
Federley: från politiker till präst – till politiker igen?
Efter flera års uppehåll kliver Fredrick Federley åter in i politiken — nu som distriktsledamot för Centerpartiet i Dalarna. Samtidigt fortsätter han sina präststudier och livet i Dala-Floda med hundar, ormar och ett hjärta för föreningsengagemang.
När Fredrick Federley blir distriktsledamot i Centerpartiet efter flera års uppehåll i politiken, väcker det genast reaktioner – inte minst i media. Reportrar trängs hemma i Dala-Floda. Förutom lokalmedia i Dalarna har han, just den här dagen, även långväga besök från Stockholm när Siljan News dyker upp.
— Media gillar mig, säger han med glimten i ögat.
Men för Fredrick själv är det knappast tal om någon återkomst. Han har redan i flera år haft revisionsuppdrag för Centerpartiet i Gagnef.
— Det roliga är att det gått två år sedan jag fick mitt första politiska uppdrag. Jag har gått på möten hit och dit och hållit på.
Det långa uppehållet blev ett faktum när det avslöjades att Federley, då EU-parlamentariker i Bryssel, levde i en relation med en man som dömts för grova våldtäkter mot barn. Men när frågan om att bli distriktsledamot dök upp var han inte sen att tacka ja. Det handlar om ett organisatoriskt uppdrag, där strategi och planering står i centrum. Och det är valkampanjen som lockar mest.
— Valarbete är bland det roligaste jag vet. Och det är en av mina starkaste grenar också, säger han. Det handlar om att vara ute bland folk, och förstå hur man ska tänka. Hur får man någonting att fastna?
Bakom passionen för strategi bor dock en visionär – någon som brinner för möjliggöra mänskliga möten.
— Det är roligt med politik. Det är nära, särskilt i en kommun som Gagnef. Vi har ett antal större byar som är hyggligt jämnstora, och så har vi massor med mindre byar. Den strukturen skapar det föreningsliv vi har, den här sammanhållningen. Att det händer saker hela tiden.
När människor behöver gå samman för att förverkliga idéer, istället för att enbart förlita sig på samhälleliga strukturer, händer det något viktigt i relationerna.
— Sammanhållningen det skapar – det är ett kitt som håller på att frätas sönder i Sverige idag.

Förutom de två journalisterna från DN rör sig fler individer runt i Fredricks hem. Utanför ytterdörren hänger en varningsskylt i gult: ”Varning för ormar” – ett tecken på hans alternativa intresse. De två franska bulldoggarna Göte och Folke, döpta efter Fredricks farfar och morfar, bor också här och rör sig bekvämt under stolar och bord. De trivs med att ha media på besök och hälsar glatt på alla. De, liksom Fredrick själv, verkar ha funnit sig väl tillrätta sedan flytten till Dala-Floda.
— Allt finansieras med skattemedel idag på ett annat sätt, vilket gör att du inte längre behöver jobba tillsammans för att lösa utmaningar. Samtidigt ökar misstron – vi ställer människor mot människor och börjar prata om hämndkultur. Jag tror många som hamnar snett skulle må bra av att det där kittet fanns kvar.
Men det osynliga kittet mellan människor – det Federley pratar om – är inte alltid lätt att hantera inom ett politiskt parti. Vilka konkreta beslut behöver fattas för att det ska bevaras?
— Det handlar till exempel om föreningslivet – hur kan man göra det så enkelt som möjligt för föreningar att bedriva sin verksamhet? Att inte överbyråkratisera – det vill ju politiken gärna göra.
Administration tenderar att bli alltför betungande för många föreningar, vilket i sig blir ett hinder för engagemang.
— Jag tror att det är rena brottsförebyggande åtgärder att ha tillgång till samhället på det sättet.
Han nämner räddningen av Dala-Floda kyrkälvsbro som exempel. Ett initiativ som engagerat många i lokalsamhället att donera, samla in och arbeta för att bevara ett landmärke. Den typen av engagemang kan få människor att börja prata med varandra, tror Federley. Och det kan hjälpa en ungdom på glid. Det kan göra att man vågar ta upp saker med föräldrar, vågar berätta om man ser någon vara på väg i fel rikting.

Är det här din hjärtefråga i politiken?
— Ja, men det är svårt att ta konkreta politiska beslut kring. Sedan är det frågor för Gagnef som är viktiga. Vi behöver ytterligare byggande på olika sätt. Men om vi inte gör någonting riskerar det att öka priset så mycket på boendena. Vi har inflytt, men vi behöver lite mer. Särskilt när vi satsat så mycket på skolorna i Bäsna och Gagnef och så där.
Det har gått några år sedan din politiska karriär abrupt tog en paus. Hur har livet sett ut sedan dess?
— Jag jobbar eller pluggar. Jag har ett väldigt, väldigt bra liv – ett otroligt rikt liv. Med mycket föreningsengagemang, från bystuga till operafest. Mycket böcker, mycket läsande, mycket skrivande.
Han hade tänkt skriva en uppföljare till sin bok under pandemin, men så blev det inte. Präststudierna tog all hans tid – och han är tacksam över att leva i ett land där utbildning i princip är gratis.
— Det är barn och hundar och ormar. Jag trivs väldigt bra. Jag är mycket bättre på att plugga den här gången än förra gången, när jag läste statsvetenskap. Jag är inte säker på att jag någonsin kommer sluta plugga.
Bakom honom står en bokhylla full av litteratur. En del är kurslitteratur, en del läser han för sin egen skull. Och det är prästkallet som lett honom hit.
Jag är nyfiken på det där – präst och politiker. Kan du förena dem? Finns det några likheter?
— De har jättemycket likheter, men man jobbar med olika delar. Politiken handlar om det vi offentligt kan besluta om – skola, omsorg, vägar och sådana saker. I prästyrket jobbar vi ju med själen.
Det andliga upplevs ofta som ”hokus pokus” inom politiken, menar han. Själv har han insett att det finns en andlig dimension i människan – och att många delar hans uppfattning.
— Jag har en helt annan bild av Sverige idag än innan jag började jobba i kyrkan. Hur många som upplever ensamhet, hur många olika livsöden det finns. Det sätter ens eget liv i perspektiv.
Många mänskliga problem är återkommande, men det pratas sällan om dem. Det bidrar till att ojämställdheten mellan kvinnor och män ökar – åtminstone på vissa fronter. Det själsliga och sociala brister, särskilt bland män, resonerar han.

— Många killar i grabbiga miljöer har ett hål i bröstet som börjat växa. Och det växer och växer. Det där hänger ihop med den helt miserabla självmordsstatistiken vi har i Dalarna och Värmland.
Förra gången du gjorde politisk comeback – i kyrkovalet 2021 – möttes kyrkan av en hatstorm. Hur har gensvaret varit nu?
— Jättefint, väldigt välkomnande. I Leksand kom det fram en dam som var nittiotvå år. Hon hade läst i tidningen att jag skulle vara där. Hon gav mig en stor kram och sa: ”Välkommen tillbaka”, berättar Fredrick.
Frallan Folke har somnat i knät på DNs fotograf och snarkar högljutt. Trots studier, djur, jobb och barn ser Fredrick fram emot att låta politiken ta mer plats i livet igen.
Har du saknat politiken de här åren?
— Det är klart jag gjort! svarar Federley självklart, med ett skratt.
Men han ser inte framför sig någon återresa till Bryssels maktkorridorer – mellan politiken och prästyrket kommer det sistnämnda kommer fortsatt väga tyngst.