Flodabor vill ha hyggesfri skogsvård
Vid Syrholnsskolan i Dala-Floda står fritidskollegorna Lill-Karin Gustafsson och Malin Randow. De står på skolgården och diskuterar hur snabbt det blir fler och fler skogsavverkningar i närområdet och hur man skulle kunna bevara skogen på bästa sätt. Malin är från Kristianstad och ser sig som nyinflyttad.
– Jag har ju bara bott i här i åtta år, skrattar hon. Hon flyttade norrut för naturen och för de riktiga vintrarna. Vi tittar oss runt och snön lyser med sin frånvaro i ett åttagradigt januari-Floda, men Malin är fullt övertygad om att snön kommer. Lill-Karin däremot är uppväxt i bygden, hennes släkt äger skog och har fäbod. Dessutom har hon ett guidningsföretag med häst och vagn.
– Jag lever nog på fel århundrade och tycker att man borde använda sig av häst när man gallrar i skogen, det gör mindre åverkan på naturen, berättar Lill-Karin och intygar
– Det är ingen höjdare att köra grupper med häst och vagn och ha massor med kalhyggen vid sidan av vägen, när man leverera en skogsupplevelse.
Malin och hennes man Jens älskar att vara ute i skog och mark, men de har svårt att hitta naturskog i närområdet, så de söker sig till naturreservat. Jens har dessutom guidade skid- och mountainbikesturer i skogen vilket gör att han måste söka sig till naturskog, annars tar han sig inte fram med grupperna, berättar Malin.
Lill-Karin och Malin pratar varmt om hyggesfritt skogsbruk som är en skogsbruksmetod som inte kallägger marken. Det innefattar olika former av blädning, luckhuggning och skärmar. Metoderna innebär att skogsbruket inte leder till kala hyggen och att skogskänslan blir kvar. Motiven till att använda hyggesfritt skogsbruk varierar från fall till fall. Lill-Karin vittnar om att för många Flodabor handlar det om naturvärden, kulturvärden eller sociala värden.
– Många av de äldre skogarna blir avklippta och det är negativt för de känsliga djurarterna, tar man ner gammelskog så kommer alla olika arter helt enkelt inte att klara av omställningen. Skogsvägar som byggs för att stora maskiner ska kunna ta sig fram gör även så att man riskerar att kapa naturliga växtvägar i naturen, berättar Malin. Hon skulle gärna se att fler skogsägare såg till alternativen som finns.
– Klart att man måste gallra i skog, det är inte det vi ställer oss kritiska emot. Det är den snabba framfarten av kalhyggen som är oroväckande. Friluftsfrämjandet i Gagnef fick miljövårdsavtal (ett stöd för den som vill utveckla natur- och kulturvärden i skogen) med Skogstyrelsen och även i Dala-Floda har en privat skogsägare fått ett sådant avtal och får därmed inte avverka delar av sin skog under de kommande 50 åren.
Skolskogen, säger Malin och pekar på skogspartiet mitt emot skolan, den ligger på kommunens mark och från kommunens håll var man oerhört noga med kommunikationen med lärare och elever om och hur den skulle gallras.
– Det var verkligen superbra av kommunen att de till och med tog hit skogsbolaget som fick informera oss på skolan samt att barnen fick ställa frågor under processen, berättar Malin.
Kan du ge oss några tips längs skogsstigen?
– Ja, har du en timme över lyssna på skogsbiolog Sebastian Kirppus oerhört populära sommarprat i radio, han förklarar och berättar om skogens roll i Sverige.
Urskog är skog som aldrig har utsatts för mänsklig beröring som jordbruk och skogsbruk, annat än enstaka träd. Motsatsen är kulturskog som anlagts eller starkt präglats av människan genom olika skogsskötselåtgärder som t ex sådd, plantering eller gallring. Ett mellanting är naturskog, skog som inte har utsatts för mänsklig verksamhet på 150 år. Urskogarna i världen blir allt mer sällsynta på grund av skogsavverkning och jordbruk.