Så enkelt är det inte att bygga på soptippar!
Den intervju med Martina Hellgren, Leksands kommun, rörande den miljökonsekvensbeskrivning (MKB), som utförts med anledning av det nya detaljplaneförslaget över Limsjöängen, kräver några förtydliganden och kompletteringar.
Den MKB som omtalas handlar om en eventuell påverkan på Naturaområdet Limsjön. (1). Den är avsedd som underlag inför tillståndsansökan för Natura 2000-området Limsjön. Den handlar alltså om Limsjöns välbefinnande och inte människors och skall inte förväxlas med en miljökonsekvensbeskrivning enligt MB 6 kap § 3 som avser påverkan på människors hälsa och säkerhet.
Stora mängder gifter i marken-däribland cancerogena ämnen
Under arbetets gång har framkommit att marken belastas av omfattande föroreningar bl.a. kadmium, arsenik, koppar, bly, och zink. Polyaromatiska kolväten (PAC) har påträffats både i mark och grundvatten. PAC´s utgör några av de mest cancer-framkallande ämnen man känner till, och kan, på grund av sin lättflyktighet, i gasform, tränga in i byggnader via krackelerade markplattor, skadade rörledningar och genomföringar som orsakats av sättningar i marken.
Risker och faror med att bygga på nedlagda deponier har varit kända i mansåldrar. Därför har användning av sådan mark begränsats till grönområden, parker, golfbanor etc. I takt med att efterfrågan på byggbar mark i tätbebyggda områden tilltog började man kasta ögonen på den billiga mark som nedlagda deponier erbjöd. Rapporter om självupplevd och diagnosticerad ohälsa hos boende på och i närheten av nedlagda deponier har resulterat i en omfattande forsknings-insats. (Martine Vrijheid 2000.) (2)
Geotekniska invändningar mot att bebygga soptippar
Det är förenat med många risker att bebygga nedlagda soptippar.
- Risk för sättnings-skador p.g.a. den heterogena, porösa markstrukturen.
- Förekomster av deponigaser som kan orsaka explosionsskador.
- Förekomster av giftiga gaser som PAC´s och svavelväte.
- Omöjliggör en framtida sanering av deponin. Äldre nedlagda deponier bör identifieras, inventeras och åtgärdas (3).
SGI avråder generellt från att bygga på deponier
I Sverige har myndigheten Statens Geotekniska institut (SGI), som är landets expert- och remissorgan när det gäller marktekniska frågor, utfärdat råd och riktlinjer vad gäller byggnation på nedlagda deponier. Med en för myndigheter osedvanlig klarhet skriver man:
SGI avråder i första hand från att bygga på nedlagda deponier.
- Om delar av deponin ändå ska bebyggas så anser SGI att avfallet bör schaktas bort, i alla fall under de planerade byggnaderna, eftersom det produceras deponi-gas i deponin. Då krävs dessutom åtgärder för att skära av spridningsvägarna mellan källan (avfallet) och skyddsobjekten (byggnaderna).
- Marken i området ska saneras ned till den renhetsgrad som markanvändningen och/eller den omgivande miljön kräver.
- SGI anser att det krävs detaljerade undersökningar av avfallet i delar av planområdet som innehåller avfall och av marklagren inom hela planområdet samt en fördjupad riskbedömning för att kunna klargöra vilka åtgärder som krävs för att reducera risker förknippade med avfall, markföroreningar och deponigas till lämpliga nivåer. (4).
Tekniska innovationer, tillsammans med bortforsling av förorenat material, kan eventuellt möjliggöra sådan bebyggelse som med nödvändighet måste förläggas på gamla soptippar. Även om en affärsidkare kan acceptera risken att hens varumärke kan komma att förknippas med tungmetaller och cancerframkallande ämnen, så är det ändå den ekonomiska kalkylen, där kostnaden för markförberedelse sannolikt kan befinnas vara för stor, som till slut fäller utslaget.
Text: Åke Gudmundson
Källor
(1) Leksands kommun. Miljökonsekvensbeskrivning.
(2) Martine Vrijheid. 2000
https://ehp.niehs.nih.gov/wp-content/uploads/108/S1/ehp.00108s1101.pdf
(3) Naturvårdsverket/Statens Geotekniska Institut. 2014.
(4) Sveriges Geotekniska Institut
http://www.swedgeo.se/sv/vagledning-i-arbetet/deponi/fragor-svar
