Krökbacken växte från kompisfest – men håller fast vid det intima formatet

Från några band som spelade för varandra till omkring 700 besökare om dagen. Krökbacken har vuxit rejält sedan starten, men i Ängsholn vill arrangörerna behålla den intima känslan som får många gäster att återvända år efter år.

Solen skiner över Ängsholn och temperaturen har passerat 20 grader. Bilar står parkerade runt idrottsplatsen och tält har rests på åkrarna. Redan på parkeringen syns besökare med ölkassar på väg mot entrén.

Bandtröjor och långt hår är vanliga inslag, men publiken är blandad. Vid grindarna får besökarna sina festivalband innan de fortsätter in mot matförsäljning, merchandise och det övriga festivalområdet.

Arrangören Patrik Jansson möter upp vid entrén. Festivalen har precis dragit i gång och han ser både glad och avslappnad ut.

— Allt är på banan. Det är bara lite småpill med utsmyckning och detaljer kvar, säger han.

Efter 16 år har arrangörerna hunnit bygga upp en rutin.

— Det var länge sedan man behövde skriva en lista över allting som ska göras. Men det är fortfarande lika kul.

Dagen före festivalstarten kunde Patrik för en gångs skull gå omkring utan att vara sönderstressad.

— Så lugn som jag var i går eftermiddag har jag aldrig varit tidigare. Jag gick omkring med händerna i byxfickorna och myste. Vi har arbetat bort barnsjukdomarna och i år flöt det på väldigt bra.

Från band som spelade för varandra

Krökbacken började betydligt mindre än dagens festival. Patrik beskriver den första upplagan som ett gäng människor som redan kände varandra.

— Det var några band som kände varandra och som tittade på varandra när de spelade. Sedan har det vuxit till det här.

Festivalen har tidigare arrangerats på tre olika platser i Leksand. Ängsholn är den fjärde platsen och erbjuder fasta byggnader, vatten och el. Det gör att arrangörerna slipper bygga upp ett helt festivalområde från grunden, som under åren i sandtagen.

Omkring 700 besökare väntas per dag. Av dem har cirka 530 köpt tredagarsbiljett med camping. Patrik uppskattar att närmare 70 procent av gästerna har besökt festivalen tidigare.

Gagnefs IF hjälper bland annat till med camping, parkering och personal. Intäkterna från arbetet går direkt till föreningen.

Innanför grindarna finns även en jamscen på dansbanan där besökarna kan skriva upp sig och låna instrument. Där finns även en laddlounge med sittplatser och möjlighet att ladda mobilen, med utsikt ner mot scenområdet.

En lång backe leder vidare ner mot vattnet. Scenen står precis intill älven och på den stora bryggan badar festivalbesökare medan banden spelar.

Litet format med hög kvalitet

Emil Geschwind har besökt Krökbacken sedan festivalen låg i Leksand. För Ebba Blad blev förra årets festival den första.

— Det är en så liten och intim festival. Alla är så jäkla trevliga, det är mysigt och det är bra musik, säger Ebba.

De har rest från Norrtälje och mellanlandat hos Ebbas föräldrar på vägen.

— Det är årets höjdpunkt. Stämningen är så bra och platsen är fantastisk, säger Emil.

Även Liam ”Björn” Olsen lyfter fram kombinationen av det lilla formatet och ett professionellt arrangemang. Han bor i Norrtälje men kommer ursprungligen från Dalarna.

— Jag är här för den intima gemenskapen. Man får känslan av en liten festival, men med kvaliteten hos en stor. Ljudet, maten och människorna som jobbar här är jättebra.

Martin German gör sitt första besök efter att ha blivit övertalad att åka hit i flera år. Han bor numera utanför Uppsala och brukar annars prioritera Medeltidsveckan, som krockar med Krökbacken.

— När en festival är så här liten kan den behålla kvaliteten. När det blir för stort är det alltid någon som ska sabba. Det här är en festival som en festival ska vara, säger han.

Lina Leionmarc besöker festivalen för första gången. Emil Agnäs är här för fjärde gången sedan flytten till Ängsholn.

— Det är lagom mycket folk och en väldigt go stämning, säger Lina.

De har rest från Sundsvall till Borås och därefter vidare till Ängsholn som en del av semestern.

—Det är intimt. Man känner igen varenda jävel här och alla mår bra. Det är sjukt bra band och ljudet är jättebra, säger Emil.

Han jämför ljudet med betydligt större festivaler.

— Sweden Rock är inte ens i närheten ljudmässigt.

Framför den stora scenen samlas publiken på grusplanen. Längre bak arbetar ljudteknikerna i sitt tält, med scenen och de mäktiga högtalarna rakt framför sig.

Krökbacken har blivit större sedan banden spelade för varandra under den första upplagan. Men arrangörerna har inga planer på att låta festivalen växa för växandets skull. Målet är att behålla familjekänslan och stämningen.

För Patrik väntar nu tre dagar med konserter, campinggäster och festivalarbete.

— Tre dagar är gott nog. Blir det fler tror jag att jag hoppar i älven.