
Vad är det som får människor att komma tillbaka – i över hundra år?
Vad är det som gör att vissa verksamheter består medan andra försvinner? På Sveagatan i Borlänge har samma butik funnits i över ett sekel. Inte ens en brand som ödelade hela huset satte punkt.
Frågan om vad det är som gör att kunderna fortsätter komma får Alex Lindé att fundera när vi ses. För vad är det som gör att vissa lyckas och andra inte? Särskilt i en bransch där man jobbar med klockor, smycken och guld. En bransch som är stenhårt konkurrensutsatt från onlinehandel. För handel på nätet sysslar man inte med hos Lindés – det är mötet i butiken som gäller. Svaret på frågan kommer att dröja till slutet på samtalet – vi återkommer till det.
Alex Lindé är fjärde generationen. Men det var inte självklart eftersom han inte ursprungligen kommer från Borlänge.
— Vi flyttade upp 2006 från Göteborg för att kika. Det är ju kul med företag. Och det blev ett långt prövoår, för 2018 tog jag över och fick driva butiken på riktigt, berättar Alex när vi ses i Borlänge centrum en vårdag.

Där allt började – och blev kvar
Att det är en konservativ bransch håller han inte med om. Trots att smycken, klockor och guld har sålts under århundraden. Och från utsidan kan man tänka att det inte händer så mycket.
— Nej, det händer jättemycket. Till exempel inom service och reparationer. Det kommer nya tekniker att laga saker. Som lasersvetsar och mätinstrument, berättar Alex och fortsätter:
— Sedan kommer det hela tiden nya trender och det gäller att förstå vad kunden kommer att vara ute efter. Och hitta det. Sen gäller det att inte stänga in sig i sig själv. Inte tänka att ”så här har vi alltid gjort”. Man måste våga testa även om det inte alltid blir rätt.
Det händer mer än man tror
Det unika i att ha funnits på samma gata i över hundra år är inte något Alex tycker är så konstigt egentligen. Och inte ens den stora branden 1995 kunde ändra på det. Lindéhuset brann ner och på den platsen ligger i dag Herrmans. Verksamheten passar i ett centrum och inte i ett köpcentrum menar Alex. Så vägen som har valts att gå tror han hårt på.
— Vi ska ligga i centrum och inte i ett stort hus tillsammans med alla andra. Här är det personligt. För mig är det också friheten. Skulle vi ligga i ett köpcenter är det sjuka pengar i hyra och man tvingas ha öppettider som kräver massor med personal. Här kan jag öppna fönstret. Se människorna som går på gatan. För mig är det här romantiskt. Vi är med i stan, fortsätter han.
Att centrum ska vara dött är inget han håller med om – han märker snarare att mer och mer folk rör sig där. Och det är inte bara en känsla utan kundantalet i butiken ökar hela tiden. Högskolan har bidragit och folk drar folk. Men hur ska man då få fler att förstå det? Så att fler vågar satsa?
— Det är svåra bitar. Visst vore det kul om det kom fler handlare. Och just nu görs det mycket. Allt som görs nu bidrar till en positivare stämning. Sen är mångfald bra och gör en stadskärna levande. Variation så det finns något för alla, för folk är flockdjur.
Flytten till Borlänge är något som Alex ser har berikat livet. En trevlig stad där det är nära till allt. Naturen runt hörnet och att kunna cykla och bada.
— Jag köper inte den negativa bilden av vare sig Borlänge eller centrum. Näringslivskontoret gör väldigt bra saker. Och det finns absolut fler möjligheter än utmaningar, säger han och fortsätter:
— Utvecklingen går verkligen åt rätt håll. Kommunen, näringslivet och fastighetsägare ser vikten av centrum. För en stadskärna är ansiktet utåt för en stad. Det är nog sällan någon kommer hem och säger ”vilket fint köpcentrum jag besökte” efter att ha varit i en annan stad. Och det här är en perfekt plats att använda för att göra reklam för vår stad. Se bara att vi blivit en skidort. Hotellen fylls och turisterna rör sig på stan.


Mitt i stan – och mitt i livet
Trots ändrade köpbeteenden ser Alex att det kommer att komma en tid när det blir fördel för butikerna igen. Att få känna och klämma. Att få service av personal som kan sina saker. Det mänskliga mötet.
Så tillbaka till frågan om varför just Lindés finns kvar efter alla år. Hur går det för Alex att hitta svaret? Det verkar växa fram ju längre vi pratar och han får lyssna på vad han själv säger. Och det där med det personliga verkar föra tankarna närmare ett svar.
— Vi ärver kunder. Om mormor köpte sina vigselringar här så är chansen stor att även barnbarnen gör det. Det händer ofta att vi får in klockor på service som är köpta av äldre släktingar och som gått i arv. Saker med värde förutom pengar, säger Alex.
Det där med att kunna se saker som ska komma att betyda mycket i livet innan man köper ska nog inte underskattas. Att få ett personligt bemötande. Att själva inköpet också blir ett minne.
— Att man köpte sin klocka på Wish för tjugo år sedan är kanske ingen anekdot för middagsbordet, säger han med ett leende och fortsätter:
— Vi jobbar med att bygga minnen. Att erbjuda en upplevelse. Det kan vara lite roligare om inköpet av vigselringar inte kopplas ihop med ett inköp framför datorn utan att man tillsammans besökte oss. Och känner att man kan lita på oss. För vi har ett stort ansvar att värna om arvet.

Svaret på frågan – och framtiden
Så vad är då svaret på frågan om varför ni finns kvar? Om du kokar ner det?
— Det måste bli känslor. Ja, så är det. Att minnen skapas hos oss. Och att de kan föras vidare i generationer.
Framtiden då? Hur kommer det att se ut? Alex ser nu ett skifte bland kunderna. Eller snarare ett tillskott, för nu kommer även yngre. För fem år sedan var majoriteten av kunderna äldre, men det har skiftat. Så hur ser det ut om hundra år till?
— Vi finns kvar! Med vår personliga service. Och fortsätter att skapa minnen som inte går att klicka hem, avslutar Alex.