”Tänk på vad folk ska tycka” – varumärket viktigt när Leksand växer

Detta är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs och inte Siljan News. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.

Hur vill vi att arkitekturen och stadsplaneringen i Leksand (och andra kommuner mitt i Dalarna) ska se ut om 200 år? Vill vi verkligen erbjuda framtida generationer att se abstrakta och chockerande hus? Eller är det dags att ta sig en allvarlig funderare på hur vi får en kommun att trivas i? Vad lockar turisterna? Och vad är det som gör att lokalbefolkningen vill bo kvar?

Tänk i termen varumärke när nya planer ska utformas för framtida arkitektur! Det betyder att leverera något som ortsbor och turister gillar och som är lite bättre än vad konkurrenterna (andra kommuner) erbjuder. Folk utifrån brukar associera Leksand med majstänger, röda hus längs slingriga, vackermarkerade byvägar och vacker utsikt, är i min erfarenhet. Det är typiska kärnvärden eftersom många tänker så. Leksand har alltså ett starkt varumärke som knyter an till dalakultur. Men att ha ett starkt varumärke är ingen självklarhet. Det kan gå fort att rasera ett förtroende. Om turister och ortsbor börjar mötas av en arkitektur som inte längre knyter an till dalakulturen, slutar vi att leva upp till vårt varumärkeslöfte. Vi levererar inte det som det förväntas av oss.

Att tänka i varumärkesbanor har flera fördelar:

Med ett starkt varumärke är det mycket tydligare för besökare och boende vad kommunen har att erbjuda. Leksand och flera andra dalakommuner har starka varumärken; det är många som känner till att det finns mycket fint kulturarv att se här. Om man ska bevara det starka varumärket så måste man leva upp till det.

Det är guldläge att ha ett starkt varumärke. Det innebär att folk redan har associationerna i bakhuvudet. Det är säkert tusen gånger lättare att få hit folk som redan vet var de hittar det de söker efter, än att försöka locka någon som inte ens visste att det fanns. (Är det någon som vet vad Uppvindinge har att erbjuda? (Förlåt, men ni är rätt så anonyma.)) Det är något som alla marknadsförare i alla möjliga branscher drömmer om och spenderar massor med marknadsföringspengar på. Vi har ett starkt varumärke men riskerar att slarva bort det!?

Det blir ytterligare pluspoäng när folk kommer hit och ser att verkligheten överträffar deras föreställningar och sådant innebär att varumärket stärks ytterligare. Det gör man genom att vårda och bevara kulturskatten ömt och genom att etablera nya hus som går i harmoni med den gamla allmogen.

Varumärkesbyggande är att driva hela verksamheten med kundens perspektiv som ledstjärna. I det här fallet är det innevånare och besökare som är kunden. Se till att vårda och bevara kulturskatten ömt och att etablera nya hus som går i harmoni med den gamla allmogen – det ingår i det uppdraget ni beslutsfattare har – att behålla och utveckla så att vi nu levande och framtida generationer kan trivas.

Leksand skulle kunna formulera sin affärsidé på ungefär följande vis:

”Vi tror att det finns många människor som trivs i en miljö med tydliga kopplingar till historien, att vi bevarar kulturarvet och förvaltar det med varsam hand. Samtidigt vill vi anpassa samhället så att det möter nya krav på bekvämlighet och funktionalitet, men anpassningarna måste ske så att de smälter in i vår kulturskatt, det ska vara svårt att se att ett hus är nybyggt. Vi är en kommun mitt i Dalarna, vid Siljans strand, med en levande landsbygd som tar hänsyn till kulturarvet. Välkommen att trivas här. ”

Man börjar med att sätta sig in i vad kunderna (d.v.s ortsbor och turister) uppfattar att Leksand står för, sedan satsar man på att förstärka detta: Etablerade sanningar ser man till att utnyttja till sin fördel. När man väl funnit vilka framgångsfaktorer som är gällande, d.v.s. vad som gör att folk trivs, så ser man till att utnyttja dem till sin fördel och utvecklar direktiv och marknadsföring som man sedan helst ändrar i så lite som möjligt. Att försöka att förändra detta kostar bara pengar, tid och tydlighet. Säg alltså nej till omotiverat mixtrande. Leksand ligger i Dalarna, vi är inte en stadsdel i någon megastad och det är många tacksamma över. Kommunen måste våga tro på kulturmyllan och våga vara tjatiga om att vi är stolta över detta. När marknadsavdelningen på kommunen är uttjatad har potentiella kunder (dvs turister och blivande ortsbor) knappt uppfattat budskapen ännu. Visst förstår vi att det finns arkitekter och stadsplanerare som har lärt sig en massa fina saker på sina utbildningar, t.ex. stilar som internationalismen eller dekonstruktivismen, men det är svårt att se hur de skulle kunna tillföra något om man beaktar varumärkesaspekten. När internationalismen föddes 1932 på Museum of Modern art i New York var målet att designa hus som var så intetsägande som möjligt, helt utan några lokala anknytningar. Kanske inte speciellt iögonfallande, men heller inte upphetsande om man tänker arkitektur som ett utmärkande drag för en byggd. Dekonstruktivismen, som lanserades 1988, är tyvärr ännu mer skadlig för varumärkestänkandet: Tanken var att bryta mot alla former och stilar. Alltså att göra byggnader mer abstrakta och chockerande och att de skulle stå i bjärt kontrast mot befintliga miljöer.

”Ja, men, vi måste ju komma in i 2000-talet vi också” kanske det glunkas i det vita huset vid torget. Det går absolut att ta sig in i 2000-talet med en bevarad kulturskatt, med en stadsplanering som går hand i hand med det gamla. Röros i Norge såg jag hur de höll på att bygga en ny livsmedelsaffär. – Röros är en gammal stad med många gamla träkåkar byggda i en stil som andas norsk småstad. – Det som var så intressant att se, var att affären var byggd i samma stil som övrig bebyggelse. Jag hade inte noterat att det var ett nytt hus om det inte varit de där byggnadsarbetarna som höll på att slutföra det sista. Hatten av för en sådan stadsplanering! Antagligen finns det en ganska så välskriven instruktion att följa för den som vill bygga ett hus i Röros med målet att turister och lokalbefolkning ska trivas där även om 200 år och att det går att känna igen staden och den mysiga känslan.

Leksand behöver tänka om vad beträffar nya byggnader och stadsplanering, så att husen går i harmoni med de befintliga och så att man behåller och bevarar känslan (som i Röros). Illröda höghus är tyvärr ingen bra idé; Det kan aldrig ingå i ert uppdrag att provocera och förfula. Att bygga en mataffär nere vid riksvägen vid norra infarten är också tveksamt; den levande stadskärnan är värd att bevaras, och det har gång efter gång, i stad efter stad, visat sig att centrum har dött när man har byggt köplador i områden utanför. Det är ju dessutom enkel matematik – pengar som det handlas med i köpladorna försvinner från centrum. Tänk framåt istället: Centrumaffärerna kommer säkert att ha nog med bekymmer över en tilltagande näthandel, ni behöver inte sätta krokben för dem. Förhoppningsvis har ni i byggnadsutskottet Leksands väl och ve i era tankar när ni tar nya beslut. Tänk på vad folk ska tycka (det är vad varumärken handlar om) och se till att vårda och bevara kulturskatten ömt – det är det uppdrag ni har – att vi och framtida generationer ska trivas.

Text: Johan Vestlund, Tällberg.