”Efter några timmar kan hjärnspöken komma”
Gångtävlingen Walk of Pain i Gagnef firar 10-årsjubileum. Ett event som handlar om att gå så länge man orkar. En tävling som skapar gemenskap, laganda och där man utmanar sig själv och genomförs i mitten av maj i år.
Tävlingen är enkel. Fotrally-loppet Walk of Pain är ett lopp där man gör upp om vem som kan gå längst, utan rast. Man går tills det bara återstår en person, alltså när tvåan ger upp är loppet slut. Deltagarna går i en klunga som leds av en funktionär som håller tempot 5 kilometer i timmen. Bakom klungan finns ytterligare en funktionär. Funktionärerna får inte passeras åt något håll. Vidare finns det bakom klungan hela tiden en bil och en toalett. Totalt får deltagarna tillbringa 24 minuter var i bilen eller toalettvagnen under hela loppet.
Nicklas Ulvnäs är en av dem som har varit med många gånger och som förra året vann, då han gick hela 183 kilometer.
— I Walk of Pain har jag tävlat sju gånger och varit funktionär en gång, så jag har varit med alla år utom de första som jag tyvärr missade, berättar han och fortsätter.
— Att jag återkommer år efter år beror nog mest på den goda stämningen i ledet och naturen vi vandrar i. Att loppet är litet med maximalt 50 deltagare gör att man lätt lär känna alla direkt och sen efter att ha pratat med varandra i ett dygn blir man ganska goda vänner.
Tävlingen ser han mest som en utmaning mot sig själv då man stöttar varandra mer som medtävlande än som motståndare. Förra året stod slutstriden mellan honom och Anna Hessel.
— När hon sa att hon skulle avsluta blev jag nästan mer ledsen av att hon inte skulle gå vidare än jag blev glad att vinna, berättar Nicklas.
Start och varvning sker vid Lindans bystuga, Gagnef. Sträckan man går är på 120 kilometer och sträcker sig från Gagnef upp till Leksand och sen ned till Borlänge och tillbaka till Gagnef. Finns det deltagare kvar, påbörjar man ett andra varv.
Men för att orka gå så långt och länge måste man bland annat enligt Nicklas förbereda sig mentalt.
— Efter många timmar in i loppet börjar gärna hjärnspöken komma med anledningar till att stanna eller man börjar känna av smärtor som egentligen inte finns. Mitt sämsta resultat är på cirka 13 timmar. Då hade jag inte förberett mig alls och nästan inte tänkt på loppet i förväg. Då fanns det ingen motivation att gå vidare.
Som förberedelse går han rätt ofta långa promenader och tränar ibland även längre pass på 12–24 timmar. Sen måste man enligt honom bland annat sätta upp ett mål man kan påminna sig om när det börjar kännas tungt.
Men om man närmar sig det målet måste man skapa ett nytt mål, enligt Nicklas. Om man sätter ett mål på ett visst antal timmar så kommer det att vara nästan omöjligt att komma vidare om man känner sig nöjd.
— Börjar man nå målet, måste man ställa om och sikta ännu högre. Mat är nog det som är svårt. Magen börjar klaga och inget smakar gott längre. Jag brukar försöka äta så normalt som möjligt och hålla mig borta från allt för mycket godis, även om man såklart har små ”mutor” till sig själv i depålådan.
För den som ska gå för första gången och är nybörjare har Nicklas lite tips som han gärna delar med sig av.
— Som nybörjare bör man pröva på att gå åtminstone 6 timmar, ett pass mellan två depåer för att känna på hur det känns. Men passa även på att testa att äta lite när man är trött och i rörelse, berättar Nicklas och fortsätter avslutningsvis.
— Man kan också pröva på hur man tar upp en tröja ur ryggsäcken och får på sig den under jackan utan att stanna. Det kan vara lite klurigt i början. Såklart ska man inte vara rädd för att fråga i Facebookgrupper man kan gå med i men även under loppet, då vi som gått tidigare gärna delar med oss.