Kurbitsrebeller i Floda

Peter Henriksson har stått modell för olika konstprojekt, både egna och andras. Han har varit täckt med guld, silver, fjädrar och svart färg. Nu tyckte han det var dags för huden att bli utsmyckad av vacker kurbits och bad det lokala proffset Rosmålaren Gunilla Bergman Soini. Han satte ett frö som med Gunillas 40 år i kurbitssvängen grodde och slog ut till konstverk på hans rygg. Kurbits på människa är således en kombination av hans idé och Gunillas utförande. Hur det ska bli vet de aldrig när de börjar, men två saker är i alla fall säkra, det blir en unik ryggtavla och han måste sitta prick stilla. 

— Peter ringde och frågade ”kan du måla kurbits på mig?”, berättar Rosmålaren och hon bangade inte. Hon har kurbitssmyckat det mesta i sina dar, till och med en kajak så varför inte en karl. 

Peter drar av sig tröjan och slår sig ner på en furustol framför Gunilla. Hon har förberett med färg och valt bland sina hundratals olika penslar och nu blandar hon vant olika kulörer, drar penseln med säkra drag längs ryggraden. Hon skrattar till och berättar att efter förra målningsprojektet hade en äldre dam frågat henne varför hon inte hade passat på att måla lite längre ner på hans kropp ”Gunilla varför slutade du där?” Peter som tycker sig leva mycket utanför boxen höjer inte ens på ögonbrynen, han inte är främmande för mycket, men nu tycker han ändå till i frågan.

— Nakenkurbits tror jag vi ska skippa, ler han. Fast sen kommer han på att man kan dölja det främre partiet under fotograferingen med hjälp av ljussättning, så då är han inte längre främmande inför ett det heller. 

Han räcker över en glasslåda fylld med pärlbollar, alltså styckeförpackade chokladbollar med pärlsocker på. Han tar en klunk kaffe för att värma sig, det blir lite kallt efter ett tag som modell och när färgen torkar till så blir det både kallt och stelt. 

Vad gör du när du inte blir kurbitsad?

— Jag, jag är en helt vanlig snickare på en fabrik, berättar han.

Efter att Gunilla målade Peter förra gången så postade hon bilder på resultatet på Facebook, sedan dess är det många som hört av sig och velat ha kurbitsmålningar på kroppen. Hon konstaterar att visst är det populärt med kurbitstatueringar, men det här som hon skapar nu är något helt annat. 

I hennes butik/ateljé i centrala Dala-Floda står hyllor fulla med olika muggar, ljusstakar, dalahästar, brudkista och mycket mer. Längre in i målarateljén står en omålad farstukvist. Under tiden Peter torkar så fortsätter hon fästa en trumspelande svart dalahäst till ett beställt väggkonstverk, sedan är det en farstukvisten som ska smyckas på traditionellt vis. Vintern har varit alldeles för lugn konstaterar hon, men nu har det börjat komma in lite personliga studentbeställningar och bröllops relaterade uppdrag och så hoppas hon att byborna ska hitta in till hennes verksamhet. Kurbits som kroppsmålning snirklar sig vidare in nya samarbetsprojekt redan i maj faktiskt, ler Gunilla. 

— Jag tycker det här är jättekul och har verkligen fått en kick av det här! 

Är det svårt att få bort färgen ifrån huden?

— Ja, lite men jag lindar in mig i gladpack så att jag liksom svettas bort färgen, har du aldrig provat det? Skrattar Peter. 

Han tycker att det är kul när hans galna idéer sår frön till nya upptåg. Båda två gillar framför allt att de vågar, vågar skapa och vara lite far out och helt enkelt göra sånt som folk inte förväntar sig.