
Soppa i skolan?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.
Soppan i skolan mättar inte längre, det måste förändras. Ska eleverna behöva gå hungriga på grund av tradition? Det tycker inte jag.
Maten funkar hela veckan sen kommer torsdagen och man vet att man riskerar att gå hungrig hela eftermiddagen. Det ska inte behöva vara så. Eleverna ska kunna känna sig trygga med skolmaten. När vi lever i ett samhälle där det är en enorm ekonomisk klyfta är det inte självklart att alla har möjlighet att ta med en frukt till skolan eller att handla i kiosken. Inget barn ska någonsin behöva känna ångest över att behöva gå hungrig i skolan oavsett sin ekonomiska ställning.
Det är ohållbart att låta eleverna gå hungriga, på längre sikt kommer det att påverka vårt samhälle negativt. Vi vet att rörelse är otroligt viktigt för hälsa men också för inlärning i skolan, men maten är lika eller kanske ännu viktigare i båda dessa frågor. Att då ha mat som inte mättar kommer inte leda till bättre resultat i skolan. När det nu går sämre för eleverna i skolan kanske man ska testa och satsa på skolmaten.
Vi har lyxen att få ha gratis mat i skolan, men vilken betydelse har det om maten inte mättar? Vill vi fortsätta vara en förebild för andra länder och visa att vi har kommit så pass långt i utvecklingen, behöver vi en fungerande skolmat.
Jag förstår att om det har varit en svensk tradition att äta soppa på torsdagar sedan medeltiden och att man vill föra det vidare genom skolmaten i skolan.
Vilket är en bra grundtanke. Det blir som en lektion under maten som man inte tänker på utan man bara vet att torsdagar är en dag för soppa.
Men det funkar inte längre.
Eleverna behöver mat som de kommer klara sig på hela dagen och gärna så att de ska kunna äta sig så pass mätta att klara sig tills skollunchen dagen efter. Då funkar inte soppan som serveras i skolan, även om man har ätit det i århundraden så finns det alltid en tid för förändring, och den tiden är nu.
När det är ett enkelt problem som skulle kunna förändra ungdomshälsan, varför inte satsa?
Hälsningar en torsdagshungrig elev 😉
Text: Ella Diffner Morén, Forssaklackskolan