Emil jobbar för ett erkännande av älvdalska som eget språk

Älvdalska är ett språk och inte en dialekt. Det vet många och numera också talmannen i riksdagen.

Föreningen Ulum Dalska och kommunens projekt Wilum og Bellum jobbar intensivt för att sprida budskapet och få ett officiellt erkännande av att älvdalska är ett språk.

Siljan News skrev häromdagen om Peter Helanders insats i riksdagens frågestund, där talmannen bad Peter att tala svenska i riksdagen, medan kulturminister Amanda Lind vidhöll att det var en dialekt.

— Senare på kvällen hade vi i föreningen ett möte med moderaten Ann-Britt Åsebol från Falun. Nu jobbar vi med att få till ett seminarium med riksdagsledamöter i Stockholm, berättar Emil Eriksson som är anställd i projektet Wilum og Bellum.

— Målet med vårt arbete är att få älvdalska erkänt som ett eget språk. Det som Peter Helander gjorde gav onekligen genomslag, ler Emil.

— Om de kommer ner hit till Stockholm så hjälper jag gärna till med att öppna dörrar och låta dem få en chans att presentera älvdalskan, säger Peter Helander, på väg hem från riksdagen i Stockholm.

— Lägger de upp mötet rätt. Har de med sig bra ambassadörer och förklarar vad ett erkännande betyder för dem så borde budskapet gå hem, säger Peter.

— Det handlar inte om att det ska få samma status som de etablerade minoritetsspråken dit till exempel samiskan hör. Det finns inga krav på tolkar och översättning, det viktiga är just ett erkännande, menar Peter.

— För att få språket att överleva och kunna komma in i skolan på ett bättre sätt, då behövs ett erkände att älvdalskan är ett språk, säger Emil.

Emil har själv växt upp i ett hem med älvdalska och med släktingar som talar älvdalska.

— Jag har pratat älvdalska sedan 2009. Sedan jag fick språkstipendiet har det här varit lite av mitt kall, ler Emil, som också hunnit att vara ordförande för Ulum Dalska.

— Nu har också språket gett mig ett heltidsarbete. Helt otroligt att få jobba med det man brinner för.

Arbetet med älvdalska och då inte minst insatser från både äldre och yngre har hjälpt till att sätta älvdalska på språkkartan.

— Vi är privilegierade som har drivande personer som är engagerade i att rädda språket och mycket då tack vare Björn Rehnström.

— I Älvdalen är det numera häftigt att kunna tala älvdalska, konstaterar Emil.

— Vi är stolta över vårt språk och har nu fått in det i förskolan och skolan.

För att hålla språket levande jobbas de intensivt med att sprida kunskapen. I dagarna har förskolorna i Älvdalen fått lådor med barnböcker.

— Vi köpte in över 100 olika barnböcker. Sedan har vi översatt texterna till älvdalska och klippt och klistrat in de älvdalska texten under den svenska texten, berättar Emil.

Klipp och klistra-jobbet ledde till att 107 olika barnböcker nu levererats till förskolor.

— Tanken är att böckerna skall cirkulera  mellan förskolorna och pedagogerna kan läsa dem på både svenska och älvdalska.

När sommaren kommer är förhoppningen att sommarlovsarbetande skolungdomar ska kunna fortsätta med jobbet att träffa äldre älvdalsbornas och samla in gamla ord och kunskaper om språket.

— Förhoppningsvis finner vi ett sätt att på ett säkert sätt kunna träffa de äldre. De bör då ha fått sina vaccinationer och vi får väl träffa dem utomhus med mikrofoner på långa pinnar, funderar Emil, om ett av sommarens projekt. Det när barnböckernas klipp-och-klistra nu är avklarat.

— Det här projektet, Wilum og Bellum, löper egentligen ut i september. Men vi hoppas kunna förlänga det med ett år. Fjolåret blev ju lite av ett förlorat år.

Att få älvdalskan erkänd som ett eget språk jämför Emil med att det är som när droppen urholkar stenen.

— Det var en häftig draghjälp vi fick i torsdags av Peter Helander, men det är mycket jobb kvar för att få en bred förståelse för att älvdalskan är ett eget språk, säger Emil Eriksson.