Canonball Run med rekorddeltagande

Med veteranskotrar, tillverkade före år 1994, så krävs det lite extra och en hel del skruvande förr att ta sig runt en åtta mil lång bana och även i mål. Skruvades gjorde det onekligen när det var dags för årets upplaga av Canonball Run i Älvdalen.

Tidningen Snowriders skoterfest samlade i år 486 anmälda förare.  476 kom till start, medan tio blev kvar hemma i garagen, antagligen förgäves skruvandes in i det sista.

En som trodde sig ha skruvat ihop sin gamla Ski-doo var Tomas Hallin från Hansjö.

— Den gick när jag lastade den, men sedan ville den inte starta i Älvdalen. Så det fick det bli bogsering från parkeringen till startplatsen och sedan vidare bogsering till första kontrollen, ler Tomas och skruvar för fullt för att få igång sin skoter.

— Det är det här som är charmen med gamla skotrar, målet är nu att få igång den, men det vara samma sak ifjol.

Vid utgången från kontrollen i Evertsberg sitter Boris från Sundsvall och väntar förgäves på en lagkompis som inte får sin skoter att gå, och laget saknade resurser att bogsera den havererade skotern.

— Jag älskar gamla veteranskotrar och det var en kompis som tipsade mig om det här eventet och så här långt är det riktigt roligt, säger Boris i väntan på att lagkompisarna skruvar på den trilskande skotern.

Att lämna skotern kostade laget fem poäng men trots det slutade de sjua i tävlingen, där en av de viktigaste delarna var att få alla förare och skotrar i mål.

Vänta gjorde också far och dotter Jörgen och Sanna Eliasson från Hofors.

— En av lagkompisarna såg en stor klunga av folk och trodde det var kontrollen, men nu ska han vara på väg.

Kanske inte så konstigt då det var mycket publik ute och följde årets upplaga av Canonball Run i det perfekta skotervädret.

Att det sedan också handlade om att veta vad tvättbjörn heter på norska (vaskebjørn) eller om det finns vilda krokodiler i Europa var andra klurigheter, liksom prickskytte med klubba och puck, dra en skoter och flytta tunnor hörde till några av de praktiska uppgifterna längs den åtta mil långa banan.

Martin Jackson från Sandviken kom med sin skinande blanka och nylackade Ockelbo 300 till kontrollen i Evertsberg.

— Det här är ett kul race och det är därför jag kommer tillbaka, i år för femte gången, säger Martin medan han söker en parkeringsplats i trängseln vid första kontrollen.

Benny Matsson från Älvdalens snöskoterklubb var en av väldigt många frivilliga som såg till att sladda banan.

— Det är mjukt och svårt att få till det, men vi gör vårt bästa, säger Benny.

Tävlingsarrangören Björn Friström berömde Älvdalens snöskoterklubb för deras arbete med banan, både inför årets upplaga av Canonball Run, men framför allt hur banan fortlöpande sladdades.

— De gjorde ett enormt jobb och skapade bästa tänkbara förutsättningar för deltagarna att ta sig runt.

— Sedan hade alla lag transpondrar så vi kunde följa lagen, något som känns väldigt värdefullt för oss arrangörer. Det handlar inte minst om en säkerhetsdetalj. Skulle något lag bli stående vet vi precis var de är.

Efter åtta mil, kluriga frågor och roliga utmaningar var det efterfest på hotellet med prisutdelning.

Segrande lag i år blev Granarna-Team Ockelbo med 101 poäng före Svarta prickarna med 98 poäng och Tukanerna med 95 poäng.

För de som inte fick igång sina skotrar i Evertsberg var det bara att stanna kvar, för när de som kunde köra eller som blev bogserade lämnat kontrollen fylldes den av nya skotrar när det var dags för nästa fest i Evertsberg, Evertsberg Winter Classic. Visserligen en match med förlust mot Brunnsbergs dragkamper med 7–6 i en rolig och jämn match, som sedan följdes av after vice med utsåld fest på Bjärre bygdegård med Larz Kristerz.