemiljön så kan man inte bli annat än glad.

Regnet tilltar, men paret sitter tryggt under taket och äter varsin dinkelbrödssmörgås med sallad och ost. De berättar om sommaren och pekar runt i trädgården 

– Aldrig hade vi kunnat föreställa oss den mängd med gäster som kommit hit. Många dagar slutade aldrig kön ringla sig igenom trädgården. 

Har ni hunnit bada i sommar?

– Ja, varje kväll faktiskt. Vid 21-tiden hade vi kvälldopp i Flosjön på agendan, för att skölja av sig både mjöl och dagen.