Linnéa stöttar ukrainska krigsveteraner på plats: ”Får så mycket kärlek”

Efter flera år av krig i Ukraina är det många som har lämnat militären med trauman som gör det svårt att fortsätta med sina civila jobb. Därför finns Reskilling Ukraine, med internationell expertis som peppar och hjälper krigsveteranerna att hitta nya karriärer.

— Jag upplever att min medverkan fysiskt på plats betyder lika mycket som det budskap vi förmedlar, säger Linnéa Åslin som representerar svenska Samhall.

Linnéa Åslins arbetstitel är gruppchef Rehab för Samhall i Malung och Vansbro, men Siljan News träffar henne i samband med en utbildning på Samhall i Leksand.

Hon var bekant med Ukraina sedan tidigare, i mars 2025 åkte hon dit med en volontärorganisation och turnerade runt landet för att dela ut förnödenheter.

— Sen när jag kom hem såg jag på jobbets intranät att Samhall hade varit där. Då blev jag eld och lågor och sade att om det blir något typ av samarbete, då vill jag vara med!

Sedan dess har det blivit tre resor till Ukraina för jobbets räkning, allra senast i mars 2026. Linnéa är där ungefär en vecka i taget och håller i workshops om den svenska modellen för att coacha till arbete.

— Jag får så mycket kärlek och tacksamhet. De tänker ”ska hon åka ned ända hit och utsätta sig för riskerna”, men jag tänker ”ska de vara här och försvara hela Europa”? De utstrålar en stark solidaritet och kärlek till landet som ger mycket energi.

Varierande yrken skapar olika utmaningar

Linnéa Åslin berättar att många som hon möter är vanliga arbetare med bakgrunder som snickare och konstnärer, långt från schablonbilden av yrkessoldater. Nu har de fått men och skador som gör att de inte kan arbeta med samma saker som tidigare.

— Det är mycket PTSD och ilska. En deltagare uttryckte att han var ganska arg och upprörd på världen, och inte så redo för utbildningen. Men efter programmet kände han att “det finns gott i världen”, och det påverkar väldigt mycket, minns Linnéa Åslin.

— Behovet är extremt stort. Redan nu finns det en miljon veteraner, och kriget är inte slut än.

Åslins bild är att arbetsgivarnas förståelse växer för hur de kan underlätta för krigsveteranerna.

— Det går snabbt framåt. Jag upplever att många företag vill anställa veteraner med PTSD-krigsskador eller fysiska men, men att de inte vet hur.

Där bidrar hon gärna med Samhalls väldokumenterade rehabiliteringsprocesser och arbetsanpassningar.

— Samhall är väldigt ledande i den typ av arbete som vi gör, menar Åslin.

Projektet drivs av den ideella föreningen Beredskapslyftet som får biståndspengar från Sida för insatsen i Ukraina. Ett annat spår i samma projekt är att hjälpa kvinnor till karriärer i mansdominerade branscher där det saknas arbetskraft just nu.

Krigsveteranerna som behöver karriärvägledning deltar i ett flera veckor långt program där Linneás insats bara är några dagar lång.

— Man hinner bli tight på den korta tiden, det är klart att språket är sisådär men vi har tolkar med oss. Jag känner mycket för deltagarna, håller kontakt med vissa på sociala medier, och får uppdateringar via Beredskapslyftet om hur det går för dem.

Som volontär besökte Linnéa Åslin många hörn av Ukrainas stora land, även de mest konfliktdrabbade regionerna. Men med Beredskapslyftet håller de ett avstånd till den östra fronten och väljer områden där hotbilden är mindre. Säkerhetsutbildningen är grundlig och de försöker att inte ta för stora risker.

— Det fungerar inte att vara där nere om man är rädd dygnet runt. Man får en ödmjukhet för att det är deras vardag. När jag kommer hem till Sverige så bearbetar jag vad jag har varit med om i några dagar, de har inte den lyxen.

Hon bor helst långt ned i byggnaderna för att minska sårbarheten vid anfall från luften och hon vet vid det här laget vad de olika flyglarmen betyder.

— Så jag brukar säga att jag inte är rädd, men medveten, förklarar Linnéa.

Slår ett slag för hjälpinsamlingar

Linnéa Åslin har fortfarande starka minnen från turnén med välgörenhetsorganisationen, och skulle hon inte ha fått möjligheten att stödja Ukraina via jobbet hade det nog kunnat bli en fortsättning med volontärresorna också.

Känner du att de saker som vi i Sverige skickar dit verkligen kommer fram och gör nytta?

— Till 110 procent! Jag har själv stått där, paketerat och kört ut sakerna dit de ska, svarar Linnéa Åslin utan att tveka.

Vad är det som behövs mest?

— Det som behövs mest är nog sjukvårdsmaterial i alla typer och former. Sen skriker militären skriker efter värmekällor och bildäck, man tänker inte på hur mycket fordonen slits när de kör på dåliga vägar. Annars är välgörenhetsorganisationerna är duktiga på att se vad som behövs och efterlysa just det.

Finns det något som vi skickar i onödan?

— Faktiskt inte, allt kommer till användning i någon form. Även kläder, leksaker och ritböcker med svensk text. När jag såg parfymer och smink tänkte jag först att “det är väl inte prio”. Men om man har förlorat sitt boende och bor på ett kvinnohem kan det göra mycket för att känna någon form av normalitet i vardagen, förklarar Linnéa Åslin och sammanfattar:

— Det är klart att det inte är viktigare än mat och värme, men de små sakerna som vi tar för givet är ändå viktiga för de som är på flykt och inte har någonting!