”En dröm att nå utanför landsgränsen”

Efter 15 år som kommunikatör hos både organisationer och företag valde Hanna Blixt att lämna Habo och flytta hem till Leksand igen. Där skulle hon uppfylla barndomsdrömmen om att bli författare. Karriärsförändringen har visat sig bli en stor succé med en mängd populära böcker som lästs av både barn och vuxna. Till råga på allt har Hanna och maken Jakob dessutom startat ett eget förlag. Här berättar Hanna Blixt om resan hon fortfarande är mitt inne i.

Innan flytten hem till Dalarna jobbade Hanna som kommunikationsstrateg för Erikshjälpen med ansvar för intranät, sociala medier, PR och kampanjer för de 60-talet butiker som finns runtom i landet. Det var ett arbete som hon till en början flyttade med sig och arbetade med från familjens nya hem i Insjön. Det var också där hon runt julhelgen för sex och ett halvt år sedan bestämde sig för att skriva på sin första bok.

— Intresset för att skriva har jag haft sedan länge och jag har dessutom jobbat med skrivande under hela mitt yrkesliv. Att det blev den bok det blev berodde på att jag mindes en dröm jag hade som sexåring. Det hela resulterade i Styx Märke, den första delen i Sagofallen-serien med fantasyböcker riktade mot barn och ungdomar, berättar Hanna Blixt.

Debutboken blev antagen av ett förlag, vilket är en dröm hos de flesta aspirerande författare. Trots detta väcktes tanken rätt tidigt att starta ett eget förlag, Bubo Förlag. Med sin bakgrund kände hon att hon hade erfarenheten som krävdes, då förlagsverksamheten omfattar så mycket mer än att ”bara” skriva böcker.

Böckerna ska säljas och marknadsföras, en hel del administrations- och ekonomijobb tillkommer samt att man ska ut till skolor och bibliotek för att träffa läsarna och prata om sina böcker.

— Jag kände att jag satt på något stort och unikt med Sagofallen och ville därför ge serien möjligheten att nå sin fulla potential.

Ytterligare sex böcker har tillkommit i serien som sålts i 30.000 exemplar och blivit en rejäl succé. Det är inte bara svenska barn som kommer att kunna läsa historien om Sofia och Leo och kampen mellan schackpjäserna. Böckerna är även på gång att översättas till fler språk, vilket är en stor framgång i sig.

Men att skriva just barnböcker, var det en självklarhet?

— Jag har aldrig placerat mig själv i något fack utan det föll sig naturligt eftersom jag hade egna barn i den åldern. Jag ville skriva en bok som jag själv skulle gillat att läsa som barn och gensvaret har ju varit otroligt fint där många barn har sagt att det är den mest spännande serie de har läst.

De sju Sagofallenböckerna, Äventyren på Hildasholm och Lönndörrens hemlighet är de nio titlar som än så länge finns på det egna förlaget som startades 2018. Egentligen var det ingen överraskning att Hanna skulle vilja driva sitt eget företag med tanke på sin bakgrund. Hennes föräldrar har nämligen drivit Sverigealmanackan AB i snart 40 år och entreprenörandan var en del av uppväxten.

— Tack vare mamma och pappa visste jag vad det innebär att driva eget. Det gäller att vara lösningsorienterad och att aldrig ge upp. Bokbranschen är dessutom otroligt tuff med låg lönsamhet och stor konkurrens. Det ligger hårt slit bakom. Därför är jag stolt över att kunna räknas till de som faktiskt lyckats med både barn- och vuxenböcker. Och där kommer så klart spridningen av böckerna till utlandet in i bilden.

Ja, med både barn- och vuxenböcker inräknade finns Hannas titlar snart i sju länder. Vi ska snart återkomma till valet att rikta sig mot den vuxna publiken men innan dess fortsätter vi att prata om Bubo förlag.

Sedan dag ett har maken Jakob funnits med som Hannas kanske största stöd. Sedan ett par år jobbar Jakob med förlaget två dagar i veckan utöver sitt ordinarie yrke som lärare. Paret har dessutom nyligen lanserat sitt gemensamma projekt ”Historieväktarna”, en trilogi Hanna och Jakob skrivit tillsammans. Första delen, ”Uppdraget i London”, har varit listetta på Adlibris, funnits med på Bokus topplista i samtliga sex veckor som boken funnits ute till försäljning samt att den är en topptitel i fysisk bokhandel.

— Vi är glada att vi har lyckats åstadkomma någonting med vårt företag, att vi nått ut med böckerna och har byggt upp en plattform. Samtidigt har vi kommit till en punkt där vi behöver ta hjälp av större aktörer för att kunna ta nästa steg. Därför har vi sökt samarbeten med vissa projekt, berättar Hanna.

”Historieväktarna” är därför utgiven av Tukan Förlag och debutboken riktad mot vuxna, ”Glasveranda med sjöutsikt”, plockades upp av Historiska Media.

Feelgoodberättelsen som utspelar sig i Leksand har även den tagits emot väldigt väl och nått sex länder Sverige inräknat. Bland annat nominerades den till Stora Ljudbokspriset i Storytel Awards. Som Hanna berättade tidigare har hon aldrig sett sig som en renodlad barn- eller vuxenboksförfattare. Därför kändes steget mot en ny publik aldrig konstigt utan istället som en kittlande utmaning.

— Jag tycker mig ha en varm ton i alla mina böcker och därför kändes det ganska självklart att skriva just en feelgood och dessutom att den skulle utspela sig här hemma i Leksand. I och med flytten hem fick jag chansen att se på hembygden med nya ögon och jag tror faktiskt det hade varit svårt att skriva boken om jag bott i Leksand hela tiden.

I ”Glasveranda med sjöutsikt” får läsarna följa Nora som bryter upp från ett destruktivt förhållande i Stockholm och som söker tillflykt hos barndomsvännen Vega i Leksand. Där förälskar sig Nora i både naturen och människorna vilket gör att hon också stannar kvar. Rättigheterna till boken har bland annat köpts upp av Penguin Random House vilket är världens största förlagshus. Att spridas internationellt innebär dock inte per automatik att det rör sig om några större summor.

— Det är många författare med titlar i tre-fyra länder som ändå inte kan jobba som författare på heltid. Initialt rör det sig inte om alltför stora summor utan allt beror på hur böckerna säljs. Att jag kan försörja mig som författare på heltid just nu beror mestadels på att vi också driver det egna förlaget. Bara för att vi lyckats få ut böckerna till sex länder utanför Sverige är det inga Camilla Läckberg-belopp att tala om. Men, om böckerna säljer bra kan det bli någonting roligt av det hela. Och bara att nå ut utanför den egna landsgränsen är en dröm som går i uppfyllelse.

Störst glädje ser dock Hanna i att ”Glasveranda med sjöutsikt” som ingår i Leksandssviten får sprida Leksand som ort på en bredare front.

— Jag är väldigt stolt över att få visa upp och berätta om min hembygd. Många som har läst boken har berättat att de vill besöka bygden. De vill väl som jag möta människorna och ta del av den vackra naturen.

På måndag släpps uppföljaren, ”Galleriet vid vattnet”, där Noras äventyr i Siljansbygden fortsätter med att hon ger sig i kast med att öppna ett galleri med återvunna saker i Tällberg. I samband med att Nora ropar in en tavla på aktion hittar hon ett gammalt kärleksbrev vilket väcker stor nyfikenhet kring vem som är avsändaren och vad brevet handlar om. Precis som i första boken finns det en parallell berättelse, denna gång som utspelar sig på 60-talet där läsarna får följa Nils, en ung romantiker som förälskat sig i en kulla på ett vykort som håller i en näverlur.

— Det är dock mycket som inte går som planerat. Men mer än så avslöjar jag inte, skrattar Hanna.

När du satte dig ned vid datorn för snart sju år sedan och började skriva din första bok, fanns det några förhoppningar eller drömmar om att faktiskt kunna vara författare på heltid då?

— Jag tänkte nog inte så då. Många drömmer om att bli författare och har en romantisk bild av det innebär men jag tror få förstår hur mycket jobb som krävs och hur lite de flesta tjänar på det. Visst finns de några som lyckas och slår igenom stort men det handlar om en väldigt liten skara. För egen del visste jag nog inte vad jag gav mig in på från början, utan jag ville mest skriva den där boken som jag någon gång tänkt att jag skulle skriva. Sedan har det ena lett till det andra. Jag har dock aldrig varit en person som gör saker halvdant och att jag skulle satsa fullt ut när jag väl var igång var ändå rätt självklart. Där måste jag återigen tacka Jakob som inte tvekade en sekund på att ge sig in i detta. Eftersom författaryrket är väldigt speciellt känns det roligt att vi som familj kunnat göra den här resan tillsammans, avslutar Hanna Blixt.