Politikerna i Mora måste ta ansvar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss?
Mejla till redaktionen@siljannews.se.
Mora kommuns ekonomi har gått från överskott till kris på bara några år.
För- och grundskoleförvaltningen redovisade + 10,1 miljoner kronor i överskott 2020, +6,2 miljoner 2021, nästan i balans 0,7 miljoner 2022, för att sedan sjukna till -19,2 miljoner 2023 och 31,6 miljoner 2024. Nettokostnadsavvikelsen 2024 är hela 44 miljoner kronor. Våra skolor och förskolor är alltså dyrare än vad Mora har råd med.
Det är ingen slump. Detta är resultatet av flera års felaktiga prioriteringar.
Tittar vi på Sandängarnas förskola. Beslut togs 2021 med motiveringen att ”Mora växer och allt fler barn väntas gå i förskola under de kommande åren.” Men Mora växer inte, barnantalet minskar. Ändå byggde man en ny förskola med en beräknad konstanad på 63 miljoner kronor, mitt i en nedåtgående demografisk trend. Och nu, mitt i denna ekonomiska verklighet, talar man om att stänga skolor och förskolor för att få ”budget i balans”.
Sedan har vi Strandenprojektet, ett prestigeprojekt som slukat över 35 miljoner kronor i upparbetade projektkostnder utan att lösa skolans eller kommunens långsiktiga behov. Pengarna hade kunnat gå till att säkra kvalitet, trygghet och likvärdighet i våra skolor, men i stället används barnens framtid som budgetbuffert.
Resultatet är kristallklart: Mora kommuns barn och familjer får betala priset för politikernas felprioriteringar. Skolor stängs, landsbygden utarmas och tryggheten försvinner. Inte för att det saknas resurser, utan för att pengarna har satsats på centrala prestigeprojekt.
Frågan är enkel, ska barnen bära kostnaden för Sandängarnas förskola och Strandenprojektet?
Svaret måste vara nej. Politikerna måste ta ansvar. Mora behöver trygga skolor, levande byar och kloka prioriteringar, inte centrala prestigeprojekt som kostar miljontals kronor och som slår mot de mest sårbara, våra barn.
Text:
Kerstin Sandh och Martin Bäckman, Nusnäs