”Ifjol hade vi 300 besökare, men i år är det betydligt fler”

Det handlar om att komma i tid, för annars väntar tomma bord. Så kan man sammanfatta årets skörde- och hantverksmarknad på Rots skans i Älvdalen.

Den fina hembygdsgården låg inbäddad i strålande solsken och känslan var mer av sommarmarknad än skördemarknad.

— Det är jättekul att vi fortsätter att locka så många som vill sälja sina produkter och inte minst att så många besökare kommer, summerade Johanna Petersson, som är verksamhetsledare på den vackert belägna skansen med anor från 1600-talet när Karl XI lär uppföra Skansen som skydd mot Norge.

— Ifjol hade vi 300 besökare, men i år är det betydligt fler, säger Johanna medan hon skyndar mellan bord med hantverksprodukter och nyskördade grönsaker eller färdig mat.

— Vi hade massor av bröd, två fulla bord, men nu är allt slut konstaterade Lennart Matsson som tillsammans med Tini Björs driver Tre Björnar i Älvdalen.

Då återstod det ändå ett par timmars marknad att sälja de få blommor och den odlade kålen från Stop, det var vad Lennart och Tini hade kvar.

På bordet intill stod Daniel Jansson, från Sollerön, tillsammans med sambon Marit Andersson och sålde djävulsk stark Ljotä och marmelad gjord av ”päron-epäl” (päron på sollerömål).

— Ljotä betyder djävul på sollerömål, påpekade Daniel och lät besökarna provsmaka av den starka såsen.

— Jag hade massor av äppelmust och den var gjord på en blandning av päron och äpplen, men den sålde jag snabbt slut på.

För Daniel var det lite som att komma hem när han blev tillfrågad om att medverka på Rots skans.

— Mina föräldrar härstammar från Älvdalen, och det här var en positiv överraskning med så många besökare, säger Daniel som nu laddar för Skördemarknaden på Sollerön om två veckor.

På Rots skans finns en nybyggd smedja och den här dagen var det lika varmt ute som inne i smedjan där Niklas Sahlén och Roger Beronius smidde för fullt.

— Idag fryser vi inte, annat brukar det vara på julmarknaden, då räcker inte ens elden för att hålla värmen, konstaterade Niklas, medan han smidde för fullt i sommarvärmen.

Den gassande solen och de många besökarna gjorde alla nöjda och Annie och hennes kamrater från Älvdalens ridklubb fick tidigt pausa ponnyridningen.

— Det har varit så många barn som ridit, så nu får det räcka. Tindra måste få vila, förklarar Annie sedan välförtjänta kronor ridits in till klubbens ungdomssektion.